Människa som material, Human material

At the death of a human being, the body is left behind, to be handled by those left behind. What happens to the body varies geographically, culturally and often over time, just like the ideas and attitudes surrounding it. The body can be looked at with horror or with respect. But an attitude of indifference in relation to dead bodies can also be found.

The dead could, just to take some examples, be immediately buried or cremated, partitioned or left in their entirety as food for vultures, or perhaps be mummified. A body can be kept for later scientific study or forensic investigations, and it might be frozen, in expectancy of the progress of medical science. Dead enemies are given a different treatment from that of the deceased from your own group.

With the Australian aborigines and North American Indians the dead are surrounded by strong visions that they must be brought back to their own earth. With the Buddhists in northern Tibet and Mongolia ritual bowl or drums can be made from sculls, trumpets from thighbones and rosaries made from small parts of the skeleton.

In certain Japanese museums are to be seen human skins with fantastic tattoos on. There are many kinds of objects are made from human hair. Much of this is mirrored in the archeological and ethnographic collections of the Museum of Ethnography.

När en människa dör lämnar hon kroppen efter sig att hanteras av de efterlevande. Vad som sker med den varierar från plats till plats, från kultur till kultur och ofta över tid, precis som de föreställningar och attityder den omges med. Liket kan betraktas med skräck eller aktning. Men man kan också förhålla sig likgiltig inför det.

Den döda kan, för att ta några exempel, omedelbart begravas eller kremeras, styckas eller lämnas hel som föda för gamar eller kanske mumifieras. Kroppen kan bevaras för senare vetenskapliga studier eller kriminaltekniska utredningar, kanske djupfrysas i väntan på läkarvetenskapens framsteg. Döda fiender behandlas annorlunda än den egna gruppens avlidna.

Hos Australiens aboriginer och Nordamerikas indianer omges de döda med starka föreställningar om att de måste återföras till den egna jorden. Hos de nordliga buddhisterna i Tibet och Mongoliet kan man av kranier forma rituella skålar eller trummor, göra trumpeter av lårben, tillverka radband av små skelettdelar.

På vissa japanska museer kan man få se bevarade människohudar med fantastiska tatueringar. Av människohår kan de mest skiftande föremål skapas. Mycket av detta speglas i Etnografiska Museets arkeologiska såväl som etnografiska samlingar.

Armbandet (föremål 2) har burits av en man i Asmat i Indonesien för att minnas en avliden släkting. Armbandet är gjort av rotting, frön och släktingens hår.
Det är ett ovanligt föremål i Asmat, men på andra öar i Stilla havet var det vanligare. Män i sorg lät sitt hår växa, för att sedan klippa av det och fläta minnesföremål av det. Huvudet ansågs vara den mest laddade delen av kroppen eftersom en persons makt till stor del var koncentrerad till huvudet och håret.

I många delar av världen symboliserar hår skönhet och liv. Hår har en fantastisk förmåga att stå emot tiden och kan bevaras i tusentals år. I alla tider har människor också använt sig av hår för att göra smycken.
Myten om att håret fortsätter att växa efter döden, förstärker idén om hårets odödlighet och kroppens eviga liv.

The bracelet (item 2) has been worn by a man in Asmat, Indonesia as a reminder of a deceased relative. The bracelet is made of rattan, seed, and the relative's hair.

This is an unusual artefact from Asmat, but it was more common on other islands in the Pacific. Men in grief let their hair grow, to then cut it off and braid mementoes from it. The head was considered the most charged part of the body, since a person's power was largely concentrated in the head and hair.
In many parts of the world, hair symbolises beauty and life. Hair has an amazing capacity to withstand time and can be preserved for thousands of years. In every age, people have also used hair to make jewellery.

The myth that hair continues to grow after death strengthens ideas of hair's immortality and the body's eternal life.