FÖRLÖSA KYRKA

Förlösa är en f.d. församling i Kalmar kommun, som sedan 1997 ingår i Förlösa-Kläckeberga församling. Församlingen utgörs i den östra delen av en småbruten, öppen odlingsbygd och i den västra delen av skogsbygd. Här finns drygt 100 fornlämningar. Minst 15 stenåldersboplatser härrör både från jägar- och bondestenålder. Flera, delvis stora rösen och älvkvarnsförekomster representerar bronsåldern, medan några järnåldersgravfält synes vara från periodens äldre del.

Kyrkan uppförd i sten, med torn och smalare tresidigt kor, byggdes 1855-59 efter J.F. Åboms ritningar. Den ersatte då en tidigare stenkyrka byggd kring år 1200. Altartavlan är målad av J.Z. Blackstadius. Ett krucifix från 1300-talet är bevarat.

Den äldsta kyrkan i Förlösa antas ha byggds i slutet av 1200-talet. Denna kyrka brändes av
danskarna under Kalmarkriget år 1611. Efter den brända kyrkan uppfördes en mindre
anspråkslös kyrka på 1620-talet som finns avbildad av Rhezelius år 1634. Kyrkan bestod av
ett långhus med torn och hade sakristia i norr och vapenhus i söder. Kyrkan reparerades och
byggdes till under 1768-69 på västra gaveln. Denna kyrka kom att brukas fram till 1855 då
den revs till förmån för en ny kyrkobyggnad. Den nya kyrkan uppfördes norr eller väster om
den medeltida kyrkan, uppgifterna varierar. Ritningarna uppgjordes av byggmästare
Nordström från Kalmar och justerades av arkitekten vid Överintendentsämbetet J. F. Åbom.
Arbete leddes av byggmästare M. Olander från Kalmar. Kyrkan stod färdig och invigdes
1858. Förlösa kyrka är byggd i brytningstiden mellan nyklassicistisk och historiserande stil
vilket präglar både exteriör och interiör. Ett par modernare tillskott i form av korfönstren och
orgelfasaden från 1950-talet bryter mot de äldre stilarna. Kyrkans interiör omgestaltades vid
samma renovering och kyrkan fick då nya bänkar, ny läktare med läktarunderbyggnad samt
ny orgel. 1973 byggdes en ny läktarunderbyggnad.

Även kyrkorummets interiör speglas av den tidstypiska blandstil där nyklassicismen samsas med i detta fall framförallt nygotiken. Kyrkorummet är uppfört med nyklassicistiska grundformer och dess interiör är enkel, öppet och ljus och har stora symetriskt placerade fönster som släpper in ljus både i långhus och kor. Kyrkorummets slutna, enkelt utförda, bänkinredning bidrar till förankringen i den klassicistiska stilriktningen. Det nyfunna intresset för gotiken visar sig i en rad olika inslag i interiören. Till att börja med är taket uppfört med ett trågvalv. Väggarna bakom nummertavlorna artikuleras av rektangulära, i putsen förhöjda partier, dekorerade med fyrpass i hörnen och nedsänkta spetsbågiga fält i mitten. Kyrkorummets samtliga fönster är spetsbågiga så även omfattningen kring den södra dörren. Interiören har genomgått en del förändringar varav de flesta utfördes under renoveringen 1954. Bänkinredningen ersattes med en ny som efterliknade den ursprungliga. Läktaren ersattes med en större vilket medförde en extra rad med pelare och utrymme för en första läktarunderbyggnad. I övrigt gavs läktaren en utformning lik den ursprungliga. Vid denna tid ersattes också den ursprungliga orgeln och orgelfasaden. Den ursprungliga fasaden var enligt ritningarna tydligt gotisk i sin utformning vilket frångicks då den nya fasaden utfördes i en mer modernistisk stil. Från 1954 härrör absidfönstrens glasmålningar som bidrar med ett modernistiskt inslag i kyrkorummet. Vid renoveringen 1973 utvidgades läktarunderbyggnaden. Detta medförde att ett antal bänkrader försvann till förmån för installation av toaletter och brudrum.

Dessa renoveringar till trots är Förlösa kyrka en god representant för stileklektismen. Dess grundmönster är nyklassicismens med det ljusa symetriskt uppbyggda kyrkorummet och de slutna bänkkvarteren utförda med enkel spegeldekor. Nygotiken återspeglas i sin tur främst i detaljerna, såsom väggarnas ornament, spirorna i predikstolens ljudtak och i fönstrens spröjsindelning. Taket trågvalv bidrar också till den nygotiska atmosfären. En viktig del av kyrkorummets gotiska karaktär försvann dock vid bytet av orgelfasad. Kyrkorummet har ett lugnt och harmoniskt formspråk vilket förstärkts efter den senaste färgsättningen vid renoveringen år 2000.

