Teriak

Theriaca. Det ryktbaraste och mest långlivade av alla sammansatta läkemedel, komponerat för 2000 år sedan. Bland dess mer än 60 ingredienser ingick huggormskött och opium. Användes som universalmedel när inget annat hjälpte.

Historik:
Galenos (100-talet e. Kr.) berättar i Ad Pisonem de Theriaca att kejsar Neros livläkare Andromachos lyckades utveckla mitridatet genom tillsats av vallmosaft och ormkött. Ormen ansågs besitta föryngrande krafter och blev därför en viktig komponent i teriak.

Den arabiske läkaren Avicenna rekommenderade teriak som medel mot pesten.

Under 1500-talet gjordes, bland annat i Tyskland, förbättringar av teriakens komposition. Den "himmelska teriaken" Teriaca coelestis hade inte mindre än 184 komponenter. I den svenska Pharmacopoeja Holmiensis från år 1686 innehäll Theriaca 56 beståndsdelar, bland annat opium, ormkött och åtskilliga örter.

Läkaren och arkiatern Urban Hjärne (1641-1724) lät Theriaca Andromachalis ingå i sin beredning "Urban Hjärnes testamente". Beredningen innehöll också aloe, myrra, rabarber, gentiana och saffran. Läkemedlet blev känt som ett "lifselixir".

Den svenska pediatrikens fader Nils Rosén von Rosenstein förhöll sig reserverad till teriak, men lät den ingå i sin "Hus- och reseapotek". I mitten av 1800-talet innehöll teriak bland annat myrra, lakrits, saffran, valeriana, kardemumma, gentiana och kvanne. Ända fram till 1870-talet var medlet upptaget i den svenska farmakopén.

Ännu i våra dagar kvarlevde "Urban Hjärnes testamente" och därmed teriak, som receptfritt medel. Detta gällde även för Gallstensdroppar med likartad sammansättning. Möjligen för att dölja den mycket bittra smaken var Gallstensdroppar beredda med konjak, vilket medförede ett visst missbruk.

Läkemedlet Urban Hjärnes testamente fanns på apotek ända fram till 1984.