AUGERUMS KYRKA

Augerums medeltida kyrka tros ha uppförts under senare delen av 1300-talet. Avbildningar eller mer noggranna beskrivningar av kyrkan saknas men den har ha bedömts varit en salkyrka med rektangulärt långhus och rakt avslutat kor. Om så var fallet var den Blekinges enda kända medeltida landsortskyrka med salform. På 1630-talet beskrivs byggnaden vara i så dåligt skick att den borde rivas. Gråstensmurarna var då vitputsade och taket spåntäckt. Ett klockhus av trä fanns intill den västra långhusmuren som också fungerade som förhall till kyrkans ingång. Inredningen var både i dåligt skick och bristfällig, bland annat saknades såväl bibel som dopfunt. Det senare införskaffades emellertid 1648. 16971698 revs klockstapeln och nyuppfördes, en procedur som kom att upprepas 1763. Rivningen av själva kyrkan sköts däremot på framtiden och istället följde under 1700-talet upprepade reparationer som delvis var av omfattande karaktär. Bland annat murades den västra långhusgaveln om i tegel 1744. Interiört fanns en läktare i väster. 1930 påträffades fragment av kalkmålningar som dateras till 1700-talet, möjligen den ommålning av interiören som ska ha utförts 1712.

Under 1790-talet lades grunden för en ny kyrka i Augerum, ett arbete som dock avstannade på grund av missväxtåren 17981800. Först 1813 togs frågan om nybyggnationen åter upp, men betydande originalritningar var då försvunna. De få delar som idag finns bevarade är osignerade men har bedömts vara verk av Olof Tempelman, bland annat grundat på den för honom typiska symmetriska planformen. 1817 anhölls om nya ritningar hos Överintendentsämbetet vilka kom att upprättas av Tempelmans förre biträde Jacob Wilhelm Gerss. Dessa ritningar gillades 1819 och året därpå inleddes arbetet med att den medeltida kyrkan revs. Delar av murverken bevarades emellertid och kom att integreras i den nya kyrkobyggnadens östra, västra och södra murar. Vid undersökningar 1930 påträffades förutom de tidigare nämnda 1700-talsmålningarna även en medeltida sakramentsnisch i sydöstra muren. Samtidigt konstaterades att de bevarade murarna som mest sträcker sig två och en halv meter över golvnivån.

Byggmästare var Nils Fredrik Wahlqvist från Augerum och i december 1822 kunde den nya helgedomen invigas, även om församlingen då redan hade brukat kyrkorummet i över ett års tid. Resultatet blev en putsad stenkyrka i en stramt nyklassicistisk stil med generösa gavelpartier. Arkitekten Gerss hade argumenterat för att kyrkan skulle vara tornlös och den förblev så fram till 18601862, då tornet uppfördes efter ritningar av arkitekt Albert Törnqvist och två nya kyrkklockor införskaffades. Samtidigt tillkom orgelläktare och orgelfasad i kyrkorummet. Kyrkans tak, som ursprungligen var täckt med ekspån, avtäcktes 1896 med galvaniserad plåt.

Utöver tornets tillkomst och takbytet kom annars relativt få ingrepp att göras under de första hundra åren. 1927 upprättas ett första omfattande restaureringsförslag av arkitekt Ragnar Hjorth. Åtgärderna genomförs 19291930 och innefattar utöver underhåll och reparationer bland annat att plåttaket målas svart samt att delar av torntaket beläggs med kopparplåt. De kaminer som tidigare värmt upp kyrkan avlägsnas och ett pannrum ordnas öster om sakristian samtidigt som värmeledningar installeras under kyrkgolvet. På södra väggen sätts två ovala fönster på ömse sidor om altarpredikstolen igen och dörrarna till trapphall och förråd byts ut. Bänkinredningen byggs om för högre komfort bekvämlighet och sex bänkrader avlägsnas.

1953 installeras eluppvärmning och året därpå kompletteras belysningen med armaturer efter ritning av arkitekt Sigge Ullén. På 1960-talet tillkommer mattor i naturmaterial och nya innerfönster sätts in. Vid en interiör renovering 19721973 tillkommer toalett, väntrum och städutrymmen under läktaren och arkitekt Bengt Lagerlöf ritar de skåp som byggs för textilförvaring i sakristian. Den danska firman Fog & Mørup levererar nya takkronor i mässing och A. Mårtenssons orgelfabrik i Lund tillverkar en ny orgel.

