TRÄNE KYRKA

Interiör
Ingången i väster leder in till en entréhall, det traditionella vapenhuset. I entrén
ligger ett golv av rött handslaget murtegel lagt på sidan och väggarna är putsade
och vitmålade. Snickerierna såsom dörrar och dörrfoder är ekådrade och innertaket
har en flack, tunnvälvd form. Entréhallen är enkelt möblerad med kapphängare,
skåp, samt bord och stolar för kyrkkaffe. På ena väggen sitter två kungörelsetavlor
med riksvapnet och Gustav den III:s monogram. I öster leder en pardörr
med spegelfyllningar in till en vestibul i tornets bottenvåning. Dörren är den
första av två pardörrar man passerar innan man träder in i kyrksalen. Golvet i
tornvestibulen är lagt av tegel med samma utseende som i vapenhuset. En stor
del av golvet upptas dock av en gravhäll av kalksten vars inskription och dekor är
nästintill helt bortnött. Längs västra väggen leder trappor upp till en orgelläktare
som sträcker sig över hela tornets bottenvåning och ett stycke in i långhuset.
Uppe på läktaren står orgelverket placerat i torndelen medan fasaden och spelbordet
står framför tornbågen i långhusdelen. Tornbottenvåningen med läktaren
täcks av ett medeltida kryssvalv som delvis är synligt vid trappuppgången men i
övrigt dolt av orgelhuset uppe på läktaren.

Öster om trappuppgångarna till läktaren finns en skiljevägg av pärlspontspanel
som delar av läktarens underbyggnad från vestibulen/trapphallen. En låg ekådrad
pardörr leder in till läktarens underbyggnad som i torndelen har inretts med olika
utrymmen. På norra sidan finns ett wc och väntrum och på södra sidan el-central
och sakristia. Inbyggnadernas väggar mot mittgången består av grålaserad panel.
Läktarens undersida utgörs av en pärlspontspanel mellan det synliga bjälklaget
vilket bärs upp av tre par ekådrade pelare. Det främre pelarparet är beläget i långhuset
och läktarbarriären sträcker sig fram till fönsteröppningarnas västra sida.

Läktarunderbyggnaden i långhuset är möblerad med bänkar och en del av kyrkorummet.
Golven som lades om på 1970-talet är lagda med kvadratiska tegelplattor
och fogade. Tegelgolv ligger även under bänkarna. Bänkarna är traditionellt
ordnade i två kvarter med en mittgång. Främre delen av långhuset, ungefär till
halva östra valvtraven, saknar bänkinredning. Denna del upptas istället av predikstolen
som står i sydöstra hörnet med uppgång via en dörr vid mittgången. Intill
predikstolen har även ett piano sin plats. I långhusets nordöstra hörn finns ett
murat Mariaaltare, putsat och vitkalkat. En trappa till nummertavlan finns vid
altaret mot mittgången. Framför altaret är kyrkans romanska dopfunt av sten placerad.
I mittgången, framför triumfbågen finns en gråmålad lucka som leder till
gravvalvet under koret. På ömse sidor av luckan ligger två gravhällar av kalksten
med huggen dekor. Den ena är lagd över Anna Marja Passuar död 23 juni 1705.
Den andra tillhör Herr Lars Stoboeus (Laurentius Cronholm, Maria Sorboia). I
gravvalvet finns endast sju kistor kvar från 1600-1700-talen. I kistorna vilar bland
annat tidigare landshövding i Kristianstads län friherre, Carl Adam Wrangel av
Adinal, med maka.

Kyrkans interiör är relativt hårt renoverad, omputsad och ommålad under tidigt
1900-tal då dekormålningar i gotisk stil tillkom i valven. Dekormålningen är ännu
bevarad i koret och över orgelläktaren i tornvalvet. Målningarna består av
smäckra stiliserade bladslingor i ljusblått, rosa och brunt längs ribbor, gördel- och
sköldbågar. Långhuset täcks av två medeltida kryssvalv med de stora fönsteröppningarna
centrerade i travéerna. Valven utgår från tresprångiga pilastrar med
kragband profilerade med en vulst nederst, en snedfas och ett utkragande skift
överst. Gördel- och sköldbågarna är spetsbågiga och slagna utan följdskift och
valvribborna har kvadratisk form.

