ÄLGÅ KYRKA

KYRKOMILJÖN: Älgå kyrka vid Glafsfjordens nordvästra strand invigdes 1726. Den ersatte då en tidigare belägen ca 75 meter nordväst om den nuvarande. Att Älgå tidigt haft kyrka stöds dels av förekomsten av inventarier från 1200-talet och av en sk medeltida liljesten. Begravningar förekom på 1700-talet under den nya stenkyrkans golv. Ett gravkapell i vitslammad tegel och skiffertak uppfördes ett stycke öster om kyrkan år 1936. Ekonomi- och personalutrymmen finns i församlingshemmet norr om kyrkan.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården anlades troligen samtidigt som kyrkan byggdes. Till en början var den mycket liten och sträckte sig endast ett stycke söder om kyrkan men utökades sedan etappvis. Stenmuren blev färdiglagd 1792. År 1830 tillfördes mark öster om kyrkan. Åt samma håll skedde ytterligare en mindre utvidgning 1861, innan området norr om kyrkan togs i anspråk 1880. År 1905 företogs en ny utökning österut och slutligen en större i samma riktning 1965. I samband med att den sistnämnda delen togs i bruk iordningställdes två urngravsområden på vardera sidan om gravkapellet. År 2003 invigdes en minneslund i den del av kyrkogården som anlades på 1960-talet. Vid en omfattande renovering på 1950-talet såddes grusgravar igen och familjegravshäckar och andra gravhägnader togs bort.
Begravningsplatsen har en i det närmaste rektangulär form med östvästlig sträckning med kyrkan belägen i den västra delen. Marken slutar något ner mot Älgåfjorden i öster. 1965 års utvidgning ligger här i sin helhet på ett lägre plan och omges av en stödmur, medan en sten- och delvis stödmur omger de äldre områdena. Begravningsplatsen gränsar i norr till åkermark, i öster till björkdunge och sjö, i söder till skog, älgån och bebyggelse och i väster till väg, parkeringsplats och församlingshem.
En östvästlig syrénallé har planterats mellan kyrkan och gravkapellet. Längs västra muren på de äldre områdena växer lindar och längs den norra muren lindar, kastanjer och björkar. Björkar står också i gränsen mot 1965 års utvidgning, som i norr och söder omges av lönnar. Oxbärshäckar avgränsar gravkvarteret på större delen av begravningsplatsen. Huvudgångarna är grusbelagda. Mellan kvarteret finns även mindre plattgångar.
Området fram till 1965 års utvidgning har bibehållit mycket av sin äldre karaktär genom de ca femtio grusgravar som finns kvar både spritt och koncentrerat i kvarter sydost om kyrkan. De är alla omgärdade av stenramar. Även ett järnstaket finns bevarat runt en av begravningsplatsens äldsta gravvårdar, en stenhäll från 1800-talets första hälft över brukspatron J Forslund på Älgå. Graven är antagligen identisk med den s k Grubbiska graven, som tillkom vid Johan Grubbes död 1747 och som senare övertogs av ägaren till Älgå bruk. En annan gammal gravvård söder om kyrkan är en stor skiffersten med text på båda sidor och med första dödsår angivet till 1821. Från första hälften av 1800-talet är också de fyra skifferstenarna intill kyrkans korvägg. Nordväst om kyrkan ligger Rhodinska familjegraven med hög granitsten och en rad små, liggande gravstenar inom kraftig stenram.

KYRKOMILJÖN: Älgå kyrka vid Glafsfjordens nordvästra strand invigdes 1726. Den ersatte då en tidigare belägen ca 75 meter nordväst om den nuvarande. Att Älgå tidigt haft kyrka stöds dels av förekomsten av inventarier från 1200-talet och av en sk medeltida liljesten. Begravningar förekom på 1700-talet under den nya stenkyrkans golv. Ett gravkapell i vitslammad tegel och skiffertak uppfördes ett stycke öster om kyrkan år 1936. Ekonomi- och personalutrymmen finns i församlingshemmet norr om kyrkan.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården anlades troligen samtidigt som kyrkan byggdes. Till en början var den mycket liten och sträckte sig endast ett stycke söder om kyrkan men utökades sedan etappvis. Stenmuren blev färdiglagd 1792. År 1830 tillfördes mark öster om kyrkan. Åt samma håll skedde ytterligare en mindre utvidgning 1861, innan området norr om kyrkan togs i anspråk 1880. År 1905 företogs en ny utökning österut och slutligen en större i samma riktning 1965. I samband med att den sistnämnda delen togs i bruk iordningställdes två urngravsområden på vardera sidan om gravkapellet. År 2003 invigdes en minneslund i den del av kyrkogården som anlades på 1960-talet. Vid en omfattande renovering på 1950-talet såddes grusgravar igen och familjegravshäckar och andra gravhägnader togs bort.