1989 beläggs långhustaket med kopparplåt. Tre år senare tillgänglighetsanpassas toaletten och väntrummet i läktarunderbyggnaden och ytterligare en bänkrad avlägsnas. Arkitekt Hans Holmer i Sölvesborg ritar bänk, belysningsarmatur och hatthylla. Vid samma tillfälle installeras ett nytt värmesystem och bänkvärme. 2009 genomförs en interiör och exteriör renovering efter programhandlingar upprättade av Lewis Jonsson Arkitektkontor, FLK Sverige AB samt Blekinge Elkonsult AB. Arbetena omfattar bland annat återställande av äldre färgställningar på bänkar och predikstol, sänkning av golvnivån i anslutning till altaret som hade höjts 1930 samt att sakramentsnischen, där puts och kalkmålningsrester hade påtagligt dålig vidhäftning, muras igen och kalkas över.

Interiör
Genom huvudentrén i tornet nås vapenhuset med golv och tak av breda furuplank och vitputsade väggar. Fönstret i väster sitter i en djup nisch och utmed den östra muren löper torntrappan i obehandlad furu med räcke, spjälor och handledare målade i grå och blågrå kulörer. Utrymmet under trappan är inklätt med vitmålat skivmaterial och inrymmer elcentral. Ytterdörrens insida är målad i samma grå kulör som den pardörr med vardera tre speglar och liggande överljus med äggstavsformad spröjsning som leder mot kyrkorummet. Utrymmet under läktaren är sedan 1970-talet försett med underbyggnader för väntrum, förråd, wc och städutrymme med panelade väggar i ljusgrått och golvlister och dörrfoder i blågrått.

Från passagen under läktaren leder en gråmålad pardörr med småspröjsade och glasade övre speglar in till långhuset som indelas i tre skepp av kraftiga toskanska träkolonner. Över varje skepp spänner vitputsade tunnvalv i trä, sidoskeppens betydligt flackare än det högre mittskeppets där stuckrosetter markerar placeringen av kyrkorummets ljuskronor. Valven vilar på profilerade kraftiga arkitraver, som vid altarväggen bärs upp av pilastrar istället för kolonner, samt vid ytterväggar profilerade taklister. Kolonner och pilastrar är marmorerade i grått och vitt medan listverken är gråmålade och väggarna liksom valven är vitputsade. Fönstren har gråmålade innerbågar av trä som följer ytterbågarnas utformning men saknar spröjsning.

Orgelläktaren i norr upptar långhusets hela bredd och vilar förutom i murverken och på det bakre kolonnparet även på fyra mindre kolonner placerade kring mittgången. Den ljusgrå läktarbarriären är uppbyggd som ramverk där speglarna är fyllda med stående blågrå panel. I det svängda och utskjutande mittpartiet, som flankeras av pilastrar ståendes på de två främre kolonnerna, pryds spegeln av en förgylld lyra. På den profilerade överliggaren finns en sentida förhöjning i metall. Två svängda och inbyggda trappor leder från sidoskeppen upp till läktaren vars golv är belagt med en röd heltäckningsmatta. Läktarunderbyggnaderna är mot långhuset klädda med ljusgrå stående panel.

I söder leder två gråmålade pardörrar, en i varje sidoskepp, till ett förråd (före detta kolbod) i sydöst samt en trapphall med furugolv och vitputsade väggar i sydväst. Från trapphallen leder en gråmålad enkeldörr i öster in till sakristian som har golv av lackad furu, putsade väggar avfärgade i vitt samt ljusgrått brädtak. Mellan de två fönstren i söder, som sitter i djupa stickbågiga nischer, finns ett enkelt anordnat altare i form av en konsolhylla med överhängande krucifix. På norra väggen leder en brunfernissad trappa med ljusgrå genombruten barriär med krysslagda spjälor och blågrå profilerad överliggare upp till en gråmålad pardörr som leder till altarpredikstolen. Rummet är möblerat med skåp för förvaring, bord och lösa stolar.

