Interiör
Förhall och långhus
Huvudentré till kyrkan är från väster och leder in till en förhall. Förhallen är ett
tvärrektangulärt, långsmalt utrymme täckt av ett tunnvalv av tegel. Golvet är av
stora kvadratiska kalkstensplattor och både väggar och valv är putsade och
vitkalkade. En del stendetaljer av fint huggen kvadersten är oputsade såsom
tornbågen i öster samt dörröppningarnas kvaderhuggna stenomfattningar. I norr
finns en dörr till ett litet kvadratiskt rum som numera används som
teknikrum/elcentral. Dess ursprungliga funktion är okänd. Ingångsöppningen i
norra sidan är förlagd mot västra muren så att västra omfattningsstenarna ligger i
liv med yttermuren, en egenhet som återkommer i västpartiets ursprungliga
dörröppningar. Väggarna av kvadersten är oputsade och innertaket är av trä. En
sekundär dörröppning, numera igensatt, har funnits mot väster från en tid då
utrymmet fungerade som benhus. På norra väggen sitter en tympanonsten
monterad som tros vara från den ursprungliga nordportalen. Tympanonstenen har
en huggen dekor av fåglar och vindruvsrankor. Det södra utrymmet saknar ingång
från förhallen och det är oklart om en sådan någonsin har funnits. I förhallens
södra del finns istället två stora gravhällar kramlade mot södra och västra muren.
Den ena tillhör Iacobus Iohannes som var pastor i Vä församling, död 1571. Den
andra gravstenen har mycket nött och oläslig inskription och framställer i relief ett
par kvinnor samt ett lindebarn.
I öster leder tornbågen in till kyrkorummet. I tornbågen finns sedan 1960-talet ett
väggparti av oljat träpanel med en pardörr in till långhuset. Träväggen sitter i den
västra delen av den djupa tornbågen som har en rundbågig form. Tornbågen är till
största delen putsad och vitmålad med undantag av dess vederlag som består av ett
listverk med karnisprofil. Den östra halvan av norra vederlaget skjuter ut kraftigt
från mursidan och bildar en bred murhylla vid sidan. Henrik Graebes förklaring till
den kraftiga imposten är att den kan ha varit vederlag till en dubbel bågöppning
med en pelare i mitten, såsom exempelvis finns bevarat i Färlöv, Östra Ingelstads
eller Östra Hobys kyrkor. I valvbågens insidor finns fragment av en
kalkmålningsdekor från 1400-talet.
Kyrkans långhus är ovanligt brett och långt och delas in i två skepp med vardera
tre valvtravéer som bärs upp av två kraftiga höga granitpelare i mitten. Den ena
pelaren har åttakantig form och den andra är rund och båda kröns av kraftiga
tärningskapitäl. De höga pelarna bär upp valvens ribbor som strålar ut från
pelarkapitälen. Mot ytterväggarna och gavelsidorna bärs valven upp av högt vilande
konsoler av kalksten. Hörnkonsolerna, fyra stycken, är utformade som huvuden
huggna i kalksten. Det har spekulerats i om dessa föreställer faktiska personer,
kanske valvens donatorer. Liknande valvkonsoler finns exempelvis i Åhus kyrka
och Varnhems klosterkyrka. Valvkapporna är höga och kupiga och slagna med en
tegelstens tjocklek. Valven har lite olika form beroende på senare reparationer och
lagningar. De tre södra valvkapporna bör vara de äldsta till sin form med rund
ribbprofil med runda följdskift vid sidorna. Den nordvästra valvtravén som saknar
valvribbor bör vara ommurad. Väggarna och valven är putsade och vitmålade med
undantag för kalkstenskonsolerna och valvpelarna liksom triumfbågens omfattning
i öster. Längs en av valvribborna är ett fragment av medeltida schackrutigt
dekormåleri i rött och vitt framtaget.