Begravningsplatsen har en i det närmaste rektangulär form med östvästlig sträckning med kyrkan belägen i den västra delen. Marken slutar något ner mot Älgåfjorden i öster. 1965 års utvidgning ligger här i sin helhet på ett lägre plan och omges av en stödmur, medan en sten- och delvis stödmur omger de äldre områdena. Begravningsplatsen gränsar i norr till åkermark, i öster till björkdunge och sjö, i söder till skog, älgån och bebyggelse och i väster till väg, parkeringsplats och församlingshem.
En östvästlig syrénallé har planterats mellan kyrkan och gravkapellet. Längs västra muren på de äldre områdena växer lindar och längs den norra muren lindar, kastanjer och björkar. Björkar står också i gränsen mot 1965 års utvidgning, som i norr och söder omges av lönnar. Oxbärshäckar avgränsar gravkvarteret på större delen av begravningsplatsen. Huvudgångarna är grusbelagda. Mellan kvarteret finns även mindre plattgångar.
Området fram till 1965 års utvidgning har bibehållit mycket av sin äldre karaktär genom de ca femtio grusgravar som finns kvar både spritt och koncentrerat i kvarter sydost om kyrkan. De är alla omgärdade av stenramar. Även ett järnstaket finns bevarat runt en av begravningsplatsens äldsta gravvårdar, en stenhäll från 1800-talets första hälft över brukspatron J Forslund på Älgå. Graven är antagligen identisk med den s k Grubbiska graven, som tillkom vid Johan Grubbes död 1747 och som senare övertogs av ägaren till Älgå bruk. En annan gammal gravvård söder om kyrkan är en stor skiffersten med text på båda sidor och med första dödsår angivet till 1821. Från första hälften av 1800-talet är också de fyra skifferstenarna intill kyrkans korvägg. Nordväst om kyrkan ligger Rhodinska familjegraven med hög granitsten och en rad små, liggande gravstenar inom kraftig stenram.

KYRKOMILJÖN: Älgå kyrka vid Glafsfjordens nordvästra strand invigdes 1726. Den ersatte då en tidigare belägen ca 75 meter nordväst om den nuvarande. Att Älgå tidigt haft kyrka stöds dels av förekomsten av inventarier från 1200-talet och av en sk medeltida liljesten. Begravningar förekom på 1700-talet under den nya stenkyrkans golv. Ett gravkapell i vitslammad tegel och skiffertak uppfördes ett stycke öster om kyrkan år 1936. Ekonomi- och personalutrymmen finns i församlingshemmet norr om kyrkan.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården anlades troligen samtidigt som kyrkan byggdes. Till en början var den mycket liten och sträckte sig endast ett stycke söder om kyrkan men utökades sedan etappvis. Stenmuren blev färdiglagd 1792. År 1830 tillfördes mark öster om kyrkan. Åt samma håll skedde ytterligare en mindre utvidgning 1861, innan området norr om kyrkan togs i anspråk 1880. År 1905 företogs en ny utökning österut och slutligen en större i samma riktning 1965. I samband med att den sistnämnda delen togs i bruk iordningställdes två urngravsområden på vardera sidan om gravkapellet. År 2003 invigdes en minneslund i den del av kyrkogården som anlades på 1960-talet. Vid en omfattande renovering på 1950-talet såddes grusgravar igen och familjegravshäckar och andra gravhägnader togs bort.
