Beskrivning av kyrkogården
Allmän karaktär
Arby kyrkogård har en areal av ca 100x100 m och omges av en kallmurad meterhög stenmur
av gråsten med enstaka inslag av sandsten. Kyrkan är belägen i den nordöstra delen av
kyrkogården. Söder om kyrkan ligger ett litet medeltida stenhus, under sen tid använt som
bårhus, samt en klockstapel av trä. I kyrkogårdens nordöstra hörn ligger det Wittbomska
gravkoret och i det sydöstra Christinelunds gravkor. Kyrkogården är till största delen utlagd
söder och väster om kyrkan och är uppdelad i 6 olika kvarter.
Omgärdning kyrkogården omgärdas av en kallmurad meterhög stenmur av gråsten. På
insidan är det en gräsklädd jordvall.
Ingångar
I söder: svartmålade smidesgrindar från 1866, mellan stolpar av granit. På stolparna står det
Arby kyrka.
I öster: svartmålade smidesgrindar från 1866, mellan stolpar av granit.
I norr: två öppningar, i nordöst svartmålad smidesgrind av samma typ som de övriga, gjord
2004. Den andra är en svartmålad järngrind från 1970-talet vilken tidigare hade stolpar av ek.
dessa ersattes 2004 av stolpar av granit.
I väster: finns en enkel svartmålad grind av smide mellan kyrkogårdsmuren och gaveln på
kyrkstallarna.
Vegetation
Trädkrans: Kyrkogården omges av en alm i öster och lönnar i söder.
Övrigt: Vid bårhuset står en kastanj och nära östra ingången en ihålig, åldrig ask
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.
Gångsystem
Från ingången i öster liksom huvudingången i söder och fram till kyrkans ingång på södra
sidan finns en grus belagd gång. Från den nyupptagna grinden i norr finns också grusgångar
som löper i nord-sydlig riktning och ansluter till gången längs kyrkan södra långvägg.
Gravvårdstyper
Arby kyrkogård har använts under lång tid det. Det gör att här finns flera olika typer av
gravvårdar representerade. Den äldsta vården är från slutet av 1700-talet och är en liggande
häll av gjutjärn. Bland de äldsta vårdarna finns flera gjutjärnskors, men framförallt höga
stående gravvårdar från tiden kring sekelskiftet 1900. Dessa bär framförallt nyklassicistiska
drag som var på modet vid den här tiden. Stenarna är symetriskt uppbyggda med
dekorelement som går tillbaka på antikens bildsymbolik t.ex. lagerkransar, brinnande
oljelampor och urnor. En del av gravvårdarna från den här tiden bär också nationalromantiska
drag i form av osymmetriska krön och oslipade stenytor som ska föra tankarna till runstenar.
De klassicistiska dragen förstärks ytterligare hos gravvårdarna från perioden 1920-1950.
Dessa har ofta försetts med uthuggna eller inslipade pelare. Gravvårdarnas krön är antingen
raka eller formade som en gavelspets. Oljelampan är fortfarande ett vanligt dekorelement
liksom palmkvistar och kors. Utformning och dekor är den samma hos såväl gravvårdar på
köpta gravplatser som linjegravplatser. De sistnämnda är dock mindre och enklare. Från 1950
och framåt i tiden dominerar de låga rektangulära gravvårdarna med enkel dekor. Vanliga
motiv är talldungar, soluppgångar, kors och blommor. Bland gravvårdarna från det senaste
årtiondet kan man märka ett visst nytänkande. Formen är inte strikt rektangulär och det finns
också exempel på mer personligt utformad dekor. Materialet är främst grå, svart och röd
granit. Bland de äldre vårdarna finns flera av gjutjärn eller smide. Andra material som
förekommer är marmor, sandsten och kalksten. Det är också relativt i de äldre kvarteren att
ange den dödes yrkestitel. På majoriteten av kyrkogårdens gravvårdar anges från vilken by
eller gård den döde kommer.
Minneslund
Arby kyrka planerar att utforma en minneslund under 2006 vid den kulle som finns i
kyrkogårdens västra del.
Byggnader
Klockstapeln stod troligen färdig 1626. Det är en stapel av trä med synliga ståndbalkar samt
klockhus med korstak och en mittspira med flöjel. År 1840 företogs en fullständig
ombyggnad av takhuven samt en ny beklädnad av ståndbalkarna och fotställningen med
ekspån Takhuven ombyggdes i samma storlek som den gamla, men åttkantig d v s med
klockformad profil. Den fick också förgylld kula och tupp på mittspiran. En del gammalt
virke användes och komplettering skedde med nytt furuvirke. Snickare Olof Jacobsson från
Mortorp stod för ombyggnaden. Under 1800-talets senare del och 1900-talet har endast
mindre underhållsåtgärder gjorts.
