KV S:T NIKOLAUS 9

KVARTERET S:T NIKOLAUS - Kvarteret S:t Nikolaus är beläget mellan Nikolaigatan i väst, Smedjegatan i öst, S:t Klemensgatan i sydväst och S:t Nikolaigränd i nordost. Kvarteret har fått sitt namn efter dominikanerkonventets kyrka, uppförd under 1200-talet, vilken idag är ruin. Smedjegatan var redan under medeltiden en viktig förbindelseled mellan innerstadens centrala delar och Norderport och det är i huvudsak längs denna gata som kvarterets kvarvarande medeltida byggnader och murar ligger.
Kvarteret var fullt utbyggt i sin nuvarande omfattning åtminstone vid mitten av 1700-talet. Medeltida bebyggelse finns delvis kvar och är dokumenterad i kvarterets norra och östra delar. På Schilders karta från 1697 finns tomtmark utmärkt i nuvarande kvarterets östra del, den övriga marken var hospitalsjord, men var sannolikt till viss del bebyggd. I 1785 års husklassifikation kan man utläsa att hela kvarteret var bebyggt, huvudsakligen med trähus, dock finns fyra stenhus noterade. Närmast söder om ruinen fanns det en humlegård, och denna tomt har förblivit en obebyggd yta. Tidigare under 1700-talet finns uppgifter om att en åker kallad Nunneåkern, skulle ha legat i kvarterets sydvästra del. Tomtindelningen har till viss del förändrats sedan mitten av 1800-talet. Vissa tomter har slagits samman, alternativt avstyckats.
De mindre tomterna i kvarterets norra och västra del ägdes 1785 huvudsakligen av hantverkare av olika slag och en del sjömän. I den östra delen, längs Smedjegatan, dominerades tomtägarna av ämbets- och tjänstemän. Vid mitten av 1800-talet var uppdelningen inte lika tydlig, även om det fanns en viss tendens. Under andra hälften av 1800-talet skedde dock en tydligare segregering då det längs större delen av kvarterets östra sida uppfördes stora representativa bostäder för samhällets övre skikt. När det gäller den nuvarande bebyggelsestrukturen finns denna uppdelning kvar: den västra sidan av kvarteret präglas av en småskalig träbebyggelse, med rötterna i 1700-talets byggnadsskick, medan östra sidan präglas av de större bostadshusen, uppförda i ett klassicistiskt eller historicerande formspråk vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. I syfte att frilägga kyrkoruinen revs den äldre bebyggelsen norr om ruinen i slutet av 1800-talet och området blev parkmark. Idag karaktäriseras detta område av en öppen parkyta med gräsmatta och smala grusade gångar. Området söder om ruinen består av en relativt glest bevuxen trädgård vilken tillhör Frimurarlogen.
S:T NIKOLAUS 9 - S:t Nikolaus 9 ligger i den södra delen av kvarteret och angränsar till Smedjegatan i öster. Fastigheten är en av kvarterets största och omfattar gatans två färgstarkaste hus. Med långsidan vid gatan ligger ett rödfärgat bostadshus av kalksten i två våningar med en fasad präglad av nyrenässans, sannolikt uppfört på 1870-talet men med medeltida källarrum. En lägenhetslänga ligger med gaveln mot gatan, med putsad fasad avfärgad i en kraftigt gul kulör. Denna byggnad fick nuvarande volym vid mitten av 1900-talet, men består av äldre delar, sannolikt från 1700-talet.
På 1697 års stadskarta noteras att tomten då är bebyggd och omfattade även S:t Nikolaus 8. På tomten fanns ett stenhus, lada och stall, flera kålgårdar och en trädgård. Det stenhus som nämns finns sannolikt kvar idag i form av den medeltida, välvda källare med väggnischer, som ingår i det stora bostadshuset. I 1785 års husklassifikation noteras att det på fri jord stod ett hus av sten och trä under tegeltak med trädgård, en lada och fähus med brädtak och trädgård därtill. Sannolikt hade då tomten fått nuvarande sträckning. När det nuvarande bostadshuset uppfördes är osäkert, men sannolikt någon gång på 1860-70-talet. Mellan åren 1851 och 1889 ägdes fastigheten av rådmannen, magistratssekreteraren och visupptecknaren Gabriel Herlitz. Denne var en av de bättre bemedlade i samhället som också hade behov att manifestera sin position genom en att låta uppföra en påkostad modern bostad. På 1883 års karta finns detta hus markerat med nuvarande utbredning, samt en långsmal byggnad längs den södra tomtgränsen, det vill säga där dagens lägre bostadshus är placerat. Denna smala byggnad bör ha rymt de gängse uthusfunktionerna och kan ha varit den äldre byggnation vilken nämns som lada eller stall i 1785 års husklassifikation. 1912 är längan delvis riven och en liten byggnad finns markerad i hörnet Smedjegatan - S:t Nikolaus 10, vilken sannolikt är en kvarvarande del av den tidigare noterade byggnaden på platsen. 1949 byggdes denna byggnad till och fick sin nuvarande volym. Mot gatan rymdes en butik och in mot gården var det delvis verkstad och garage. 1991 genomfördes en omfattande om- och tillbyggnad av detta hus. Gården är stor, öppen och ljus. Halva ytan är belagd med singel och stenplattor med parkeringsplatser för boende. Andra halvan är trädgård med öppen gräsyta, med en gång till torkvindan.

KÄLLA: Visby innerstad - en bebyggelseinventering. Del 1. (2002). Huvudred. Hansson, Joakim. C O Ekblad & Co, Västervik. ISBN: 91-88036-48-0