I södra långhussidan leder en ekdörr in till klocktornet, den gamla sydportalens
öppning. Omfattningens norra sida in mot kyrkorummet består av ett utskjutande
murverk med en skråkantslist upptill. Dörrsmygen är slät medan den ursprungliga
utsidan, fasadsidan, är rikt profilerad (se Exteriör). Ytterligare en dörröppning
finns i långhusets sydvästra hörn som leder till västpartiets trapphall.
Dörröppningen består av en rundbågig öppning utan markerad omfattning.
Liksom dörren i förhallen är öppningen förlagd helt intill yttermuren.
Långhusets norra mur är öppen mot nykyrkan genom två rundbågiga öppningar.
Den östra bågöppningen utgör ingång till nykyrkan medan den västra som gränsar
till ett orgelpodium är avskärmad nedtill med ett genombrutet gallerverk av trä.
I långhusets murar finns en del detaljer från kyrkans äldsta tid. I västra tornmuren
har två emporöppningar funnits till läktarvåningen, emporen. Dessa är numera
igensatta och endast den yttre mursmygen är synlig som två rundbågiga nischer
med profilhuggna vederlag och båglistverk. Långhuset öppnar sig mot koret
genom en hög och vid triumfbåge utförd i tre språng och rikt profilerad.
Valvstenarna och kapitälen är dekorerade med en kedjeliknande dekor,
palmettdekor och akantusdekor. Vederlaget till triumfbågsöppningen är skråkantat.
Under vederlaget finns i öppningens sidor hål i muren efter en ursprunglig inmurad
bjälke. Rester av denna bjälke finns ännu kvar inne i muren. Enligt en teori kan
bjälken ha utgjort en del av ett korskrank som avskärmat koret från långhuset. I
triumfbågsmurens norra och södra sidor syns konturerna efter rundbågsformade
altarnischer. Intill den norra finns basen av en borttagen pelare som har bildat en
baldakin över altarnischen, en så kallad ädikula. Liknande baldakinnischer finns
ännu bevarade i Lunds Domkyrkan. Vid södra sidan finns också rester av
baldakinens södra sida av sandsten, behuggen med en flätdekor som bär upp ett
profilerat listverk. En liknande dekor finns i absidens mittfönster.
Golvet i långhuset är lagt med kvadratiska kalkstensplattor i röda och grå toner och
i bänkarna ligger ett förhöjt trägolv. Bänkkvarteren i långhuset är slutna med höga
gavlar, väggpaneler och bänkskärmar, ordnade i kvarter längs sidorna med en gång
i mitten och gång till klocktornet i söder. Bänkarnas färger går i grått med
dekormålade dörrspeglar. Kyrkans predikstol från omkring 1630 står i sydöstra
hörnet med en modern trappa av ek och smide. Kyrkans medeltida dopfunt står
intill triumfbågens norra sida. Intill den ena pelaren i långhusets mittgång står en
modern glasskulptur för värmeljus.
Lampetterna i kyrkorummets väggar är av smide och formgivna av arkitekt Eiler
Graebe 1966. Från valvkrönen hänger sex åttaarmade, elektrifierade ljuskronor av
mässing.
Kor och absid
Koret är beläget ett steg över långhuset och golvet är lagt med kalksten som i
långhuset. I sydvästra hörnet ligger en stor gravhäll tillhörande Johan Petrejus, död
1703 och tidigare borgmästaren i Kristianstad, samt hans maka och svärföräldrar.
Väggytorna är huvudsakligen putsade och vitmålade. På södra tribunbågsmuren
finns ett parti omålad medeltida puts med en medeltida runristning. Runinskriften
är fragmentarisk men skulle kunna tolkas som en förbön för drottning Margareta
Fredkullas avlidna syskon Ragnvald (okänt dödsår) och Kristina (död 1122).
Koret är ett nästintill helt kvadratiskt utrymme. I varje hörn finns ursprungliga
inmurade sandstenskapitäl med olika utförande. I sydost är sidorna behuggna med
två mustaschprydda figurer medan den nordvästra har formen av ett trikvetra ett
flätat, treräfflat band. Formerna till dessa kapitäl går enligt Henrik Graebe tillbaka
på 1000-talet, anglonormandisk stil och nämner som exempel träsniderier i
nordsjöområdet.