Innanför södra ingången ligger till vänster på kyrkogården ligger ett kvadratiskt medeltida
stenhus med spåntäckt sadeltak. Byggnadens gavlar vetter mot öster och väster. I öster är en
trädörr. I väster finns ett fönster samt en ljusglugg i gavelröstet. Byggnaden tjänstgör sedan
1958 som bårhus. Förslaget till förändring av byggnaden till bårhus upprättades av
byggmästare Arvid Peterson i Gräsgärde. Boden kan mycket väl med hänsyn till murtekniken
vara lika gammal som kyrkan.
Kyrkstallarna nämns första gången i de skrivna källorna 1840, då de reparerades och
rödfärgades. År 1864 uppmättes kyrkbacken och förslag upprättades till nya kyrkstallar
istället för de gamla. Vid kyrkostämma 1874 beslöts, att de nya stallarna skulle byggas på
samma plats som de gamla. Stallarnas antal var ursprungligen tio. Stall 1-2 används nu av
kyrkovaktmästaren får kyrkogårdens redskap. De övriga fungerar som magasin för kyrkans
kyrkliga inventarier, likvagn med mera. I anslutning till de nya stallarna byggdes 1874 också
en materialbod. Till detta ändamål användes virket i det gamla skjulet utanför kyrkogården,
det vill säga den byggnad, som syns på Löfgrens teckning sydväst om kyrkogården.
Övrigt
Tidigare fanns det ett benhus på kyrkogården men den 14 mars 1961 plockades benhuset ned
under ledning av den i knuttimring erfarne byggmästaren Arvid Andersson i Skällby och
förvaras nu i en av kyrkstallarna.
År 1960 påträffades ett solur, av kalksten, 28 X 28,5 cm stort och märkt med år 1705, av
kyrkoherde O Svennebring i trädgårdsmarken norr om prästgården. Solvisaren var bortbruten.
Soluret skall enligt muntlig uppgift funnits på kyrkogården fram till 1930. Idag finns det i
kyrkans arkiv.
Beskrivning av enskilda kvarter/områden
Kvarter 1 och 2
Allmän karaktär
Kvarteren utgörs av den del, väster om kyrkan, som utvidgades i slutet av 1920-talet.
Kvarteret rymmer drygt 520 gravplatser. Området omgärdas i söder, väster och norr av
kyrkogårdsmuren. Gränsen mot den äldre delen av kyrkogården utgörs av häckar av
ölandstok. I kvarteret finns ingen markerad gång utan hela området utgörs av gräsmatta.
Gravvårdarna i de södra och norra delarna står placerade i rader mot rygghäckar av liguster.
Längs rabatterna, som tidigare följde den gång som är igensådda, är gravvårdarna ryggställda
mot rosenbuskar. Längst i norr och söder, samt längs rabatterna med rosor, är till största delen
familjegravar medan de i mitten har ett något mindre uttryck. I mitten av kvarter 1 finns rester
efter ett linjegravssystem och möjligen i kvarter 2. I området finns ett urngravsområde runt
den kulle som iordningställdes som minneslund under 2006. På kullen växer en ek och en
lönn. Vårdarna är vända mot norr, söder, öster och väster.
Gravvårdstyper
I kvarteren finns blandade gravvårdstyper från 1930-tal och framåt. Materialen är främst svart
och grå granit, men även röd förekommer. Ett par vårdar är i sandsten, tre i kalksten och en
korsformad vård är i marmor. En vård verkar vara gjuten i någon slags betong och är troligen
hemmagjord. I urngravsområdet som togs i bruk i början av 1980-talet är alla vårdarna
liggande. Många av familjegravvårdarna bär klassicistiska stildrag. I kvarterens inre rader är
vårdarna generellt enklare och mindre. Från 1933-61 finns rester efter ett linjegravssystem
med några sammanhållande rader i kvarter 1 och mer sporadiskt i kvarter 2. Linjegravarna
känns igen på att de är mindre, oftast bara bär inskriptionen över en person samt ligger så att
årtalen följer på varandra. Den korsformade marmorvården har återanvänts av familjen och
den forna inskriften finns bevarad på nuvarande baksidan av vården.