Begravningsplatsen har en i det närmaste rektangulär form med östvästlig sträckning med kyrkan belägen i den västra delen. Marken slutar något ner mot Älgåfjorden i öster. 1965 års utvidgning ligger här i sin helhet på ett lägre plan och omges av en stödmur, medan en sten- och delvis stödmur omger de äldre områdena. Begravningsplatsen gränsar i norr till åkermark, i öster till björkdunge och sjö, i söder till skog, älgån och bebyggelse och i väster till väg, parkeringsplats och församlingshem.
En östvästlig syrénallé har planterats mellan kyrkan och gravkapellet. Längs västra muren på de äldre områdena växer lindar och längs den norra muren lindar, kastanjer och björkar. Björkar står också i gränsen mot 1965 års utvidgning, som i norr och söder omges av lönnar. Oxbärshäckar avgränsar gravkvarteret på större delen av begravningsplatsen. Huvudgångarna är grusbelagda. Mellan kvarteret finns även mindre plattgångar.
Området fram till 1965 års utvidgning har bibehållit mycket av sin äldre karaktär genom de ca femtio grusgravar som finns kvar både spritt och koncentrerat i kvarter sydost om kyrkan. De är alla omgärdade av stenramar. Även ett järnstaket finns bevarat runt en av begravningsplatsens äldsta gravvårdar, en stenhäll från 1800-talets första hälft över brukspatron J Forslund på Älgå. Graven är antagligen identisk med den s k Grubbiska graven, som tillkom vid Johan Grubbes död 1747 och som senare övertogs av ägaren till Älgå bruk. En annan gammal gravvård söder om kyrkan är en stor skiffersten med text på båda sidor och med första dödsår angivet till 1821. Från första hälften av 1800-talet är också de fyra skifferstenarna intill kyrkans korvägg. Nordväst om kyrkan ligger Rhodinska familjegraven med hög granitsten och en rad små, liggande gravstenar inom kraftig stenram.

FÖRSAMLING 1995 - ÄLGÅ

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1301, 1900: 1652, 1995: 942

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger vid Glafsfjordens nordvästra strand och med Arvika snett över vattnet, vid den gamla pilgrimsvägen mot Norge. Den nuvarande stenkyrkan från 1700-talet föregicks av en äldre träkyrka.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Äldre träkyrka, sannolikt med medeltida ursprung. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes strax intill.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING: II: Den efterföljande stenkyrkan uppfördes i sin helhet 1724-26 och består av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, vidbyggd sakristia i norr och västtorn.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är, trots återkommande restaureringar under 1900-talet, såväl exteriört som interiört bevarad i tämligen ursprungligt skick och framstår som en av Värmlands bäst bevarade barockkyrkor. Exteriören är vitputsad med rundbågiga fönsteröppningar under ett brant, skiffertäckt sadeltak; västtornets överbyggnad har originell utformning i tre, spånklädda avsatser. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets sydsida. Kyrkorummets väggar är överdragna med gråfärgad puts och täcks av ett brädvalv med profilerad taklist. Altartavla från 1643. Den snidade altaruppsatsen är ett verk av Isak Schullström från 1758, predikstolen är enligt inskription utförd 1748 av bildhuggaren Olof Brattsten från Filipstad (innehåller dock äldre delar). Tillkomståret för den slutna bänkinredningen är inte känt. Kyrkan har restaurerats bl.a. 1924 efter förslag av arkitekt Bror Almqvist och 1954-55 efter ritningar av Einar Lundberg.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001; rev. 2003.

KYRKOMILJÖN: Älgå kyrka vid Glafsfjordens nordvästra strand invigdes 1726. Den ersatte då en tidigare belägen ca 75 meter nordväst om den nuvarande. Att Älgå tidigt haft kyrka stöds dels av förekomsten av inventarier från 1200-talet och av en sk medeltida liljesten. Begravningar förekom på 1700-talet under den nya stenkyrkans golv. Ett gravkapell i vitslammad tegel och skiffertak uppfördes ett stycke öster om kyrkan år 1936. Ekonomi- och personalutrymmen finns i församlingshemmet norr om kyrkan.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården anlades troligen samtidigt som kyrkan byggdes. Till en början var den mycket liten och sträckte sig endast ett stycke söder om kyrkan men utökades sedan etappvis. Stenmuren blev färdiglagd 1792. År 1830 tillfördes mark öster om kyrkan. Åt samma håll skedde ytterligare en mindre utvidgning 1861, innan området norr om kyrkan togs i anspråk 1880. År 1905 företogs en ny utökning österut och slutligen en större i samma riktning 1965. I samband med att den sistnämnda delen togs i bruk iordningställdes två urngravsområden på vardera sidan om gravkapellet. År 2003 invigdes en minneslund i den del av kyrkogården som anlades på 1960-talet. Vid en omfattande renovering på 1950-talet såddes grusgravar igen och togs familjegravshäckar och andra gravhägnader bort.