Vid triumfbågen finns ett steg upp till korgolvet som ligger något högre i förhållande
till långhuset. Triumfbågen har en hög och smal rundbågig form med ett
kraftigt, utkragande vederlag. Triumfbågen är liksom övriga murar och valv hårt
renoverad och överputsad och det är därför oklart om triumfbågen representerar
en medeltida form.

Koret är inrett med altarring och altare med en altaruppsats som står i linje med
korvalvets östra gördelbåge och tribunbågen och når ända upp till absidens
hjälmvalv. Korvalvet har liknande form som i långhuset med undantaget att valvbågarna
är slagna med följdskift. Golvet i kor och absid är lagt som i långhuset.
På norra korväggen finns två epitafier av huggen och bemålad sten. På den ena
stenen är Ove Ugerup, död på Ovesholm 1622, och hans maka Kristine Kaas
avbildade och på den andra deras söner Björn Ugerup och Axel Ugerup, döda
1612 respektive 1621. Båda epitafierna framställer de avlidna i huggen relief omgivna
av familjevapnen med inskriptionstavlor nederst. Vapnen är polykromt bemålade
och förgyllda.

Vid sidan om koraltaret leder två trappsteg upp till sakristian. Absiden, avskild till
viss del från koret genom altaret och den höga altaruppsatsen, fungerar som sakristia.
Bakom koraltaret och altaruppsatsen finns en murad och putsad avsats.
Baksidan av altaruppsatsen är bemålad med ett Series pastorum som sträcker sig
från 1570-1973.

Läktaren och tornets andra våning är inredd med orgelhus i torndelen medan
spelbordet står placerat på långhussidan framför en orgelfasad med blindpipor.
Tornvalvet med bevarad 1900-talsdekor är inte synligt från kyrkorummet då det
döljs helt av orgelns fasad och pipverk. I tornets andra våningsplan är ingången
till tornets övre våningar belägen genom en liten dörr i dess sydvästra hörn. Dörren
leder till en murtrappa som tidigare har varit förbunden med en trappuppgång
med ingång från långhuset.

Tornets övre våningar och vindsutrymmen
Tornet är mycket välbyggt med många ursprungliga detaljer. Murverket är oputsat
och synligt i de övre våningarna och består av stora gråstenar skolat med tegel.
Från ingången vid orgelläktaren leder murtrappan upp längs södra muren och
därefter vidare längs västra väggen. I höjd med andra våningsplanet leder en smal
rektangulär muröppning in till ett utrymme beläget ovanför tornvalvet. Urtag i
murarna visar att det tidigare har haft ett golvbjälklag. I öster leder en öppning in
till kyrkvinden. Öppningen är samtida med tornet och delvis murad med återanvänd
sten såsom den märkliga triangulära stenen. Murtrappan vid tornets västra
sida leder vidare mot norra muren och en ingång till ett tredje våningsplan i tornets
nordvästra hörn. Golvbjälklaget till denna våning är helt borta. Flera fönstergluggar
finns till detta våningsplan samt en större öppning med tegelmurad
omfattning mot söder, kanske använt som lastningslucka. Från tredje våningen
leder murtrappan vidare i norra muren upp till fjärde våningen som utgör klockvåning.

I klockvåningen står klockstolen för två klockor. Klockstolen är uppbyggd av
försträvade stolpar, bockar, av ek. Klockvåningen är öppen till nock och torntaklaget
är av ek, sannolikt av medeltida ursprung och möjligen ursprungligt.
Varje takstol är uppbyggd av sparrar, bindbjälkar på dubbla remstycken vid
murkrönet och två nivåer hanband samt snedsträvor fogade till hanbandet och ett
stödben. Dessutom finns stolpar i tre av takstolarna, en mittstolpe samt två stolpar
vid gavelsidorna, vilka är fogade mellan bindbjälke och hanband samt snedsträvade
till en långrem vilken ligger över, och sammanbinder, de nedre hanbanden.