De västra kapitälen skiljer sig från de östra, kanske färdigställda senare och påminner om
sidoportalerna stenhuggeri. Under kapitälen har troligtvis funnits kolonnetter vars baser
har dokumenterats vid arkeologisk utgrävning. I anslutning till de västra kapitälen har noterats
linjer efter sköldbågar vilket enligt Henrik Graebe bekräftar att ett korsvalv utgjorde
korets äldsta valvform, möjligen aldrig helt färdigställt innan man byggde det befintliga
tunnvalvet. Tunnvalvet utgår från norra och södra murarna och är troligen uppbyggt av
ignabergakalksten. Liksom absidens hjälmvalv täcks tunnvalvet av romanskt måleri utfört i
ett sammanhang snart efter absidens tillbyggnad. Fragmentariska romanska målningar
har även påträffats på norra och södra korväggarna men dessa är inte framtagna.
I östra kormuren finns ett sakramentsskåp i form av en nisch täckt med en
järnbeslagen lucka av ek. Skåpet är till sin utformning senmedeltida och
undersökningar visar att detta är monterat i en sekundär murupptagning.
Dendrodatering av trämaterialet i skåpet har gett en datering till 1400-talets första
hälft. I korets södra mur syns en djup murnisch efter en igensatt, raksluten
dörröppning. Även denna är en sekundär murupptagning och har tolkats som en
anpassning gjord när kyrkan togs över av premonstratenerklostret. Kyrkans
nuvarande huvudaltare är från 1960-talet och står under tribunbågen.
Altarprydnaden består av ett altarkors i silver och bergskristall, märkt Gillgren
(Sven Arne Gillgren) Guldsmedsaktiebolaget, och skänkt till kyrkan vid
invigningen efter kyrkans renovering 1966. Framför altaret finns en altarring av
järnsmide och ek formgivet av Eiler Graebe. Vid norra väggen står en bemålad
brudbänk alternativt en klockarebänk.
Östra korväggen upptas till största delar av den höga rundbågiga tribunbågen med
kraftiga, rundade arkitravbågar i tre språng. En vulstformad gördellist finns också
mellan hjälmvalvet som täcker absidens halvrundel och väggytan nedanför. Tre
fönster finns mot öster och mot sydost en järngrind framför en nisch, där det under
en period fanns en ingång till absiden. Absiden saknar i stort sett inredning med
undantag för altaret som upptar dess västra delar. Öster om altaret syns rester av
absidens första altare från 1100-talet och ett ursprungligt golv av kalkbruk som
också till stora delar utgör absidens golv.
Absidväggarnas nedre delar är kalkade och odekorerade medan de övre delarna
liksom hjälmvalvet, gördellisten och tribunbågen är täckta av de ursprungliga
romanska kalkmålningarna.
Det centrala i motivet i kor/absidmålningrna är en framställning i hjälmvalvets mitt
föreställande Majestas Domini den tronande Kristus inom en blåmålad, oval
medaljong, mandorla. Ovalen omges av evangelisterna som är avbildade med sex
vingar, i överensstämmelse med en beskrivning i Johannes uppenbarelsebok. På
norra absidväggen, i höjd med fönsteröppningarna finns fragmentariska målningar
som mot norr föreställer en ärkeängel, troligen Mikael, och Jungfru Maria. I samma
höjd, i tribunbågens sidor, finns målningar av två manliga helgonfigurer.