Begravningsplatsen har en i det närmaste rektangulär form med östvästlig sträckning med kyrkan belägen i den västra delen. Marken slutar något ner mot Älgåfjorden i öster. 1965 års utvidgning ligger här i sin helhet på ett lägre plan och omges av en stödmur, medan en sten- och delvis stödmur omger de äldre områdena. Begravningsplatsen gränsar i norr till åkermark, i öster till björkdunge och sjö, i söder till skog, älgån och bebyggelse och i väster till väg, parkeringsplats och församlingshem.
En östvästlig syrénallé har planterats mellan kyrkan och gravkapellet. Längs västra muren på de äldre områdena växer lindar och längs den norra lindar, kastanjer och björkar. Björkar står också i gränsen mot 1965 års utvidgning, som i norr och söder omges av lönnar. Oxbärshäckar avgränsar gravkvarteret på större delen av begravningsplatsen. Huvudgångarna är grusbelagda. Mellan kvarteret finns även mindre plattgångar.
Området fram till 1965 års utvidgning har bibehållit mycket av sin äldre karaktär genom de ca femtio grusgravar som finns kvar både spritt och koncentrerat i kvarter sydost om kyrkan. De är alla omgärdade av stenramar. Även ett järnstaket finns bevarat runt en av begravningsplatsens äldsta gravvårdar, en stenhäll från 1800-talets första hälft över brukspatron J Forslund på Älgå. Graven är antagligen identisk med den s k Grubbiska graven, som tillkom vid Johan Grubbes död 1747 och som senare övertogs av ägaren till Älgå bruk. En annan gammal gravvård söder om kyrkan är en stor skiffersten med text på båda sidor och med första dödsår angivet till 1821. Från första hälften av 1800-talet är också de fyra skifferstenarna intill kyrkans korvägg. Nordväst om kyrkan ligger Rhodinska familjegraven med hög granitsten och en rad små, liggande gravstenar inom kraftig stenram.

KYRKOMILJÖN: Älgå kyrka vid Glafsfjordens nordvästra strand invigdes 1726. Den ersatte då en tidigare belägen ca 75 meter nordväst om den nuvarande. Att Älgå tidigt haft kyrka stöds dels av förekomsten av inventarier från 1200-talet och av en sk medeltida liljesten. Begravningar förekom på 1700-talet under den nya stenkyrkans golv. Ett gravkapell i vitslammad tegel och skiffertak uppfördes ett stycke öster om kyrkan år 1936. Ekonomi- och personalutrymmen finns i församlingshemmet norr om kyrkan.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården anlades troligen samtidigt som kyrkan byggdes. Till en början var den mycket liten och sträckte sig endast ett stycke söder om kyrkan men utökades sedan etappvis. Stenmuren blev färdiglagd 1792. År 1830 tillfördes mark öster om kyrkan. Åt samma håll skedde ytterligare en mindre utvidgning 1861, innan området norr om kyrkan togs i anspråk 1880. År 1905 företogs en ny utökning österut och slutligen en större i samma riktning 1965. I samband med att den sistnämnda delen togs i bruk iordningställdes två urngravsområden på vardera sidan om gravkapellet. År 2003 invigdes en minneslund i den del av kyrkogården som anlades på 1960-talet. Vid en omfattande renovering på 1950-talet såddes grusgravar igen och familjegravshäckar och andra gravhägnader togs bort.
Begravningsplatsen har en i det närmaste rektangulär form med östvästlig sträckning med kyrkan belägen i den västra delen. Marken slutar något ner mot Älgåfjorden i öster. 1965 års utvidgning ligger här i sin helhet på ett lägre plan och omges av en stödmur, medan en sten- och delvis stödmur omger de äldre områdena. Begravningsplatsen gränsar i norr till åkermark, i öster till björkdunge och sjö, i söder till skog, älgån och bebyggelse och i väster till väg, parkeringsplats och församlingshem.