På kyrkvinden kan bland annat fönsteröppningar från tiden före valvslagningen
studeras liksom taklagen av olika ålder. Valven är inte synliga då de är tilläggsisolerade.
Taklaget över långhuset är utan tvivel från valvslagningen eller senare eftersom
takstolarna har anpassats på ett snillrikt sätt till valven. Möjligheten finns
också att delar av takstolsvirket är återanvänt från ett äldre taklag som anpassats
och fogats om. Eftersom valven har varit för höga för att medge bindbjälkar i alla
takstolar har bindbjälkarna gjorts om till stickbjälkar i olika längder efter valvens
kupning. Stickbjälkarna är fogade till sparrarna med en eller två snedsträvor beroende
på stickbjälkens längd. I gavelröstet mot öster leder en ursprunglig öppning
in till koret. Väggarna upp till murkrönet i norr och söder är putsade och vitmålade
medan gavelröstenas murverk av natursten är fogade men oputsade.
Kortaklaget har daterats till tidigt 1700-tal genom dendrokronologisk metod. En
rektangulär ursprunglig öppning leder vidare till absiden. Absidens taklag består
av ek och i gaveln mot väster finns en inmurad bjälke som löper från norr till söder
längs hela muren.

Inredning och inventarier
Kyrkans altare består av ett blockaltare, putsat och vitmålat samt senare inklätt
med polykromt bemålad och förgylld träpanel. Framstycket och sidostyckena är
indelat i fyra fält av pilastrar som bär upp ett tandsnittslistverk. På pilastrarnas
baser står delar av årtalet 1553. Mellan pilastrarna finns ett illusionsmåleri i form
av en rundbågsarkad och en blomsterbård.

Altaruppsatsen av skulpterat och bemålat trä är utförd i renässansstil med drag
av barock och daterad till 1553 eller möjligen något yngre (1590-tal). Altaruppsatsen
är arkitektoniskt uppbyggd som ett baldakinaltare med ett bakstycke och två
kolonner i framkant som bär upp baldakinen bemålad med en stjärnhimmel på
undersidan. Bakstycket är indelat med kolonnetter och tre rundbågsformade tavlor
föreställande Jesus korsfästelse respektive uppståndelse på var sida om mittens
förgyllda instiftelseord på medeltidsdanska. Mellan tavlorna och baldakinen finns
en fris med änglahuvuden. Baldakinens framkant består av ett listverk och kröns
av en trekantsgavel med voluter. På bakstycket finns ett målat Series Pastorum.
Framför altaret står altarringen av brunmålat och marmorerat trä. Altarringen
har fem sidor uppbyggda med knäfall klätt med blått tyg, ett räcke med balusterformade,
kontursågade brädor och en överliggare.

Predikstolen nås via en dörr från mittgången till en trappa som leder upp till
predikstolskorgen. Över predikstolen hänger en baldakin. Hela uppsättningen är
av trä, rikt dekorerad med skulpterade och svarvade detaljer samt polykromt bemålad.
Dörren har arkitektonisk uppbyggnad med två kraftiga pilastrar vid sidorna
som bär upp en gavelfronton med voluter och svarvade spetsar. I gavelstycket
finns målade vapensköldar för släkterna Ugerup och Kaas och årtalet
1637. Årtalet anger sannolikt när dörren tillverkats men predikstolskorgen kan
vara äldre och troligen samtida med altaruppsatsen. Korgen är sexsidig och står
på en modern pelare. Sidorna är lodräta med spegelfyllningar mellan kraftiga kolonnetter
som bär upp en fris med konsoler under en överliggare. I speglarna
finns målningar föreställande evangelisterna inom en rundbågsarkad i relief. Baldakinen
är sexkantig, uppbyggd av ett kraftfullt listverk med ett textfält i svart
och dekorerad med bland annat beslagsornamentik. Från undertaket finns en
nedhängande duva.

