RÖKS KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2004:
KYRKOBYGGNADEN I samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes 1842-1845 revs den medeltida kyrkan. Den var belägen på ungefär samma plats som den nuvarande. Den rivna medeltidskyrkan var uppförd av kalksten på 1100-talet med ett rektangulärt långhus och ett smalare absidkor. I väster fanns ett kraftigt torn, som sannolikt var samtida med kyrkan eller tillbyggt strax efter.
Rivningen började 1843. Hela den gamla kyrkan brändes till kalk, en del såldes även till Svanshals som var i färd att bygga om sin kyrka.

Den nya kyrkan uppfördes av sten och tegel med ett rektangulärt långhus med rakslutet kor och halvrund sakristia i öster samt västtorn. Östgötabyggmästaren Abraham Nyström utarbetade ritningar 1840. I detta förslag har sakristian sin halvrunda form, dock med rusticerad fasad vilket även finns i tornets bottenvåning. Arkitekt Carl Gustaf Blom Carlsson på Överintendentsämbetet i Stockholm granskade och förändrade ritningarna. Han förändrade tornets utseende, vilket kom att krönas av en fyrkantig lanterninhuv. Utformningen följer Överintendentsämbetets rekommenderade typritning som spreds över hela landet. Den halvrunda sakristian ersattes av en lägre raksluten sakristia. Kyrkans slutgiltiga gestaltning följer i stort sett Nyströms ursprungliga utformning, med undantag av tornet och lanterninen samt altaruppsatsens utformning, som helt går tillbaka på Blom Carlssons förslag. Abraham Nyström (1789-1849) var tillsammans med sina söner August (1814-1886) och Johan Robert (1817-1890) storbyggmästarna i Östergötland under 1800-talet. Mellan åren 1836 och 1851 stod de för sju nybyggen av kyrkor och nio kyrkoombyggnader samt talrika uppdrag för profan bebyggelse. Kyrkan fick en mycket genomarbetad nyklassicistisk utformning med spritputsade fasader och symmetriskt placerade fönsteröppningar med slätputsade omfattningar. Putsen är avfärgad i vitt med spår av en äldre gul färgsättning. Långhusets stora fönsteröppningar är försedda med rundbågiga gjutjärnsbågar, medan övriga fönsterbågar är av trä. De är brunmålade, men med tidigare lager av grönt och guldockra. Taket försågs med ett för tiden typiskt flackt sadeltak, som ursprungligen var belagt med svartmålad järnplåt. Detta utbyttes mot svartmålad galvaniserad plåt 1997. Tornet kröns av en fyrkantig lanterninhuv genombruten med kolonettgallerier som avslutas upptill med trekantsgavlar. Fasader och portaler pryds av de för Abraham Nyström typiska blomornamenten i terracotta. Huvudingången är via tornet i väster och ingångar finns också centralt placerade på långhusets nord- och sydsida.

Interiören är i stort sett intakt sedan byggnadstiden. Kyrkorummet är ljust och rymligt och tidstypiskt utformat med ett högt putsat tunnvalv och symmetriskt uppbyggt korparti. Altartavlan "Jesu i Getsemane" är målad 1844 av Carl Ferdinand Lind. En stor del av inredningen är ritad av Nyströms, däribland predikstolen. De tillverkade ofta själva predikstolarna till sina kyrkor. De valde företrädesvis en modell med cylindrisk korg med karakteristisk dekor i låg relief. Utmärkande för Nyströms kyrkoinredning är även utsmyckningen på altarring, läktarbarriärer och dörrar i form av liggande eller stående rombfält med olika ornament, framför allt blomornament. Altaret är ett enkelt träaltare. Nummertavlorna är placerade över dörrarna på korväggen. Dessa är vändbara och nås från våningen över sakristian. Den slutna bänkinredningen är ursprunglig och är indelad i fyra kvarter. Från byggnadstiden är även korbänkarna och de väggfasta bänkarna som löper runt långhuset. Orgelläktaren har också behållit sin ursprungliga utformning med framskjutna sidopartier, med undantag av att bänkarna på norra sidan tagits bort för att ge mer plats för kören. Övriga bänkar på läktaren har inte förändrats utan behållit sina raka ryggstöd. Golvet är original, med undantag för en del i koret. Golvet är dock lackat i sin helhet. Orgeln tillkom först 1871 och är byggd av Åkerman & Lund. I tornets första våning finns klockornas trampmaskin, som fortfarande används, och lucköppningen sker manuellt genom en vevanordning på samma våningsplan.

Kyrkan har renoverats vid ett flertal tillfällen under 1900-talet, men förändringarna har inte påverkat kyrkans utformning nämnvärt. Johannes Dahls Arkitektkontor i Tranås fick 1957 i uppdrag att renovera kyrkan. Såväl Riksantikvarieämbetet som dåvarande landsantikvarie Bengt Cnattingius betonade redan då kyrkans stora kulturhistoriska värden; "Röks kyrka, som byggdes 1843-1845 efter ritningar av direktör A B Nyström, är en utomordentligt typiskt exponent för senempiren. Den står helt orörd från denna tid med undantag för bänkarnas målning i grått, som utfördes på 1930-talet men som utfördes delvis efter äldre förebilder och som därför på ett lyckligt sätt ansluter sig till senempireinteriören. I Linköpings stift torde det inte finnas någon mera välbevarad och enhetlig empirekyrka." Vid renoveringen togs de bakre bänkraderna bort, bänkarna byggdes om något för att bli sittvänligare. Syd- och nordportalerna försågs med ett par yttre dörrar och fönstren fick innanfönster. Sannolikt ombyggdes sakristian vid detta tillfälle och försågs med bl a WC.

Bland kyrkans äldre inventarier finns den gamla predikstolen bevarad. Den är tillverkad 1759 och har fått behålla sin originalfärg, vilket är mycket ovanligt. Dopfunten är tillverkad 1661 av kalksten i Michaels Hackes verkstad i Skänninge och har en för deras produktion typisk utformning. Det finns även en medeltida dopfuntscuppa av grå kalksten bevarad. Kyrkan är även ovanligt rikt utsmyckad med ett stort antal begravningsvapen från olika släkter, men främst från Snoilskys på gården Sättra. Vid den västra ingången finns en gravsten som tröskel. Den är försedd med vapensköldar, varav den ena kan vara Snoilskys. Hörnen är borthuggna för att passas in vid dörrarna.