ÖSTRA SORGENFRI

Fram till början av 1970-talet benämndes Östra Sorgenfri, tillsammans med Västra Sorgenfri, som Mellersta Förstaden. Idag är Östra Sorgenfri benämning på ett av stadens administrativa delområden vilket består av ett relativt väl avgränsat bostadsområde som ingår i stadsdelen Södra Innerstaden.
Östra Sorgenfri är ett heterogent bostadsområde med bebyggelse från mitten av 1800-talet och framåt. Det avgränsas i norr av S:t Pauli södra kyrkogård och Sorgenfri industriområde, i väster av Nobelvägen, i öster av järnvägen (Kontinentalbanan) och i söder av Amiralsgatan.
Namnet stammar från gården Sorgenfri som var belägen i dagens kvarter med samma namn. Gårdsnamnet kan i sin tur troligen härledas till det danska slottet Sorgenfri.

HISTORIK FÖRE 1945
Området bestod fram till början av 1930-talet främst av åkermark med ett flertal gårdar, varav en var Sorgenfri farm. Längs Spånehusvägen fanns dock bebyggelse i form av lantliga gatuhus.
I öster gick sedan slutet av 1800-talet kontinentalbanan, det vill säga järnvägen till Trelleborg, och i anslutning till denna uppfördes strax efter sekelskiftet ett renhållningsverk.
Östra Sorgenfri var ursprungligen en spontant framvuxen arbetarstadsdel och 1924-25 uppfördes nödbostäder intill Sorgenfri farm. Dessa provisoriska, röda träkåkar med vita knutar, de så kallade Sorgenfribarackerna eller Hollywood, revs först 1965 och då fanns det ännu cirka 200 boende här.
Nödbostäderna placerade området långt ner i Malmös sociala hierarki och även barnrikehusen, som byggdes längs Nobelvägen i mitten på 1930-talet, bidrog till detta.
STADSPLANER; UTBYGGNADSHISTORIA
Östra Sorgenfri har byggts ut etappvis under hela 1900-talet och har omfattats av ett stort antal stadsplaner. Stommen för planläggningen bestod av två vägar, dagens Östra Farmvägen och Spånehusvägen, efter vilka kvarteren lades ut.
Första stadsplanen gjordes av Anders Nilsson vid sekelskiftet 1900 och i denna fastlades Nobelvägens läge. Områdets norra delar benämndes arbetarkvarter. Planen kom aldrig att fullföljas utan områdets första bebyggelse växte fram oreglerat.
Den första stadsplan som verkställdes var Erik Bülow-Hübes plan från 1927. Då föreskrevs en sluten kvartersbebyggelse och en liten del kom att uppföras (kvarteret Ansvaret).
Bülow-Hübe var också ansvarig för områdets följande stadsplaner, som den funktionalistiska lamellhusplanen för barnrikehusen i kvarteret Linden från 1933. Sex år senare gjordes en ny plan där dels följde gatulinjen, dels placerades som friliggande lamellhus i park.
I och med denna stadsplan skedde även förändringar av gatunät och kvartersnamn. Kvarteren Hissen och Lyftkranen slogs samman och bildade kvarteret Modet. Höganäsgatan, som hade passerat mellan kvarteren, upphörde att existera. I samma stadsplan delades kvarteret Dristigheten och det nybildade kvarteret fick namnet Dygden. Mellan dessa lades Torekovsplan som en grönyta. Några år tidigare hade även Spånehusvägen ändrat namn till Spångatan efter ett beslut i stadsfullmäktige. Gatan återfick sitt ursprungliga namn 1962 då korsningen över Amiralsgatan ändrades.
Under 1952 antogs fyra stadsplaner med Gunnar Lindman som stadsplanechef. Lindman övergav den funktionalistiska "hus-i-park"-lösningen och eftersträvade en mer sluten bebyggelse med halvöppna gårdar. Planen för den norra delen av kvarteret Sorgenfri, med vinkelställda trevåningsbyggnader och åttavånings punkthus, gjordes tillsammans med arkitekterna Jaenecke & Samuelson.
1953 planlades Östra Sorgenfris östra del vilken kom att benämnas Gröningen efter den stora park som anlades här. Byggnaderna formar en meanderslinga som omger grönområdet. 1965 antogs nya planer för kvarteret Vänligheten, där ett renhållningsverket legat, och fem år senare planerades och bebyggdes kvarteret Idogheten närmast järnvägen.
Under 1980- och 90-talen skedde smärre stadsplaneändringar. Den senaste detaljplanen gäller en planerad grönyta i kvarteret Händigheten.
BOSTÄDER OCH BOENDE
Områdets har år 2000 drygt 5 500 invånare. Merparten lägenheter består av 2 rum och kök. Sammanlagt finns 3 830 lägenheter.
72 % av områdets lägenheter är bostadsrätter i bebyggelse uppförd främst under perioden 1941- 60.
ARKITEKTER OCH BYGGHERRAR
HSB har genom olika bostadsrättsföreningar stått som byggherre till en majoritet av områdets bostadshus. Det egna arkitektkontoret ritade i allmänhet planerna medan fasaderna ritades av Thorsten Roos.
Flertalet av bostadshusen i kvarteret Sorgenfri (1952-65) och samtliga i kvarteret Vänligheten (1965-72) byggdes av MKB. Det kommunala bolaget anlitade Fritz Jaenecke och Sten Samuelson för att rita husen i förstnämnda kvarter samt Svenivar Ekstrand respektive Axel Carlsson för att rita husen i sistnämnda.
Förutom Thorsten Roos hade även Axel Carlsson gott om uppdrag i Östra Sorgenfri. Carlsson anlitades framför allt av privata byggherrar.
BEBYGGELSEKARAKTÄR
Östra Sorgenfri är ett mycket blandat bostadsområde som delvis bildar gräns mellan stenstadens slutna kvartersbebyggelse och förstadens öppna lamellhusbebyggelse. Området präglas av lamellhus från 1930- och 40-talen samt bebyggelse in form av halvslutna gårdar från 1950- och 60-talen. Det finns också ett fåtal äldre gatuhus från 1800-talet och början av 1900-talet samt enstaka yngre hus från 1980- och 90-talen. Den kontinuerliga utbyggnaden gör det möjligt att följa arkitekturideal och bostadsstandard genom flera decennier.
Trots områdets heterogena karaktär är skalan dock gemensam för en stor del av husen: tre till fyra våningar överväger. Avvikande är de sju punkthusen i åtta våningar som byggdes mellan 1952 och 1972 i norra delen av området. Detsamma gäller det tio våningar höga skivhuset som uppfördes vid Brantevikstorg i mitten av 1950-talet.
Tegel är det vanligast förekommande fasadmaterialet. Det röda teglet dominerar men även gult har använts för flera hus, bland annat för områdets högre hus.