Lunda kyrka

Interiört är kyrkans väggar och valv vitkalkade, några muralmålningar tycks aldrig ha funnits. Kyrkans golv är lagda med tegel i långhusets mittgång, sakristia och vapenhus samt trägolv i bänkkvarter och kalksten med inlagda äldre gravhällar i koret.

Den låga ingången till sakristian har en fyrsprångig omfattning och den järnbeslagna dörren har dekorativa medeltida beslag. Till kyrkans övriga medeltida föremål hör dopfunten i kalksten med ornerad cuppa och fot med skulpterade huvuden samt uttömningshål. Dopfunten är utförd av den anonyme gotländske stenmästaren Calcarius och dateras till 1200-talets mitt.

Till 1700-talets inredning hör 1717-års läktarbarriär samt altaruppsatsen i lantlig senbarock från 1740 och den samtida bänkinredningen.

Predikstolen, skänkt år 1806, är ritad av C.W. Palmroth i tidstypisk empirestil.
Orgelfasaden är från år 1897 då en interiör restaurering ägde rum. Läktaren är samtida med orgelfasaden men med användande av 1717-års barriär.

Vid en restaurering år 1937 togs inredningens ursprungliga färgsättning fram och en ny altarring tillverkades. Till det sena 1900-talets förändringar hör det år 1998 nya altaret.

Fasaderna är putsade med en vitfärgad grov spritputs med slätputs i omfattningar och hörn. Långhusets gavelrösten har vardera fyra slätputsade runda blinderingar och i det östra röstet sitter sedan år 1807 ett ur. Ingången till kyrkan leder genom en tresprångig öppning i vapenhuset i söder. Vapenhuset har i sin västra fasad en inmurad runsten. Kyrkans höga sadeltak med branta fall är sedan år 1949 täckta av skiffer. Fönsterna har rektangulära brunmålade bågar i stickbågiga omfattningar. Bågarna har blyspröjsar med färgade glas. Långhus, sakristia och vapenhus har tjärade vindskivor med utskuren profil i nedre delen.

Kyrkan är uppförd av gråsten som en salkyrka med tre stjärnvälvda travéer. Salkyrkoplanen introducerades i Uppland efter 1200-talets mitt och blev den vanligaste plantypen medeltiden ut. Sakristian har ett ursprungligt kryssvalv av 1400-talskaraktär. Vapenhuset har även det ett kryssvalv.

Lunda kyrka har sannolikt haft en tidigare föregångare på samma plats. Som belägg för detta anses vara den välbevarade dopfunten från 1200-talet samt att Lundatolfts kyrka är omnämnd redan under tidigt 1300-tal. Ett annat bevis för detta är att sakristian är den nuvarande kyrkans äldsta del vilket kan tolkas som att föregångaren var byggd av trä.

Den nuvarande kyrkan är troligen uppförd under första hälften av 1400-talet med samtida stjärnvalv. Vapenhuset är tillfogat under 1500-talet varefter inga utvidgningar har skett. Fönstren höggs upp till nuvarande storlek år 1804. Kyrkan var ursprungligen oputsad/fogstruken och putsades första gången efter 1600-talet. Förändringarna har inte varit större än att kyrkan väl bibehållit sin senmedeltida karaktär.