TORHAMNS KYRKA

Kyrkans planform beskrivs allmänt utgöras av långhus, smalare och lägre kor samt
kvadratiskt torn i väster. Då koret interiört upptas av sakristian och korfunktionen
flyttat ut i långhuset är emellertid långhus med fullbrett kor samt smalare och lägre
sakristia i öster en mer korrekt beskrivning. Norr om långhuset finns en nedgång till
källaren som inrymmer pannrum. Kyrkan vilar på en grundläggningen av kallmurade
stenplintar, under tornet förmodligen en djupare grundläggning av betong. Ovan
mark har samtliga byggnadsdelar har en skråkantad oputsad granitsockel av varierande
höjd i ett eller två skift. Murverken är uppförda av tegel, sannolikt med inslag av
natursten från den medeltida kyrkan, och fasaderna är slätputsade och vitkalkade med
omfattningar och dekorativa element i rött tegel. Runt hela kyrkan frånsett långhusets
östfasad löper en kraftig takfotsgesims av formtegel som på tornet och sakristians
östfasad utgör gördelgesims. På gavlarna har takfriserna trappstegsform medan de
på tornet är uppbyggda med konsoler. De rundbågiga murverksöppningarna för
fönster, dörrar och ljudluckor har omfattningar av rött tegel, med enstaka undantag
i två raka språng där övre delen av rundbågen markeras med rött tegel i fasadlivet.
Gjutjärnsfönstren är frånsett tornvåningens mindre fönster uppbyggda som två
högsmala och småspröjsade rundbågar med en ovanliggande rundel. Solbänkarna är
avtäckta med svartmålad plåt. Samma material återfinns i skivtäckning med förskjutna
tvärfalsar på såväl långhusets och sakristians sadeltak som på torntak och spira.
Stuprören är utförda i fabrikslackad svart plåt.

Kyrkans huvudentré i väster nås via en fem steg hög trappa i granit och har en rakt
avslutad pardörr i form av svartmålade helfranska fyllningsdörrar under ett rundbågat
överljus med gestaltning snarlik och omfattning lika de ovan beskrivna fönstren.
Bottenvåningen har även ett stort fönster varder i norr respektive söder. I torn- och
klockvåningen ovan gördelgesimsen kragar tornets murverk in och hörnen är avfasade.
Tornvåningens ljusinsläpp utgörs av tre mindre småspröjsade fönster, ett i vardera
väderstreck, placerade centralt i fasaderna direkt ovanför gördelgesimsen. Parställda
stora ljudöppningar med ljudluckor av svartmålad panel i rombiskt mönster återfinns
i fyra väderstreck men bryts i öster av långhustaket. Det flacka torntaket bär upp en
vitmålad lanternin i trä, utformad som en rundbågearkad med profilerade imposter.
Lanterninen har samma åttasidiga planform som tornets övre del, vilken också
återkommer i den låga spiran som kröns av ett latinskt kors.

Västra långhusgaveln pryds på var sida tornet av en hög och smal rundbågig
blindering. Under den södra står två äldre gravhällar, en medeltida och en från
1700-talet, fastklamrade i fasaden och avtäckta med kopparplåt. Långhuset har fyra
stora fönster i söder och fem i norr. Centralt på sydfasaden återfinns sydportalen
i form av ett svagt framskjutande gavelparti vars fronton kröns av ett hjulkors och
har årtalet 1885 skrivet i tympanonfältet. Portalen är utformad lika västentréns och
nås via en tre steg hög trappa som är försedd med tillgänglighetsramp av gallerdurk.
Även sakristians entré i söder har snarlik utformning, men med smalare dörrblad och
överljus som endast är småspröjsat. I östfasaden sitter ett fönster med lika gestaltning
som långhusets och tornets men något mindre. Fönsteröppningen är dessutom den
enda rundbågiga murverksöppningen som saknar övre markering av rundbågen i rött
tegel. Gavelröstets gördelgesims bryts upp av ett rosettfönster i järn med polykromt
glas och rund omfattning i två språng, allt placerat i ett svagt utskjutande och
plåtavtäckt gavelparti murat i rött formtegel. Ingången till bårrummet i norr som togs
upp 1951 har dörrblad lika övriga entréer men saknar såväl omfattning i tegel som
överljus. Det igensatta fönstret ovanför porten är istället sparad som en rundbågig
nisch med en centralt placerad lykta.