På majoriteten av gravstenarna anges by- eller gårdsnamn. På ett mindre antal vårdar anges
den dödes titel. Lantbrukare är det vanligaste. Andra titlar som förekommer är rättaren,
fabrikör, mjölnare, kyrkvärd, kronojägare, handlare, fil.doktor, polisman och mor.
Kvarter 3 och 4
Allmän karaktär
Kvarter 3 och 4 ligger norr och öster om kyrkan och rymmer ungefär 225 gravplatser. I väster
är en häck av ölandstok som avgränsar mot den nyare delen av kyrkogården. I norr och öster
finns kyrkogårdsmuren och i söder avgränsar kyrkan och en grusad gång kvarteren från de
övriga. Mellan de båda kvarteren går en nyupptagen grusad gång. Kvarteret består av rader av
gravvårdar placerade i gräsmatta. Övervägande delen av vårdarna står vända mot öster och
endast några få mot väster. I områdets nordöstra del finns det Wittbomska gravkoret.
Gravvårdstyper
I kvarter 3 och 4 finns blandade gravvårdstyper från 1800-talets mitt och framåt. Intrycket
domineras av de höga stående vårdarna. Den äldsta vården är en svart liggande granitvård från
1868. Det finns ytterligare fem vårdar vilka är resta under 1800-talet. Annars är det en jämn
spridning av 1900-talets årtionden. Flera vårdar är formade som kors och många är mindre
pulpetställda vårdar. Det finns ett par vårdar som är mycket breda vilket är tidstypiskt för
vårdar från 1930-talet. Några få vårdar har tydliga klassiserande former med pilaster eller
fristående kolonner och enstaka nationalromantiska vårdar finns också. Det Wittbomska
gravkoret är uppfört och vitputsat med ett tak av garvad plåt. Dörren i söder är också den
klädd med svartmålad plåt. Svart och grå granit är de dominerande stenmaterialen, men även
enstaka vårdar i röd granit finns. En korsformad vård är av marmor. Övervägande delen
vårdar är stående men ett fåtal är liggande.
By- eller gårdsnamn förekommer på ungefär hälften av vårdarna i kvarteren. Den dödes
yrkestitel anges också på ett relativt stort antal stenar. Här finns titlar så som hemmansägare,
lantbrukare, byggare, rättare, mjölnare, toffelmakare, landstingsmannen, kommunalnämndens
ordförande, kyrkoherde, kyrkoherde och prost, prostinnan, kassör, kyrkoherde, kantor,
läroverksadjunkt, trädgårdsmästare och kyrkoherde, och major vid kungl. Kronobergs
regemente.
Övrigt
I kvarter 3 ligger Per Olof Fäste begravd. Han var med på Nordenskiölds expedition med
segelfartyget Vega. Under flera århundraden sedan 1500-talet och framåt hade
upptäcktsresanden runt om i Europa & Amerika fascinerats av möjligheten att kunna upptäcka
den säkra seglingsrutten utmed Europas och Asiens ishavskust. Adolf Erik Nordenskiöld
lyckades med sin expedition med ång- och segelfartyget Vega 1878 - 1879 att slutföra
uppgiften. Vega lämnade Karlskrona den 22 juni 1878 och kom tillbaka till Stockholm den 24
april 1880 efter att ha färdats runt Europa och Asien via Nordostpassagen. Efter nästan två år
anlöpte man Stockholm och mottogs av Konung Oscar II och tusentals jublande människor.
Nordostpassagens upptäckt blev en svensk forskarbragd P O Fäste var båtsman på Vega under
expeditionen.
Peter Wittbom var bergsfogde, född 1768 och död 1829. Han innehade och bodde på
Gräsgärde nr 4, Arby församling. Dessutom hade han del i gårdar i Hagby församling. Detta
gårdsinnehav gav honom rätt att göra sin röst hörd på sockenstämmor. En rätt som han
brukade i viktiga ärenden. Peter Wittbom var gift med Anna Margareta Lindbäck.
Kvarter 5
Allmän karaktär
Kvarter 5 breder ut sig söder om kyrkan. I området finns ungefär 400 gravplatser. I norr
avgränsas kvarteret av kyrkan och en grusad gång. I väster gränsar ytterligare en gång mot
kvarter 6. Mellan kvarteren går en grusgång. Gravvårdar står i gräsmatta ryggställda utan
häckar. Vårdarna är vända mot öster. Kvarteret är ett gammalt köpegravsområde och har kvar
en ålderdomlig karaktär.
I det sydöstra hörnet finns familjen Rappes gravkor och i kvarterets sydvästra hörn står
klockstapeln.