Dopfunten anses tillhöra Genarpsgruppen, en grupp funtar med palmettdekor
utförda på 1200-talet. Cuppan är dekorerad med beslagsliknande bård i relief
nederst, därefter finns en repstav och överst en palmettbård. Cuppan bärs upp av
ett mycket kort skaft med en hålkäl och skaftring som står på en attisk bas med
hörnflikar formade som fågelfötter med klor.

Bänkinredningen är från restaureringen 1976 och består av öppna bänkkvarter
av trä målade i tegelrött. Gavelsidorna är rakt avslutade och utförda med kannelerade
spegelfyllningar. Kring fyllningarna finns en klarblå bård.

Orgeln byggdes 1926 av E Erikssons orgelbyggeri, Sundbyberg och har 14
stämmor. Orgeln är pneumatisk och har två stämmor och pedal.

I tornet hänger två klockor av malm. Lillklockan är från 1620 och gjuten i
Helsingör. Storklockan är från 1836.

Kyrkan ligger på en liten höjdrygg med brant stigning från söder. Grusade gångstråk
leder fram till vapenhuset i väster, till absidens ingång och runt kyrkan. Kyrkans
fasader är spritputsade och vitmålade med en del slätputsade detaljer såsom
fönster- och dörrnischer samt listverk. De medeltida delarna är murade utan markerad
sockel men en utskjutande grundsula av tuktade naturstenar syns delvis på
kyrkan. På kyrkans norra sida finns ännu trappstenen bevarad vid läget för långhusets
igenmurade nordportal. På motsvarande plats på långhusets södra sida
finns ett avbrott i grundsulan där sydportalen har haft sin plats. Varken syd- eller
nordportalerna är i övrigt synliga i fasaderna. Kyrkans romanska delar är murade
utan listverk vid murkrönet. På långhuset ligger remstycket synligt i fasaden. Tornet
har ett murat tresprångigt listverk mot öster och väster medan norra och
södra sidorna har formen av trappstegsgavlar. Det relativt sentida vapenhuset i
väster avslutas upptill av ett tvåsprångigt listverk. Mot väster finns en trappstegsgavel
med en korsformad blindering i gavelröstet.

De nuvarande dörr- och fönsteröppningarna till kyrkans lägre delar och tornets
bottenvåning har en bred spetsbågig form. Tornet har en fönsteröppning mot
norr och söder och till långhuset finns två fönster på vardera norra och södra
sidan. Koret har endast en fönsteröppning i söder och till absiden finns en
mindre fönsteröppning mot sydost. Ett mindre fönster finns också i vapenhuset
mot väster. Fönsterbågarna av svartmålat järn är spröjsade i små kvadratiska rutor
med tonade fönsterglas. Bågarna sitter något indragna i murlivet med rätvinkliga
och slätputsade smygar. Fönsterbänkarna är täckta av gjutjärn.

Inga äldre fönsteröppningar finns bevarade till kyrkans romanska delar men konturerna
av ett igensatt fönster syns ännu på korets norra mur. I igensättningen
sitter ett par ankarslutar som bör höra ihop med upphängda epitafier inne i koret.
Ytterligare två av kyrkans romanska, rundbågiga fönsteröppningar anas något
väster om långhusets nuvarande östra fönster på både norra och södra sidorna.
Fönsteröppningarna är utvändigt igenmurade men de är synliga inifrån kyrkvinden
där de är belägna mitt emellan valvkapporna. I korets södra sida, lågt sittande
över marken finns en liten raksluten, luckförsedd muröppning till ett gravkor under
koret.

Till det medeltida tornet finns flera muröppningar till tornets övre våningar. Ett
flertal små och smala öppningar utgör ljusinsläpp till en murtrappa som leder upp
längs tornets södra sida och vidare längs norra sidan. Tre större rektangulära
öppningar är belägna i andra våningsplan mot väster, söder och norr. Klockvåningen
har vardera två stickbågiga ljudöppningar mot väster och öster och en i
varje gavelsida. Ljudluckorna är av brunmålade brädor. I tornets gavelrösten finns
flera så kallade bomhål, sannolikt ursprungliga, som använts för byggnadsställning
vid uppbyggnad och renovering av tornet.