Från trapphallen nås övre våningens skolsal via en trappa med räcke av vertikala spjälor och profilerad överliggare. Skolsalen över sakristian har brädade golv och tak samt vitputsade väggar. Fönstren i söder sitter i djupa rundbågiga nischer och i norra väggen finns två större stickbågiga nischer. Rummet används idag för förvaring av äldre inventarier. Från del lilla hallen utanför skolsalen leder trappan vidare upp till kyrkvinden, vars södra del över skolsalen avdelas från delen över långhuset genom en vägg lika yttermurarna, det vill säga oputsat naturstensmurverk. Takets tilltagna spännvidd tas upp av en kraftig takstolskonstruktion i bilad furu. Tunnvalvet och det plana bjälklaget över skolsalen är isolerade med mineralull. Trappan i vapenhuset leder via en enkel furudörr med stående panel till tornets övre våningsplan som genomgående har golv och tak av obehandlad furu och grovt putsade och vitkalkade väggar. Från klockvåningen på tredje våningen nås spiran med det fjärde och femte våningsplanet via en stege.

Inredning och inventarier
Altaret utgörs av ett blockaltare i trä som är samtida med kyrkan och placerat mot altarpredikstolens sockel. Vid renoveringen 2009 återställdes den ursprungliga golvnivån innanför altarringen, som hade höjts 19281930, vilket även medförde en sänkning av altaret. Ett krucifix införskaffat 1930 är placerat på altaret.

Altarpredikstolen som även kan sägas utgöra altaruppsats är ritad av kyrkans arkitekt utförd som en tempelgavel som i framkant bärs upp av två toskanska kolonner och i bakkant av två pilastrar. Kolonnerna är marmorerade i vitt och grått medan tempelgaveln i övrigt, inklusive det höga sockelpartiet, är marmorerat i grönt, imiterande kolmårdsmarmor, med förgyllda detaljer. Denna färgsättning återställdes 2009. Gaveln kröns av förgylld strålglans med treenighetssymbolen. Av Blekinges tidigare fyra altarpredikstolar är Augerums den enda bevarade i ursprungligt skick.

Den rundade altarringen är samkomponerad med altare och altarpredikstol och utförd med samma kolmårdsmarmorimitation, med vitmålat och krysställt spjälverk. Knäfallet är klätt med grön sammet.

Dopfunten i ek från 1648 är överförd från den medeltida kyrkan men tycks inte ha använts i den nya kyrkan förrän efter en restaurering och konservering av konservator Alfred Nilsson 1930. Fram tills dess användes en dopskål tillsammans med ett dopställ i form av en kannelerad kolonn. Dopfunten är delvis bemålad i rött, brunt, svart och grått.

Den slutna bänkinredningen är uppdelad i två kvarter som flankerar mittgången, med sidogångar utmed långsidorna. Mot koret är kvarteren konkavt rundade. Bänkgavlar, dörrar och ryggstöd är uppbyggda som ramverk med fyllningar. Bänkarna har psalmboksstöd och sittdynor klädda i blågrått tyg. Den äldre färgsättningen i grått och blågrått återställdes vid restaureringen 2009. Vid restaureringen 1930 togs sju bänkrader bort och sittbänkar och gavlar breddades medan ryggstöden vinklades för högre komfort. De borttagna bänkdörrarna, som är numrerade, är bevarade i skolsalen över sakristian. Bänkrader har även tagits bort under läktaren, två rader 1972 och ytterligare en rad 1992.

Orgeln är byggd av A. Mårtenssons orgelfabrik i Lund 1973 och har 28 stämmor fördelade på tre manualer och bas. Detta är kyrkans tredje orgel sedan den första 16-stämmiga införskaffades 1860, från vilken fasaden av Carl Gustaf Blom Carlsson, arkitekt vid Överintendentsämbetet, är bevarad. Den arkitektoniskt uppbyggda fasadens högre och rundbågiga mittparti flankeras av kannelerade engagerade kolonnetter som bär upp antikiserande skulpturer. Arkitraven kröns av förgyllda urnor och en lyra. De lägre sidopartierna är försedda med tureller dekorerade med förgylld drapering, kannelyr och lambrekänger med pinjekottar. Även turellerna kröns av urnor. Utöver de många förgyllda detaljerna är fasaden gråmålad.

I tornet hänger två kyrkklockor, båda senast omgjutna 1896 av firma Joh. A. Beckman i Stockholm. Lillklockan är troligen den klocka som 1665 fanns i klockstapeln och 1704 omgöts i Listerby, medan storklockan i samband med tornbygget inköptes 1861 från Karlskrona stadsförsamling där den hängt i Trefaldighetskyrkan. Båda klockorna pryds av ornamentik i form av bland annat akantus, vinrankor och fyrpass bibelord. Storklockan har dessutom inskription som redogör för klockornas omgjutning 1896 medan lillklockan bär en medaljong med Oskar II.

Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse kan nämnas två nyklassicistiska nummertavlor från 1859, ett timglas på altarpredikstolen från 1700-talet samt en offerstock av okänd ålder. I den gamla skolsalen förvaras en stor mängd äldre inventarier, däribland ett 40-tal kistplåtar som innan restaureringen 2009 satt uppsatta på långhusväggarna.

Kyrkans planform utgörs av en voluminös rektangulär byggnadskropp i nordsydlig riktning som utöver långhus och kor även inrymmer vapenhus i norr och sakristia samt skolsal i söder. I norr ansluter ett senare adderat torn. Byggnaden är uppförd av gråsten med fönster- och dörromfattningar i tegel. De vitmenade fasaderna är spritputsade med slätputsade omfattningar och listverk. Långhusets saknar markerad sockel förutom vid de pilastrar som markerar hörn och på norrsidan även flankerar tornet, där sockeln är svagt utskjutande. Också tornet har en låg och svagt utskjutande spritputsad sockel. Långsidornas fasader avslutas med en profilerad kraftig takfotsgesims som på gavlarna dels löper längs takfallet, dels utgörs gördelsgesims. Långhusets sadeltak är liksom tornets takfall avtäckta med kopparplåt i skivtäckning med förskjutna tvärfalsar. Även övriga avtäckningar, exempelvis kring skorstenen, är liksom avvattningssystemet till största del utförda i kopparplåt.

Gaveln i norr domineras av det centralt placerade tornet där kyrkans huvudentré nås via en trappa i granit samt en från öster anslutande tillgänglighetsramp i samma material med handledare i svart smide. En rakt avslutad pardörr med lunettformat och småspröjsat överljus, allt i brunmålat trä, inramas av en rundbågig och flersprångig omfattning. Dörrbladen har tre fyllningar vardera, av vilka de nedre har skurna bladformade dekorationer. I överljuset sitter en centralt placerad lykta. Ovan överljuset återfinns en infälld kalkstensskiva med den förgyllda inskriptionen KYRKAN UPPFORDES 1822. TORNET 1862, och ovan denna ett gråmålat och radiellt spröjsat rundfönster i trä. I västfasaden återfinns ett stort rundbågigt fönster om sex småspröjsade lufter, även detta i gråmålat trä, och i öster finns ett blindfönster i samma utförande. Tornvåningen har ett mindre rundbågigt fönster i gråmålat trä i samtliga väderstreck utom söder. I klockvåningen återfinns parställda ljudluckor åtskilda av murade mittpelare i samtliga väderstreck. Tornets hörn markeras av pilastrar som upptill ansluter till rundbågiga takfotsfriser under ett flackt tälttak med en centralt placerad lanternin klädd med vitmålad stående panel. Lanterninen har i vardera väderstreck gavelmotiv som infattar rundbågiga och cirkulära blinderingar. Frontonerna kröns av förgyllda kors. Mellan gavelmotiven är hörnen avfasade, vilket bildar en oktagonal planform som också återfinns i den låga tornspira som avtäcker lanterninen och kröns av ett klöverbladskors.

Långsidorna har vardera sju rundbågiga fönster lika de i tornets bottenvåning, av vilka de två längst i söder utgör blindfönster. Södra gavelfasadens fönster- och dörrindelning ger en närmast profan karaktär som har sin förklaring i de invändiga funktionerna, med sakristia och förråd på nedre plan och en stor skolsal på andra våningen. Nedre våningen har i öster och väster pardörrar med liggande gråmålad panel under rektangulära överljus som utgörs av två korsspröjsade lufter. Mellan dörrarna, som nås via fem steg höga stentrappor, finns två fyrluftsfönster som stilmässigt ansluter till dörrarnas överljus. Mellan fönstren finns en minnestavla med texten I CARL XIV JOHANS FIERDE REGERINGSÅR AF AUGERUMS FÖRSAMLING. Skolsalen på andra våningen har fyra rundbågiga och småspröjsade fönster i axel med nedervåningens dörrar och fönster. I gavelröstet återfinns ett högt sittande rundfönster snarlikt det över huvudentrén i tornet. Norra gavelfasaden saknar fönster. I anslutning till det östra hörnet står en äldre gravsten av kalksten.