Tribunbågens undersida är dekorerad med medaljonger med sju änglar,
föreställande dygderna, och olika bladornament. Sett från koret ramas absidens
målningar in av triubunbågens listverk dekorerat med olika bårder bland annat en
form av marmorering och bandstavsdekor. Högst upp på korväggen ramas
tribunbågen in av en bård av hjärtpalmetter med en rund medaljong i mitten
föreställande Jungfru Maria i bedjande ställning, Maria orans eller Maria
förbedjerskan. Mot sidorna finns ytterligare två medaljonger med två änglar. Östra
väggen visar ett donatorsmotiv på ömse sidor om tribunbågsöppningen möjligen
föreställande kung Niels Svendsen och Margareta Fredkulla. Kvinnan räcker fram
en miniatyrkyrka framställd med två torn och en absid medan mannen med krona
på huvudet räcker fram ett skrin. Målningarna i tunnvalvet är uppbyggda av 24
runda medaljonger på en mörkblå stjärnbeströdd himmel. I medaljongerna
framställs keruber och serafer samt olika profeter och helgon vilka håller i textband
med texten till jubelhymnen Te Deum. Färgerna går i klarrött, vitt och gult. På korets
västra vägg framställs apostlarna nedanför en bård med liljekors.
Nykyrkan
Nykyrkan är indelad i två valvtravéer med en kraftig gördelbåge emellan. Valven är
utformade som gratvalv med spetsiga ribbor med vederlag fån pilastrar med
profilerade kapitäl i hörnen. Både väggar och valv är putsade och vitmålade. Västra
valvtravéen upptas av ett podium där orgeln står och den östra delen fungerar som
kapell som används för andakter. Orgelpodiet avgränsas i hela sin längd mot
kapellet av en låg barriär med dörringång. Dörren leder in till ett utrymme bakom
podiet med ingång från kyrkogården i norr. I dörröppningen sitter en invändig
äldre trädörr, klädd med liggande träpanel på utsidan. Bakom orgelpodiet finns
även en trappa till källaren med kyrkans teknikrum och en toalett. Golven i
nykyrkans lägre delar är lagda med kalkstensplattor.
Kapellet möbleras med lösa stolar och golvet är av kalksten i likhet med långhusets
golv. I kapellet står en dopfunt vilken tros komma från Tings Nöbbelövs rivna
kyrka. Mot norr står kyrkans altaruppsats från 1674 på ett modernt tegelmurat och
putsat altare med en kalkstensskiva. Mot östra väggen finns en stor gravhäll av
kalksten med huggna helporträtt av borgmästaren i Vä Knud Lundbeck, död 1608,
samt hans hustru Kiersten Nielsdatter. I kapellet finns också en gravsten
tillhörande Claus Christensen, byskrivare i Vä och Gärds häradsting, död kring
1601.
Sakristian och klocktornets övre våningar
Sakristian är inredd i klocktornets bottenvåning med ingång från kyrkorummet via
den medeltida sydportalen. Golvet i sakristian är lagt med röda kvadratiska
tegelplattor och taket består av ett tunnvalv av tegel. Både väggar och valv är
putsade och vitmålade. I valvet finns träskodda hål vilka användes förr till
klockornas ringanordning med rep. I sakristian finns en kyrkkista, skåp för kyrkans
textilier och skrivbord samt några stolar. På väggarna hänger ett porträtt
föreställande prosten Jöran Jacob Thomaeus, kyrkoherde över Kristianstad och Wä
pastorat, född 1786 och död 1845, samt ett epitafium föreställande två män och en
kvinna, daterat 1609. En mässingskrona hänger från taket. Den i östra muren
utvändigt synliga bågformen bildar invändigt en djup nisch med bänkar vid
sidorna. Större delen av norra muren upptas av kyrkans ursprungliga sydportal.
Dess yttre delar, troligen i form av en baldakin, har brutits ned för att göra plats
för klocktornets murverk och valv.
I muren väster om sydportalen leder en murtrappa in till tornets övre våningar.
Ingången består av en smal bräddörr, ett högt steg över golvet och leder in till en
smal spiraltrappa av tegel murad delvis i kyrkans yttermur. Trappan mynnar i andra
våningsplan ovanför tunnvalvet med en rundbågig öppning med tegelmurad
omfattning. Golvet består av tunnvalvets ovansida och väggarna av obearbetad
fältsten är oputsade med brett utstrukna fogar. Mot söder finns en sekundärt
uppbruten, tegelmurad, stickbågig nisch med en liten ljusglugg. Från andra
våningen leder en trätrappa längs norra sidan upp till tredje våningsplanet.