rektangulärt långhus samt lägre och rakt avslutat kor i öster. Liksom på många andra
håll i Blekinge och Skåne kom den medeltida helgedomen på grund av 1700- och
1800-talets befolkningsutveckling att ersättas av en nyuppförd kyrkobyggnad. 1885
invigdes en kyrka i nyklassicistisk stil med långhus, smalare och lägre kor i öster samt
kvadratiskt västtorn med lanternin. För ritningarna stod den mycket produktive
arkitekten Johan Fredrik Åbom vid Överintendentsämbetet, som utöver ett 40-tal
kyrkor ritade ett stort antal byggnader av vilka Gamla riksdagshuset, Berns salonger,
Hasselbacken och det sedermera rivna Hotell Rydberg (alla i Stockholm) hör till de

mest välkända. Byggmästare var Carl Johnsson, Karlskrona. Från den gamla kyrkan,
som revs 1884, överfördes bland annat den medeltida altarskivan, predikstolen,
trästatyerna Tron och Hoppet, lösa inventarier samt kyrkklockan från 1500-talet som
hängt i en fristående klockstapel.

Många källor, bland annat Sveriges kyrkor (1926) och kyrkans underhållsplan (2010),
anger felaktigt att domkyrkoarkitekt Helgo Zettervall ritat Torhamns kyrka 1871,
ritningar som godkändes av Överintendentsämbetet 1875 med den enda större
förändringen att kyrkan skulle uppföras i tegel istället för natursten. Den klassicistiska
kyrkobyggnaden hade visserligen exteriöra inslag av den medeltidsinspirerade
kyrkoarkitektur som sedan ett decennium tillbaka hade börjat utkonkurrera
nyklassicismen. Men detaljer som sydportalens tempelgavelmotiv, tornets lanternin
och det ljusa kyrkorummet med tunnvalv framstår tveklöst som helt främmande
element för Zettervall, som med tiden skulle komma att bli nygotikens främste
förkämpe, medan de är mycket vanligt förekommande, närmast karaktäristiska detaljer
i Åboms stora kyrkoproduktion. Stora likheter finns bland annat med Fänneslunda-
Grovares kyrka i Skara stift uppförd 1874. Möjligen har Zettervall ritat ett första
förslag som sedan omarbetats mycket grundligt eller mer troligt förkastats och nygjorts
av Åbom. Att Överintendentsämbetets arkitekter justerade ritningsförslag var snarare
regel än undantag och ibland kunde omarbetningarna vara omfattande. Tio år senare
skulle Zettervall i sin roll som nybliven Överintendent ha en avgörande roll i att
nygotiken helt utkonkurrerade nyklassicismen som norm för nyuppförda svenska
kyrkobyggnader under de kommande trefyra decennierna.

Relativt få förändringar har skett sedan uppförandet 1885. 1893 införskaffas en orgel
med fasad av Olof Tempelman från 1700-talet som tidigare stått i Vissefjärda kyrka.
Orgelfasaden flyttas bakåt när en ny orgel tillverkad av Hammarbergs Orgelbyggeri i
Göteborg installeras 1935. Vid inventeringen för Sveriges kyrkor 1913 är tornet avtäckt
med galvaniserad plåt och långhus och kor med betongtegel. På äldre, odaterade
fotografier är dock hela kyrkan avtäckt med plåt, ett förhållande som återställs 1936.

