Träsnitt av Kobayashi Kiyochika (1847–1915). Propagandaträsnitt mot Kina i samband med Sino-japanska kriget (1894–1895), serien kallas Länge leve Japan. Hundra segrar, hundra skratt. Serien innehåller längre textstycken skrivna av Koppi Dojin (”Mästare skinn och ben”, pseudonym för Nishimori Takeki, 1861–1913). Ur donation av Jan Myrdal, för mer om bilderna se publikationen De hundra skratten: japanska träsnitt som maktens bildspråk av Lars Vargö och Jan Myrdal (inledning av Petra Holmberg). 2011.
Bilderna skildrar fienden, kineserna, ur ett avhumaniserande och rasistiskt perspektiv.
Denna bild: Konsten att fånga stort.
Översättning av Lars Vargö:
De stora fiskarna vid Weihaiwei
”Så många fartygsfiskar det fanns här då! Undrade just vart de hade tagit vägen. Och så dyker upp här … jamen, vad passande. Då kan man ju samla ihop dom och koka dom, eller steka dom. Nej men se, de darrar när de ser mitt ansikte. De påminner om gelatinliknande konnyaku-växter. Men med tanke på hur de skakar ser de förstås mest ut att bry sig om att överleva. När de ser att man kan samla ihop dom så här är det förstås naturligt att de försöker komma på sätt att fly härifrån på … Titta på den där karpfisken hur han försöker smita. Han vill förlänga livet.
Nej, det är lika bra att sänka dom en efter en … Det var som fan. När man jagar dom hit, sticker dom dit, och när man jagar dom dit smiter de iväg hit. Den där verkar vara lite bångstyrig. Vänta, vänta, här är nog bäst att använda ett nät och fånga dom allihop på en gång. Så där ja. Alla infångade levande. Men egentligen är det inte mycket att glädjas åt. Nu hör man dom: ”Herre min gös, Herre min gös!”