Trätrappan är ett senare tillägg som kompletteras av den, i klocktornet,
ursprungliga murtrappan som leder ända upp till fjärde våningen. I tredje
våningsplan finns ett par mindre öppningar mot öster och väster med invändiga
träluckor. Från tredje våningen är golven av trä på träbjälklag. Ytterligare en
trätrappa leder upp till fjärde våningen, klocktornets ursprungliga klockvåning som
har haft dubbla rundbågiga ljudöppningar i varje väderstreck. Endast den norra
ljudöppningen är bevarad och de övriga är igenmurade. Både i tredje och fjärde
våningen är väggarna oputsade med inslag av tegel i omfattningar kring
muröppningar. Den nuvarande klockvåningen, i femte våningsplan, är en senare
tillbyggnad från 1604 och nås genom en trätrappa från planet under.
Klockvåningen upptas till större del av klockstolen som rymmer två klockor.
Klockvåningen är öppen mot taklaget som är av ek och består av sparrar,
bindbjälkar samt stödben och två remstycken upplagda på murkrönet.
Västpartiets övre våningsplan och vindar
Från dörren i långhusets sydvästra hörn nås en trappa till västpartiets övre plan.
Den nuvarande trappan är av trä men ansluter till en delvis bevarad spindel vilken
är murad av kvadrar och oputsad i likhet med de ursprungliga ytterväggarna. De
smala ljusöppningarna mot söder och väster ger ljus till trappuppgången. I
trappuppgångens östra vägg finns ett medeltida putsat parti med ett målat
Johanniterkors, ett konsekrationskors. De övre delarna av trapphallen som fortsatt
i ett kvadratiskt torn, är nedbrutna från andra våningen och uppåt. I andra
våningsplan leder en smal rundbågig öppning in till det mittersta rummet,
emporvåningen.
Emporvåningen har ursprungligen haft en lägre golvnivå, möjligen ett träbjälklag
eller ett lägre tunnvalv. Det nuvarande tunnvalvet av tegel döljer delvis utrymmets
nedre murverk. I öster syns rester av de igenmurade emporöppningarna murade
av sandsten med delvis bevarad medeltida puts och kalkmåleri i mursmygarna. Den
södra är bäst bevarad och består av en dubbel rundbågsöppning med
mittkolonnett. Kolonnetten har tärningsformat kapitäl och vederlagen är
profilerade. Den norra har vid något tillfälle brutits ned och ersatts med en
tegelmurad dörröppning som lett till en läktare vid långhusets västra vägg. Mellan
öppningarna finns en altarnisch med omfattning av sandsten och tegelmurad samt
oputsad väggyta mot öster. Altarbordet är av sandsten med en relikgömma och
nedbrutet mot väster. Ursprungligen kan altaret ha varit utformat med en baldakin.
Ett ribblöst korsvalv har tidigare täckt emporvåningen och delar av detta är ännu
bevarat. Valvet har varit slaget av tegel med halvcirkelformiga sköldbågar med
vederlag från hörnkonsoler. En av dessa är bevarad och har formen av ett
konsolhuvud, liknande de i långhuset. Valvet kan vara något äldre än långhusvalven
kanske slaget redan före eldsvådan 1213 eller omedelbart efter denna.
Emporvåningens övre murverk är nedbrutet mot väster samt mot övriga delar i
höjd med valvets sköldbågar. Liksom trapphallen är emporvåningen öppen mot
nock. Ursprungligen har ytterligare en våning funnits över emporvåningen och
över tornen ytterligare två våningar. I norra sidan av rummet finns en
rundbågsöppning till det norra utrymmet. Utrymmet har ett lågt beläget bjälklag
vilket bör ha varit på samma nivå som i södra trapphallen och emporvåningen
ursprungligen. Liksom norra utrymmet och emporvåningen är detta öppet mot
nock.
Vindar
Från emporvåningen leder en modern trätrappa upp ovan valven i långhusdelen.