195051 genomgår kyrkan en omfattande interiör restaurering och ombyggnad
efter förslag av länsarkitekt Einar Hedman. Skranket med integrerad altaruppsats
som tidigare avskärmade sakristian från långhuset rivs och den breda rundbågiga
triumfbågen förminskas och byggs igen med en indragen mur som förses med
muralmålning av Gunnar Torhamn. Dessutom delas norra delen av sakristian av och
får funktion som bårrum med nyupptagen port i norr och dörr mot kyrkorummet
i väster. Altarringen kortas, bänkraderna närmast altarringen tas bort, altarringen
kortas och altaret anpassas för att kunna använda kyrkans medeltida altarskiva som
i den nya kyrkan hittills fått tjänstgöra som trampsten vid prästingången. Bänkarna
justeras för ökad komfort och marmoreras liksom läktarbarriären i brungrå färgskala.
Kyrkorummets väggar och tunnvalv målas, det senare med inslag av ljusblå moln.
Elektrisk belysning och uppvärmning installeras.

Vid en yttre renovering 196566 efter förslag av arkitekt Sigurd Brag uppges tornet
återställas i sitt ursprungliga skick genom att lanterninen åter öppnas och förses med
indirekt belysning. När lanterninen satts igen är oklart. En ny kyrkklocka införskaffas
och klockringningen elektrifieras. Dessutom målas fasaderna vita med silikatfärg och
takplåten svartmålas. Både fasader och tak ska tidigare ha varit gråmålade. På bilder
från 1900-talets första två decennier framstår kyrkan som vit. Möjligen har fasaderna
avfärgats grå vid en omkalkning 1949.

1974 genomförs en inre renovering och ombyggnad efter handlingar upprättade
av K-Konsult, Karlskrona. Fem bänkrader i väster tas bort för att ge plats åt
läktarunderbyggnader för samlingsrum, pentry samt kapprummet med wc.
Kyrkorummets putsade väggar och tunnvalv kläs med glasfiberväv och målas med
plastfärg och brädgolvet beläggs med grön heltäckningsmatta. Ljuskronorna som
tidigare hängt i mittgången får ny placering över bänkkvarteren. Delar av den fasta
inredningen i trä, däribland bänkar, läktare och altarring, får ny färgsättning i gult,
grönt och blått efter färgsättningsförslag av konstnär Ivar Gustafsson. Nuvarande
dopfunt införskaffas liksom skåp för textilförvaring i sakristian.

1985 blästras fasaderna och putsas och lagas med fint kalkbruk. Avfärgning sker
med kalkfärg istället för tidigare silikatfärg. Underhåll och lagningen sker även
av utvändiga snickerier och plåtarbeten. För arbetshandlingarna står Lennart
Gustavsson, Karlskrona. Två år senare förses västentrén med tillgänglighetsramp av
gallerdurk. I samband med underhåll av ut- och invändiga ytskikt 1997 installeras ny
värmeanläggning med bänkvärmesystem.

Senaste restaureringen utförs 200506 efter förslag av LewisJonsson Arkitektkontor
AB, Karlskrona. I kyrkorummet tas heltäckningsmattan bort och plankgolvet
slipas och såpskuras. Väggarnas glasfiberväv ersätts med kalkputs och kalkfärg
medan tunnvalvet armeras med microlitväv och målas med vit emulsionsfärg. Även
läktarunderbyggnadens väggar putsas. Den fasta inredning som 1974 målades i gult,
grönt och blått får ny polykrom färgsättning i bland annat brunt, sandgult och blågrått
och målas med linoljefärg. Predikstolen, orgelfasaden, den äldre altartavlan samt korets
muralmålning rengörs och ses över av Herman Andersson konservatorer AB. Översyn
sker även av elsystem och nytt brand- och inbrottslarm installeras. Det pneumatiska
orgelverket från 1935 som var i ospelbart skick ersätts av en digitalorgel.