Ingången till kyrkan i vapenhusets södra sida har en pardörr med spetsbågig
muromfattning. Ytterdörren av brädor utvändigt klädd med brunmålad fiskbenspanel.
En ingång i absiden har liknande form men består av ett enkelt dörrblad.
En trappa av två kraftiga granitstenar leder upp till dörren som flankeras av
två grovhuggna, sannolikt medeltida, gravhällar på gjutna socklar. Gravhällarna
saknar synlig inskription men på den ena finns ett stort kors i relief.

Kyrkans yttertak är täckta med kopparplåt i skivtäckning. På långhuset, tornet,
vapenhuset samt koret har yttertaken form av sadeltak medan absiden täcks av ett
halvt kägeltak. Tinnarna på både tornet och vapenhuset har en något ovanlig avtäckning
av kopparplåt i sadeltäckning. I den översta tinnen på tornets södra sida
sitter ett volutformat krönkors av järnsmide.

Träne kyrka byggdes under den romanska stilperioden som bland annat utmärks
av rundbågsformade fönster och dörröppningar. I Norden infaller den romanska
stilperioden från 1000-talet till 1200-talets första hälft. Försök till dendrokronologisk
datering har utförts men endast sekundärt stomvirke har kunnat dateras.
Den romanska kyrkan bestod av långhus, kor och absid samt ett västparti, möjligen
i form av ett torn med samma bredd som långhuset. Västpartiets bottenplan
har varit ett mycket smalt utrymme i likhet med exempelvis västtornet i norra
Åsums kyrka. Eventuellt har en murtrappa lett upp längs södra sidan då en nedbruten
mur av något slag finns bevarad synlig ovan valven.

Den romanska kyrkan byggdes av gråsten lagd med relativt breda fogar. Kvaderhuggen
sten finns i omfattningar kring fönster och i hörnkedjor. Två bevarade
fönsteröppningar finns delvis synliga invändigt från kyrkvinden i norra och södra
murarna, belägna mitt emellan och ovanför de senmedeltida valven. Fönsteröppningarna
är relativt stora och har rundbågig form i likhet med en igensatt öppning
som anas i korets norra mur. Fönsteromfattningarna är enligt murverksundersökningar
av sandsten medan huggna kvadrar i de ursprungliga öppningarna
mellan vindarna är huvudsakligen av granit med kraftiga stenhällar som överliggare.

Under medeltiden byggdes kyrkan till med ett västtorn med kvadratisk grundplan
och samma bredd som långhuset. I samband med att det nya tornet byggdes revs
delar av det äldre västpartiets gavelmurar och den kvarvarande delen införlivades
med långhuset. Byggnadssten från det rivna västpartiet återanvändes sannolikt i
det nya tornet. Tornet var valvslaget från början och uppgång till de övre
våningarna skedde genom en murtrappa. I trapploppet finns stenar med välvd, konkav
form vilket kan ha återanvänts från en äldre spindeltrappa och indikerar att det
äldre västpartiet hade ett övre våningsplan. I muromfattningen till ingången mellan
det nuvarande västtornet och långhusvinden finns också en huggen sten med
nästan triangulär form och en märklig, huggen, triangeldekor. Både framsidan
och ena kanten är finhuggen vilket kan tyda på att stenen suttit i en öppning,
kanske som en tympanonsten.

Ungefär vid samma tid som västtornet byggdes tillkom ett vapenhus vid långhusets
södra sida. Samtidigt, eller något senare, slogs valv inne i kyrkan. Valven inne
i kyrkan kan grovt dateras till senmedeltiden, 14-1500-talet. Före valvslagningen
var långhuset och koret putsat invändigt och kalkvittat upp till murkrönet. Gavlarna
har varit oputsade vilket antyder att kyrkan hade ett plant innertak före
valvslagningen. I samband med valvslagningen byggdes sannolikt taklaget om och
anpassades till de nya valven. Delar av detta taklag finns ännu bevarat. Fönsteröppningarna
i långhuset hamnade efter valvslagningen ovan valven och nya fönster
torde ha gjorts i detta sammanhang.