Långhusvinden är i övrigt att betrakta som samma utrymme som västpartiet med
ett gemensamt taklag. Detta består av takstolar av bilad fur troligen tillkomna under
1800-talet efter branden. Takstolarna är uppbyggda av sparrar och saxsparrar, två
nivåer hanband, stödben och stickbjälkar fogade på en bred murrem av tegel.
Murkrön och valv är täckta av mineralull och en landgång förbinder trappan i väster
med en ingång till korvinden i långhusgaveln.
Ingång till koret är sekundärt uppbruten i långhusets östra gavelröste. Tunnvalvet
över koret är inte isolerat och gavlarnas murverk, som delvis består av finhuggen
kvader är oputsade. I långhusgavelns murverk finns murade, ursprungliga urtag för
yttertaket och taksparrarna. Dessa har varit lägre belägna än dagens tak och även
haft en annan, lägre vinkel. I gavelkrönet finns ett urtag efter en möjlig
nockåsbjälke. Taklaget består av åtta takstolar av ek med delar från olika tidsåldrar.
Takstolarna är uppbyggda av två nivåer hanband med underliggande långband,
sparrar och stickbjälkar med stödben vid murkrönet. I de övre hanbanden syns
brandspår. Stickbjälkarna är av två typer och ligger på remstycken med ås. Ingång
till absidvinden saknas. Delar av takstolsmaterialet i koret har daterats till 1300-
talet.
Nykyrkans vind nås genom en liten öppning i takfoten mellan långhus och
nykyrkan. Endast den östra delen nås på detta sätt medan västra delen saknar
ingång. Nykyrkans vind är tilläggsisolerad och taklaget är av grönimpregnerad fur.
Inredning och inventarier
Huvudaltaret i koret är ett blockaltare murat av sandstenskvadrar med altarskiva
av sandsten tillverkat vid kyrkans renovering 1966, troligen efter ritning av Eiler
Graebe. Altaret är det fjärde kända högaltaret i kyrkan och stenen höggs av
stenhuggare Eric Johansson, Dalby.
Altaruppsatsen är från 1674 och införskaffades efter att den tidigare
altaruppsatsen sålts 1673 till Eljaröds kyrka. Altaruppsatsen är utförd i skulpterat
trä med polykrom bemålning med förgyllda detaljer. Uppsatsens centralmotiv
består av en rektangulär tavla med motiv av nattvarden, Jesus i Getsemane och
Golgatadramat inom en oval girlang. Under mittavlan finns en inskrift och årtalet
1674. Mittavlan flankeras av dubbla, vridna kolonner samt friskulpturer av Moses
och Aron och under dessa finns putti med girlander och Jesu pinoredskap.
Emporvåningen i västpartiets andra våningsplan. I östra väggen syns en altarnisch flankerad av galleriöppningar Den norra
är förstörd då den under en period fungerade som ingång till en läktare.
Krönpartiet visar landshövding Magnus Dureels adliga vapen och det svenska
riksvapnet. Mitt- och krönpartiet flankeras av snidade sidostycken i barockstil.
Färgsättningen är inte ursprunglig. Sedan renoveringen 1963-66 står altaruppsatsen
på ett murat altare i nykyrkan.
Altarringen är liksom altaret från 1966 och ritades av Eiler Graebe. Altarringen är
halvcirkelformad och uppbyggd av en träsockel med skinnklätt knäfall och räcke
av svartmålat smide samt överliggare av ek.
Predikstolen av skulpterat trä är tillverkad omkring 1630 i renässansstil med inslag
av barock. Till predikstolen hör en baldakin och en väggpanel som kan vara
återanvänd från en dörr till predikstolen. Den nuvarande trappan av ek med räcke
av järnsmide och trä är från renoveringen 1963-66. Både korgen och baldakinen
har sexsidig planform. Korgen består av fyra sidopaneler med framställningar av
evangelisterna inom en rundbågsarkad. Under rundbågsfälten finns kartuscher
med evangelisternas namn. Undersidan är karnisformad med skulpterade
hängstycken och avslutas med en kula. Baldakinen är uppbyggd av ett profilerat
listverk med tandsnitt och broskverk samt spetsar i hörnen. Allt utom trappan är
målat i polykroma färger.