Interiör
Genom kyrkans huvudentré i väster nås ett mindre vindfång med golv att grå kalkstensskivor,
vitputsade väggar och plant innertak klätt med gråmålad fasspontpanel.
Sentida plana vita dörrar leder i norr och söder till mindre utrymmen för wc respektive
förråd. Kyrkportens insida utgörs liksom pardörren mot vapenhuset av helfranska
fyllnadsdörrar med grå ramverk och fyllningar och listverk i två sandgula kulörer.
Karmar och foder är mörkgrå. Dörren mot vapenhuset har ett lunettformat överljus i
trä med radiell spröjsning målat i den ljusare av dörrbladens gula kulörer.

Vapenhuset har samma ytskikt som i vindfånget. Fönstret i söder har kondensränna
som leder ner fukt i ett plåtkärl på väggen. I norr finns torntrappan och under denna
ett utrymme för elcentral. I taket hänger en ljuskrona i mässing och i sydöstra
hörnet står en ljusbärare. Mot förrummet under läktaren i väster leder en rundbågig
murverksöppning utan dörrblad. Utrymmet utgjorde innan ombyggnationerna på
1970-talet en del av kyrkorummet med bänkkvarter. Brädgolven är vitsåpade och
väggar och tak är utförda lika vapenhuset. Intill dörrarna mot kapprummet i norr och
samlingsrummet i söder syns två av orgelläktarens gråmålade pelare med profilerade
kapitäl. Utmed södra väggen står en järnbeslagen kista och i norr ett bord med trycksaker.
Samlingsrummet är möblerat med bord och lösa stolar. I ett hörn står kyrkans
äldre dopfunt. Ytskikten är precis som i kapprummet i norr de samma som i förrummet.
Från kapprummet nås även wc och förråd. Från förrummet leder ett dörrparti
identiskt med det i vapenhuset vidare in till kyrkorummet.

Långhuset och det fullbreda koret i öster har golv och väggar i samma utförande som
utrymmena under läktaren. Korets golvnivå är två steg högre än långhusets. Över rummet
spänner ett reveterat tunnvalv som förstärkt med såväl glasfiberväv från 1970-talet
som sentida microlitväv och målat med vit emulsionsfärg. Från taket hänger ljuskronor
i mässing över bänkkvarteren. Gjutjärnsfönstrens insidor är svartmålade. Innerbågar
saknas. De branta och djupa vitputsade fönsterbänkarna har kondensrännor
med plåtkärl i samma utförande som i vapenhuset. Orgelläktaren i väster upptar hela
långhusets bredd och vilar i framkant på pelare och pilastrar med profilerade kapitäl
och volutformade konsoler. Barriären är uppbyggd som ramverk med fyllningar som
pryds av romb- och cirkelformade listverk. Den enkelt profilerade överliggaren har en
sentida förhöjning i smide. Färgsättningen går i grått, gult och ockra med röda och lila
detaljer. Sydportalens dörrparti har samma utformning och färgsättning som i västentrén
men med något smalare dörrblad. Östväggens rundbågiga triumfbåge förminskades
och byggdes igen 195051. Det från triumfbågen indragna murpartiet upptas av en
muralmålning av Gunnar Torhamn framställande bönder och fiskare i Torhamn i
ett modernistiskt formspråk och en expressiv färgskala signifikant för den framstående
kyrkomålaren. Öster och väster om triumfbågen leder helfranska fyllnadsdörrar med
centrala runda fyllningar och samma färgställning som tidigare beskrivningar in till
sakristia respektive bårrum. Över dörrarna finns profilerade postament med stående
bemålade träskulpturer föreställande dygderna Tron och Hoppet, vilka antas härstamma
från en äldre altaruppsats i den medeltida kyrkan.