En östvästlig syrénallé har planterats mellan kyrkan och gravkapellet. Längs västra muren på de äldre områdena växer lindar och längs den norra muren lindar, kastanjer och björkar. Björkar står också i gränsen mot 1965 års utvidgning, som i norr och söder omges av lönnar. Oxbärshäckar avgränsar gravkvarteret på större delen av begravningsplatsen. Huvudgångarna är grusbelagda. Mellan kvarteret finns även mindre plattgångar.
Området fram till 1965 års utvidgning har bibehållit mycket av sin äldre karaktär genom de ca femtio grusgravar som finns kvar både spritt och koncentrerat i kvarter sydost om kyrkan. De är alla omgärdade av stenramar. Även ett järnstaket finns bevarat runt en av begravningsplatsens äldsta gravvårdar, en stenhäll från 1800-talets första hälft över brukspatron J Forslund på Älgå. Graven är antagligen identisk med den s k Grubbiska graven, som tillkom vid Johan Grubbes död 1747 och som senare övertogs av ägaren till Älgå bruk. En annan gammal gravvård söder om kyrkan är en stor skiffersten med text på båda sidor och med första dödsår angivet till 1821. Från första hälften av 1800-talet är också de fyra skifferstenarna intill kyrkans korvägg. Nordväst om kyrkan ligger Rhodinska familjegraven med hög granitsten och en rad små, liggande gravstenar inom kraftig stenram.

KYRKOMILJÖN: Älgå kyrka vid Glafsfjordens nordvästra strand invigdes 1726. Den ersatte då en tidigare belägen ca 75 meter nordväst om den nuvarande. Att Älgå tidigt haft kyrka stöds dels av förekomsten av inventarier från 1200-talet och av en sk medeltida liljesten. Begravningar förekom på 1700-talet under den nya stenkyrkans golv. Ett gravkapell i vitslammad tegel och skiffertak uppfördes ett stycke öster om kyrkan år 1936. Ekonomi- och personalutrymmen finns i församlingshemmet norr om kyrkan.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården anlades troligen samtidigt som kyrkan byggdes. Till en början var den mycket liten och sträckte sig endast ett stycke söder om kyrkan men utökades sedan etappvis. Stenmuren blev färdiglagd 1792. År 1830 tillfördes mark öster om kyrkan. Åt samma håll skedde ytterligare en mindre utvidgning 1861, innan området norr om kyrkan togs i anspråk 1880. År 1905 företogs en ny utökning österut och slutligen en större i samma riktning 1965. I samband med att den sistnämnda delen togs i bruk iordningställdes två urngravsområden på vardera sidan om gravkapellet. År 2003 invigdes en minneslund i den del av kyrkogården som anlades på 1960-talet. Vid en omfattande renovering på 1950-talet såddes grusgravar igen och togs familjegravshäckar och andra gravhägnader bort.
Begravningsplatsen har en i det närmaste rektangulär form med östvästlig sträckning med kyrkan belägen i den västra delen. Marken slutar något ner mot Älgåfjorden i öster. 1965 års utvidgning ligger här i sin helhet på ett lägre plan och omges av en stödmur, medan en sten- och delvis stödmur omger de äldre områdena. Begravningsplatsen gränsar i norr till åkermark, i öster till björkdunge och sjö, i söder till skog, älgån och bebyggelse och i väster till väg, parkeringsplats och församlingshem.
En östvästlig syrénallé har planterats mellan kyrkan och gravkapellet. Längs västra muren på de äldre områdena växer lindar och längs den norra lindar, kastanjer och björkar. Björkar står också i gränsen mot 1965 års utvidgning, som i norr och söder omges av lönnar. Oxbärshäckar avgränsar gravkvarteret på större delen av begravningsplatsen. Huvudgångarna är grusbelagda. Mellan kvarteret finns även mindre plattgångar.