Två dopfuntar av sandsten finns i kyrkan, en i långhuset och en i nykyrkan.
Dopfunten i långhuset består av en medeltida cuppa och en ny fot. Cuppan, som
förmodades komma från Mariakyrkan i Vä, förvarades en tid på Åsumtorp i Norra
Åsum men inköpte 1875 till Statens Historiska Museum i Stockholm. 2015
återplacerades cuppan i kyrkan på en ny fot huggen av Stucco Maestro AB.
Dopfuntens cuppa dateras grovt till 1100- talets slut eller från 1200 och saknar
uttömningshål. Cuppan har cylindrisk form dekorerarad med en liljeliknande
dekor, en bård av hjärtpalmetter och längs överkanten en fris av små nedsänkta
romber och ovaler åtskilda av vertikala streck. En text med följande inskription
finns nedtill, vars början och slut är skadade men torde ha lydit: Ave Maria Gracia
Plena Dominus. Tecum Benedicta (Tu In Mulieribus): Var hälsad Maria, Herrens
nåd vare med Dig, Du välsignade bland kvinnor. Den sekundära foten har en
kvadratisk fotplatta med kort runt skaft med hörnflikar nedtill, hålkäl och däröver
en skaftring. I dopfunten ligger ett bräm av silver med en tillhörande dopskål tillika
av silver, utförda 1965 av guldsmed Sven Arne Gillgren i Stockholm.
Nykyrkans dopfunt kommer från den rivna kyrkan i Tings Nöbbelöv. Dopfunten
är av granit och saknar också ursprunglig fot. Cuppan har rundoval form med en
inhuggen vågdekor och godronnering nedtill. I cuppans botten finns ett
uttömningshål. Cuppan står på en nytillverkad fot av trä bestående av en rund och
konkav överdel på ett träfundament med fyrkantig bas.
Bänkinredningen i långhuset består av slutna bänkar med ryggstycke, dörrar och
framskärmar utförda i ramverkskonstruktion och gavlar och sitsar av hela brädor.
Överliggaren är profilerad. Dörrarnas fyllningar är dekorerade med målningar med
motiv av bibliska figurer, kvinnor på kvinnosidan och män på manssidan. På
bänkarnas bak- och framskärmar finns en blomdekor. Ramverket och gavlarna är
gråmålade, insidan är målad i ljust blått medan dekormålningarna går övervägande
i blått och rött. De flesta av bänkdörrarna tillverkades av snickaren Anton Ladevig
1737 och målades 1746 av Alexander Junger. År 1783 målades bänkinredningen av
målarmästare Petter Engström med gröna dörrar och grå mellanstycken med en
röd och vit marmorimitation i mittspegeln. Bänkarna byggdes om något vid
renoveringen 1966.
I koret står en brudbänk, alternativ klockarebänk, från 1600-talet utförd av bemålat
trä. Ramverket är målat i blågrått och med fält i rött. På framsidan är tre speglar
målade med religiösa motiv i grönt och vitt.
Orgeln samt orgelhus och fasad tillverkades av orgelbyggaren Poul-Gerhard
Andersen i Köpenhamn 1967. Orgeln har 19 stämmor fördelade på huvudverk,
bröstverk och pedalverk. Orgelhuset är utfört i mörkröd mahogny och fasaden är
uppbyggd av fem höga vingformade pipfält, varav det mittersta är bredare.
Spelbordet står framför orgeln mot söder och ovanför detta finns ett lägre,
rektangulärt pipfält för de mindre piporna.
Två klockor av malm finns i klocktornet. Storklockan är från 1811 och lillklockan
från 1817.
Övrigt
Från kyrkan finns en akvamanil, en form av kanna som användes vid liturgisk
tvagning av prästens händer. Akvamanilen är av brons och dateras till 1200-talet.
Den är utformad som en ryttare till häst med en lans och svärd. Under en period
från omkring 1700-1945 fungerade den som vindflöjel över kortaket.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