Sakristian har samma golvnivå som långhuset, det vill säga två steg lägre än koret.
Rummet har samma typ av brädgolv som i kyrkorummet. Väggarna och det plana
innertaket är vitputsade. I norra väggen finns en högt placerad lucka som leder till
vinden. Fönstret i öster har till skillnad från de i långhuset innerbåge. Prästingången i
söder har vindfång med pardörrar med snarlik utformning som i övriga entréer. Rummet
har fast skåpinredning för textilier mm. i öster och norr, och är i övrigt möblerat
med ett enkelt altare i väster samt ett centralt placerat bord med lösa stolar.

Orgelläktaren, tornvåningarna och kyrkvinden nås via en svängd trappa i gråmålat trä
från vapenhuset. Läktarens bakre del är avdelad från kyrkorummet med en vägg och
den främre delen med orgeln nås via en stickbågigt avslutad pardörr. Golv och väggar
som i kyrkrummet i, tak av gråmålad pärlspont. Västentréns överljus och tornets
norra fönster ger dagsljus åt utrymmet och trapploppet. En enkel trätrappa leder upp
till tornvåningen med obehandlat brädgolv och vitputsade murverk. Taket utgörs av
klockvåningens obehandlade bjälklag. I rummet finns ett antal äldre inventarier, däribland
foten till en medeltida dopfunt. Klockvåningen nås via en hög trä trappa. Ytskikt
lika tornvåningen. Rummet upptas närmast het av den centralt placerade klockbocken
i furu med kyrkans tre klockor. En trätrappa leder vidare upp till en övre avsats och
vidare ut till lanterninen. Från klockvåningen leder en liten rundbågig öppning med
plåtdörr in till kyrkvinden med takstolar i saxkonstruktion av skrätt virke och gångbroar
över det med mineralull isolerade tunnvalvet.

Inredning och inventarier
Torhamns kyrka bevarar i stor utsträckning inredning och inventarier från kyrkans uppförande.
Om inte annat anges är nedanstående föremål samtida med kyrkan och inredningens färgsättningen
från restaureringen 2006.

Altaret utgörs av ett blockaltare i trä med medeltida altarskiva i kalksten med fem
inhuggna konsekrationskors från den gamla kyrkan. Altarprydnad utöver ett mindre
krucifix saknas. I stället kan Gunnar Torhamns monumentala muralmålning från 1951
sägas fungera som altaruppsats. Målningen, som är utförd al secco, framställer en Kristusgestalt
omgiven av bönder och fiskare i samtidens Torhamn. Den för konstnären så
typiska expressiva färgskalan har utgjort grund till såväl 1970-talets som den nuvarande
färgsättningen av kyrkans fasta inredning i trä.

Den bågformade altarringen är samkomponerad med läktarbarriären, i ramverkskonstruktion
med brunmålade fyllningar som pryds cirkelformade gulmålade listverk.
Hand- och knäfall är stoppade och klädda med sandgult tyg. Knäfallets sockel är målad
i en kraftig lila kulör. Altarringen var ursprungligen målad i grått och vitt och målades
1951 i brungrå toner samtidigt som den kortades av mot öster när triumfbågen
byggdes igen. Nuvarande färgsättning från 2006.

Predikstolen med baldakin i polykromt bemålad och förgylld ek antas vara tillverkad kring tiden 163335, möjligen av den Peder Christensen som också sammankopplas med predikstolarna i bland annat Lösen och Torhamn. Det är dock osäkert om Christensen var bildhuggare, målare eller bådadera. Korgens synliga sidor pryds av rikt skurna rundbågemotiv i relief där skulpturer av Kristus och de fyra evangelisterna är placerade på konsoler. Hörnen markeras av pilastraroch skulpterade karyatider gestaltade som dygder. Det klockformade understycket har utanpåliggande svängda ribbor som nedtill avslutas med voluter kring en druvklase. Överstycket utgörs av ett förkroppat listverk med textband på latin och avslutas upptill tandsnitt och äggstav. Den sexsidiga baldakinen är uppbyggt som ett förkroppat listverk med enkel broskornamentik som krönpartier och lambrekäng. Ovantill återfinns även två skulpterade vildmän som håller en sköld med Christian 4:s namnchiffer. Till predikstolen hör en trappa som troligen tillkom vid överförandet till den nya kyrkan, möjligen med återanvända delar från en äldre trappbarriär. Vid restaureringen 2006 rengjordes och konserverades predikstol och baldakin och den nuvarande färgsättningen bedömdes av konservator Herman Andersson vara samtida med nya kyrkan.