Området fram till 1965 års utvidgning har bibehållit mycket av sin äldre karaktär genom de ca femtio grusgravar som finns kvar både spritt och koncentrerat i kvarter sydost om kyrkan. De är alla omgärdade av stenramar. Även ett järnstaket finns bevarat runt en av begravningsplatsens äldsta gravvårdar, en stenhäll från 1800-talets första hälft över brukspatron J Forslund på Älgå. Graven är antagligen identisk med den s k Grubbiska graven, som tillkom vid Johan Grubbes död 1747 och som senare övertogs av ägaren till Älgå bruk. En annan gammal gravvård söder om kyrkan är en stor skiffersten med text på båda sidor och med första dödsår angivet till 1821. Från första hälften av 1800-talet är också de fyra skifferstenarna intill kyrkans korvägg. Nordväst om kyrkan ligger Rhodinska familjegraven med hög granitsten och en rad små, liggande gravstenar inom kraftig stenram.

KYRKOMILJÖN: Älgå kyrka vid Glafsfjordens nordvästra strand invigdes 1726. Den ersatte då en tidigare belägen ca 75 meter nordväst om den nuvarande. Att Älgå tidigt haft kyrka stöds dels av förekomsten av inventarier från 1200-talet och av en sk medeltida liljesten. Begravningar förekom på 1700-talet under den nya stenkyrkans golv. Ett gravkapell i vitslammad tegel och skiffertak uppfördes ett stycke öster om kyrkan år 1936. Ekonomi- och personalutrymmen finns i församlingshemmet norr om kyrkan.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården anlades troligen samtidigt som kyrkan byggdes. Till en början var den mycket liten och sträckte sig endast ett stycke söder om kyrkan men utökades sedan etappvis. Stenmuren blev färdiglagd 1792. År 1830 tillfördes mark öster om kyrkan. Åt samma håll skedde ytterligare en mindre utvidgning 1861, innan området norr om kyrkan togs i anspråk 1880. År 1905 företogs en ny utökning österut och slutligen en större i samma riktning 1965. I samband med att den sistnämnda delen togs i bruk iordningställdes två urngravsområden på vardera sidan om gravkapellet. År 2003 invigdes en minneslund i den del av kyrkogården som anlades på 1960-talet. Vid en omfattande renovering på 1950-talet såddes grusgravar igen och familjegravshäckar och andra gravhägnader togs bort.
Begravningsplatsen har en i det närmaste rektangulär form med östvästlig sträckning med kyrkan belägen i den västra delen. Marken slutar något ner mot Älgåfjorden i öster. 1965 års utvidgning ligger här i sin helhet på ett lägre plan och omges av en stödmur, medan en sten- och delvis stödmur omger de äldre områdena. Begravningsplatsen gränsar i norr till åkermark, i öster till björkdunge och sjö, i söder till skog, älgån och bebyggelse och i väster till väg, parkeringsplats och församlingshem.
En östvästlig syrénallé har planterats mellan kyrkan och gravkapellet. Längs västra muren på de äldre områdena växer lindar och längs den norra muren lindar, kastanjer och björkar. Björkar står också i gränsen mot 1965 års utvidgning, som i norr och söder omges av lönnar. Oxbärshäckar avgränsar gravkvarteret på större delen av begravningsplatsen. Huvudgångarna är grusbelagda. Mellan kvarteret finns även mindre plattgångar.
Området fram till 1965 års utvidgning har bibehållit mycket av sin äldre karaktär genom de ca femtio grusgravar som finns kvar både spritt och koncentrerat i kvarter sydost om kyrkan. De är alla omgärdade av stenramar. Även ett järnstaket finns bevarat runt en av begravningsplatsens äldsta gravvårdar, en stenhäll från 1800-talets första hälft över brukspatron J Forslund på Älgå. Graven är antagligen identisk med den s k Grubbiska graven, som tillkom vid Johan Grubbes död 1747 och som senare övertogs av ägaren till Älgå bruk. En annan gammal gravvård söder om kyrkan är en stor skiffersten med text på båda sidor och med första dödsår angivet till 1821. Från första hälften av 1800-talet är också de fyra skifferstenarna intill kyrkans korvägg. Nordväst om kyrkan ligger Rhodinska familjegraven med hög granitsten och en rad små, liggande gravstenar inom kraftig stenram.