Under 1600-talet inrättades en gravkammare under koret för herrskapet till
Ovesholm. Målningar som påträffats i kyrkan i form av ett horisontellt blått
väggband tros vara från 16-1700-talet. År 1785 byggdes en läktare om inne i kyrkan.
Två år senare, 1787, målades läktaren.

I en beskrivning av kyrkan från 1830 fanns ännu vapenhuset kvar på långhusets
södra sida. När det slutligen revs är oklart men det bör ha skett innan 1900.
Yttertaken var i början av 1800-talet täckta av plåt av olika material, bly, koppar och
järnplåt. Ett enhetligt koppartak lades 1844.

År 1901 renoverades kyrkan invändigt. Murar putsades om och avfärgades och
fasta inventarier renoverades. Eventuellt tillkom en ny bänkinredning detta år
liksom en invändig dekormålning i medeltidsstil på valven i långhuset, koret samt
i triumfbågen. Kring denna tid byggdes ett nytt vapenhus väster om tornet.

Gravkammaren under koret renoverades 1945 och en dokumentation av kistorna
gjordes av landsantikvarien Harald Olsson. Några av kistorna bevarades i gravvalvet
och kistor som var i dåligt skick begrovs på kyrkogården. Några år senare,
1947, renoverades kyrkan invändigt då nya golv av brädor lades i bänkkvarteren.
Golvet i mittgången var vid denna tid gjuten av betong och i koret låg cementplattor.

Nästa renovering utfördes 1976 under ledning av arkitekt Torsten Leon-Nilson,
Ignaberga. Renoveringen omfattade både invändiga och utvändiga åtgärder. Utvändigt
putsades tornet om och kyrkan målades med silikatfärg. Invändigt lades
golven om med tegel i hela kyrkan. Tornets bottenvåning inreddes med utrymmen
för sakristia, förvaringsrum, väntrum, toalett samt el- och värmecentral. I
långhuset byttes bänkarna ut och dopfunten som stått i koret flyttades till långhuset.
Valvens ovansida städades också och isolerades. I både tornet och långhuset
dokumenterades rester av ett tegelgolv från 1500-talet med inslag av flata naturstenshällar.
På en tegelsten fanns årtalet 1534 inristat och på en annan fanns ett
tassavtryck. Den förra murades in i golvet under predikstolen. Tegelgolvet i tornet
och långhuset var delvis skadat av senare gravgrävningar. Ovanpå tegelgolvet
gjordes fynd av rombiskt formade fönsterglas i mörkgrön kulör, vilka kan ha tillhört
1500-talets fönster. I absiden dokumenterades ett stengolv av stora flata naturstenar
ett trappsteg upp från koret. Golvet bedömdes tillhöra kyrkans äldsta
byggnadstid och var beläget 40-45 cm under dåvarande golvnivå. I stengolvet
återfanns också rester av ett stenaltare. I tornets södra mur frilades delar av tornets
murtrappa vilken till en början har haft ingång inifrån bottenvåningen och
kanske även från kyrkogården. Senare har den invändiga ingången satts igen och
enbart den yttre har använts. Murtrappans nedre trapplopp måste ha satts igen
senast i samband med att nuvarande fönsteröppningar tillkom.

Under 1988 målades kyrkan om både utvändigt och invändigt och yttertaket restaurerades.
En byggnadsarkeologisk dokumentation utfördes i samband med
restaureringen. Senaste restaurering invändigt gjordes 2003 efter en brand i kyrkan
då inredningen samt väggar och valv rengjordes. En takrenovering utfördes
2007 av Petrus Entreprenad AB. Arbetena omfattade lagning av takstolar, under-
tak och partiell byte av plåt. Borrprover från en bjälke över långhuset togs för
dendrokronologisk datering. Proverna daterades till slutet av 1400-talet vilket
stämmer överens med tiden för valvslagningen inne i kyrkan. Dendroprover togs
även från en inmurad bjälke i gaveln mellan kor och absid men dessa gick inte att
datera. Däremot daterades bjälkar i kortaklaget till vinterhalvåret 1708-1709.