Gravvårdstyper
Eftersom kvarter 5 utgör de äldsta i bruk varande delarna av Arby kyrkogård finns här flera
typer av gravvårdar som varit vanliga under 1800- och 1900-talen. Från tiden kring
sekelskiftet 1900 finns höga stående gravvårdar som bidrar till områdets ålderdomliga
karaktär. Här finns ett fåtal med nationalromantiska stildrag. Ett flertal vårdar från 1930-talet
och framåt har klassicistiska drag. Flertalet vårdar är stående men det finns också ett antal
liggande. Materialet domineras av svart och grå granit. Det finns fem kors och en häll av
gjutjärn, fem vårdar i kalksten och två sandstensvårdar med marmorkors. En monumental
gravplats är den över J F Carlsson. Vården är omgärdad och tillverkad i grå granit och har en
liten smidesgrind. Den äldsta vården i kvarteret är, den tidigare nämnda gjutjärnshällen, från
år 1793. Den är rest över en man vid namn Johan Lindebäck. På vården står det att han intog
detta vilorum år 1793 sedan han varit nyttig för andra. 11 vårdar är från 1800-talet, den
äldsta av dessa är en kalkstenshäll över prosten Matthias Dahm och hans maka år 1841. I
övrigt dominerar vårdar från 1980-talet i kvarteret.
På flertalet av vårdarna är den dödes hemort angiven. Titlar förekommer på en mindre del av
vårdarna. De titlar som finns är: smedmästaren, jungfrun, missionären, nämndemannen,
lantbrukaren, byggmästaren, hemmansägaren, direktören för Applerums lantbruksskola. R W
O, fältprosten, lokreparatören, häradsskrifvaren, skräddaremästaren, friherrinnan,
landshövdingen, översten och friherren, Agr.doktorn, prosten samt kapten vid kungl. Första
Livgrenärregementet och R.S.O.
Övrigt
John F Carlsson föddes 1864. Han växte upp under fattiga förhållanden med en sträng styvfar.
När han blev vuxen for han till Amerika och blev ingenjör och tjänade pengar på
fastighetsaffärer. På sin ålders höst återvände han sedan till sin barndoms trakter. Innan han
dog, 1938, inrättade han flera fonder för de gamla i kommunen. De boende på
ålderdomshemmet fick tårta på hans födelsedag under flera år.
Ätten Rappe på Christinelund i Arby blev vid början av 1700-talet bosatt och bofast i
socknen. Brukspatronen Johan Wahlbom från Närke köpte och innehade Applerum i början
av 1700-talet. Hans son, Johan Gustav Wahlbom, kom senare att köpa Gåra 1 och det
intilliggande Gåra 2 samt Byagärde. Han omformade detta till herresätet Christinelund,
uppkallat efter hans maka Elisabeth Christina Beronia. Hon var dotter till biskopen och
sedermera ärkebiskopen i Kalmar Magnus Beronius. På 1800-talet gifte en ättling Lisette
Emilia Augusta, född 1809, med friherre Axel Ludvig Rappe. I mitten av 1900-talet skänkte
familjen Rappe många värdefulla gåvor till kyrkan.
Kvarter 6
Allmän karaktär
Kvarter 6 är beläget söder om kyrkan och omfattas av cirka 200 gravplatser. I väster är en
häck av ölandstok, i söder är kyrkogårdens mur och i öster och norr är det grusgångar.
Området utgörs av en rektangulär gräsbesådd yta där samtliga vårdar är vända mot öster.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarter 6 ger ett mycket lägre och enklare intryck än resten av kyrkogården
närmast kyrkan. Kvarteret har troligen blivit omlagt på 1960- och 70-talet då vårdar från den
tidsperioden dominerar. Fotografier och några av vårdarna indikerar att det tidigare kan ha
använts som linjegravsområde. Spår efter detta kan ses i ett fåtal mindre vårdar från 1920-
talet. Närmast kyrkan står ett fåtal höga, stående och blankpolerade vårdar från början av
1900-talet.
De flesta vårdar är gjorda i grå eller svart granit men även röd förekommer. Två vårdar är av
kalksten. Övervägande delen är stående vårdar men ett fåtal liggande finns också. På ett fåtal vårdar anges den dödes titel. Titlar som förekommer är: häradsdomare,
byggmästaren, båtsmannen, kyrkvärden, lantbrukaren, jungfrun och hemmansägaren. På
majoriteten av vårdarna har man dock angett den avlidnes hemort.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