Dopfunten Källan som tillkom 1974 är ritad av Elsie Johansson, Tranås, och tillverkad av Hjalmar Johansson, Bäckebo. En cylindrisk kärna och skål av glas omges av ett snidat gallerverk i trä utformat med stiliserad blad- och blomsterornamentik samt strålglans. Dopfunten är placerad i korets norra del tillsammans med ett dopträd. Kyrkan har dessutom ett dopställ i trä vars sexsidiga skaft pryds av symbolerna för tro, hopp och kärlek samt ett Kristusmonogram. Dopstället tillverkades 1914 av Karl Hansson i Svanhalla och står numera i samlingsrummet under läktaren. I tornvåningen finns dessutom foten till en medeltida dopfunt i kalksten bevarad.

Bänkinredningen är indelad i ett kvarter norr om mittgången och två kvarter i söder
åtskilda av gången till sydportalen. Gavlar, dörrar och ryggstöd är uppbyggda som
ramverk med fyllningar. Dörrar finns endast mot mittgången och inte mot sidogångarna.
Färgsättningen går i blågrått, gult och ockra med mörkgrå sockel och överliggare.
Bänkarna har psalmbokshållare och fotstöd. Bänkar finns även på orgelläktaren. I äldre
fotografier syns dessutom bänkar i sidogångarna. Vid restaureringen 195051 glesades
bänkraderna ut och ryggstöden justerades för ökad komfort. Bänkrader har därefter
tagits bort både i väster och öster.

Kyrkans tidigare orgel av Hammarbergs Orgelbyggeri i Göteborg från 1935 ersattes
vid restaureringen 2006 av en digital orgel. Orgelfasaden av Olof Tempelman hör till
den orgel av Pehr Schiörlin från 1784 som 1893 införskaffades från Vissefjärda kyrka.
Den arkitektoniskt uppbyggda fasadens högre och rundbågiga mittparti pryds av en
stor rocaille och kröns av en blomsterkorg flankerad av urnor. De lägre sidopartierna
har skulpterad drapering medan de yttre turellerna har bemålad drapering på plåt och
kröns av brinnande oljelampor. Färgsättningen går sedan 2006 i ljusgrått med förgyllda
detaljer.

I tornet hänger tre kyrkklockor i malm, av vilka storklockan göts 1578 av Hans Turman
i Stralsund. Klockan är försedd med inskriptioner, ornamentik och reliefer framställande
Korsfästelsen, Syndafallet, samt Madonnan med strålglans. En klocka av samme
mästare och med liknande utsmyckning finns i Hjortsberga kyrkas klockstapel. Mellanklockan
är gjuten av M & E Ohlssons klockgjuteri i Ystad och bär en enkel inskription.
Den införskaffades 1966, samtidigt som klockringningen elektrifierades. Lillklockan
saknar inskription men pryds av friser med bladornamentik. Klockan inköptes
troligen 1780 och ska enligt lokal tradition vara en gammal skeppsklocka.

Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör särskilt nämnas en
järnbeslagen kyrkkista från 1700-talet, en kopia från 1885 av kyrkans gamla altarmålning
från 1769 framställande korsfästelsen samt fyra oljemålningar av Gunnar Torhamn.
Ett votivskepp från 1977 symboliserar församlingens kustnära läge. Ett medeltida
altarskåp som hörde till den gamla kyrkan finns idag i Sillhövda kyrka.