Joseondynastin grundades år 1392 i Hanseong (nuvarande Seoul) av general Yi Seonggye. Riket sträckte sig över ungefär samma område som nutida Nord och Sydkorea. Tidig Joseon inleddes med ett stort ekonomiskt och administrativt reformarbete med nykonfucianismen som statsideologi. Dynastin avsade sig buddismen och konfiskerade de buddistiska templens jordegendomar. Detta försvagade buddismens ställning som samhällelig auktoritet. Kung Sejong den store (regeringstid 1418-1450) uppfann år 1443 det koreanska alfabetet, Hangeul. Det kinesiska skriftspråket fortsatte dock att vara förhärskande inom akademierna och i statsadministrationen ända till Sen Joseon. Japans invasion av Korea 1592-1598 som leddes av Kanpaku Toyotomi Hideyoshi var förödande för den koreanska halvön. Senare invaderades riket två gånger av Manchuriet (1627 och 1636), invasioner som syftade till att störa Joseons allians med Mingdynastin i Kina. 1897 grundade Gojon, Joseondynastins 26te kung, kejsardömet Daehan och blev Koreas första kejsare. 1905 tvingades Korea att skriva på ett avtal med Japan som berövade Korea sin diplomatiska suveränitet och gjorde landet till ett japanskt protektorat. 1910 upptog Japan Korea i sitt imperium och den japanska kolonialtiden tog sin början.
Samhället under Joseon var strikt hierarkiskt. Även om det var möjligt att röra sig upp och ner inom de sociala skikten så var de adliga familjerna och de militära befattningshavarna – de så kallade Yangban – högst upp på den sociala hierarkin och en trälliknande klass, Nobi, längst ner. Silhak var en rörelse som växte fram under 1700-talet och som förespråkade sociala reformer och ett mer pragmatisk styre av landet, snarare än att strikt anamma konfuciansk ideologi. Silhak-tänkarna var särskilt positivt inställda till administrativa och ekonomiska reformer.
Konsten i Korea fortsatte att utvecklas under Joseon, nu med starkt inflytande från nykonfucianismen. Intelligentsian tog till sig kinesiskt landskapsmåleri. Buncheongkeramik som utvecklades från Goryeos celadongods frodades under Joseons två första århundraden. Det kom sedan att ersattas av porslin, framförallt blå-vitt porslin. Den nykonfucianska överklassen hade stränga estetiska ideal och den vita färgen symboliserade renhet och jungfrulighet.