Inventarier
Från den gamla kyrkan härstammar ett krucifix från 1300-talet med den lidande Kristus, inköpt till församlingen 1779. En brudkrona finns också i samlingarna, utförd 1758, en nattvadskalk från 1663 och kyrkans sex ljuskronor tillhör också inventarier från den gamla kyrkan. Församlingen äger också ett flertalet mässingskandelabrar från 1600-talet.
På grund av att danska soldaters brände och plundrade både kyrkan och prästgården år 1611 finns det inga medeltida silverföremål i församlingen.

Den nya kyrkans altartavla är utförd av Johan Zackarias Blackstadius 1860 och föreställer den uppstående Kristus, då han möter de förskräckta kvinnorna utanför den öppna graven. Konstnären tillhörde Karl XV:s krets och deltog regelbundet i Konstakademins utställningar mellan 1838-1885. Till den nya kyrkan köptes också en ny predikstol. Den gamla predikstolen från 1713 flyttades över till den nya kyrkan men ersattes kort därefter av den nuvarande. Predikstolen är utförd i en eklektisk stilblandning av nyklassicism, nyrokoko och nygotik. Korgens ornamentik i form av rocailler är nyrokoko och baldakinens spiror och vimperg är utförda i nygotik. Nyrokokon bör särskilt nämnas då den är en stilriktning som sällan används i kyrklig interiör.

Altaret inramas av två fönster i färgat glas utförda av Elvira Larsson-Hjort utförda1954. Motiven är hämtade ur gamla och nya testamentet. Koret är i övrigt smyckat med en gustaviansk väggklocka, prydd av förgyllda ax och rosor. Två äldre tavlor för psalmnummer finns bevarade och uppsatta i koret. De är tillverkade år 1855, det år som flera av kyrkans äldre inventarier auktionerades ut. Tavlorna är svartmålade och försedda med guldlist och avslutas överst med en spetsbåge.

Förutom de två glasmålningarna i korabsidens fönster visar kyrkorummet upp flera modernistiska inventarier. Exempelvis hänger två målade träreliefer av Helmer Teleman på långhusets västra vägg, ett annat modernistiskt exempel är kyrkorummets belysning som är kompletterad med en cirkelformad krona i korets mitt. De äldre ljuskronorna har försetts med extra belysningspunkter.

Det är i inventarieuppsättningen som kyrkans långa historia går att skönjas. Ljuskronorna i kyrkorummet, krucifixet vid dopaltaret är exempel på inventarier från tiden före kyrkans uppförande. Predikstolen och altaruppsatsen i sin tur, förstärker kyrkans stiltypiska drag då stilbandning var av högsta mode. De modernistiska inventarierna tyder på att Förlösa församling är en aktiv församling där modern konst och utrustning har en självklar plats.

Sammanfattning
På grund av att få inventarier och inget av inredningen härstammar från den gamla kyrkan har byggnaden interiört såsom exteriört fått en tidstypisk utformning. Trots en del tydligt moderna markörer i kyrkans inredning som exempelvis läktarunderbyggnad och orgelfasad har kyrkorummet i allt väsentligt sina ursprungliga karaktärsdrag bevarade och har därmed ett stort kulturhistoriskt värde.

Förlösa kyrka är uppförd i nyklassicistisk stil men har tydliga nygotiska drag. I sin planform följer Förlösa kyrka till stora delar de nyklassicistiska kyrkornas typiska utformning. Detta nyklassicismens grundmönster bestod i ett rektangulärt långhus utan utbyggnader med vapenhus som en del av tornet i väster och sakristian inrymd i en absidial utbyggnad i öster. Långhusets portaler var symetriskt placerade i söder och norr och som huvudentré fungerade vapenhusets port i väster. I Förlösa kyrka följs detta mönster med undantag för att sakristian är placerad i norr och att koret sträcks ut i den absidiala utbyggnaden i öster.

Kyrkans nygotiska drag speglas i tornets och långhusets spetsbågiga fönster. Spetsbågiga blinderingar återfinns både på långhusets västfasad och på korabsidens östra sida. Över tornportalen finns ett rosettfönster som förstärker de nygotiska stildragen tillsammans med torngluggarnas spetsbågiga öppningar. Långhusets samtliga fönster har nygotiska spröjsning och de båda portalerna med gavelmotiv har gotiska mönster formade i slätputsen.

Kyrkans murar är uppförda i natursten och tegel, fasaden är spritputsad och omfattningar, lister och hörnpartier är slätputsade. De spritputsade partierna är avfärgade i en svagt gulaktig ton, de slätputsade är avfärgade i vitt. Långhuset och tornets takfot samt portalerna har goticerande putsdetaljer i form av spetsbågefris och fyrpass. Kyrkotornet kröns av en mångkantig, hög och smal spira som kantas av fyra tornkupoler ett formspråk karaktäristiskt för nygotiken.

Exteriörens utformning är välbevarad och typisk för tidens försmak för stilblandning. Förändringar har främst skett när det gäller taken där långhus och sakristia tämligen omgående efter kyrkans uppförande täcktes med skiffer. I dag är taken täckta med plåt. I övrigt har en handikappramp uppförts vid den västra portalen vilket förändrat entrén något.