Kraftstationsbyggnad

Skåpanäs har historiskt ingått i en rad samägda kraftverk i Ätrans
vattensystem med koppling till Yngeredsfors Kraft AB, som var ett av de
ledande kraftbolagen i och runt Halland under större delen av 1900-talet.
Yngeredsfors Kraft bildades i slutet av år 1899. 1905 köptes bolaget upp av
Asea och Papyrus och i augusti 1907 stod ett nytt kraftverk vid Yngeredsfors
klart. 1922 inköptes Ätrafors kraftverk, uppfört fyra år tidigare, och 193739
byggdes ett nytt kraftverk vid Skogsforsen, med fjärrstyrning från
Yngeredsfors som nu tog formen av driftscentral. I början av 1950-talet togs
ännu ett fjärrstyrt kraftverk i drift vid Bällforsen och 1957 stod Skåpanäs
kraftverk klart att tas i drift. 1960 togs en ny driftcentral för hela Ätran i bruk
i Krokslätt utanför Mölndal. Nu byggdes även kraftverken vid Ätrafors och
Yngeredsfors om för fjärrdrift. Det senare revs kort därefter och ersattes 1964
av ett nytt kraftverk. Bolaget Yngeredsfors Kraft fortlevde fram till 1982.
Beslutet att bygga ett kraftverk vid Skåpanäs fattades på hösten 1954. Det nya
kraftverket skulle få en effekt på 8000 kW. Arbetet skulle komma igång vid
årsskiftet och förväntades vara klart hösten 1956, en prognos som senare
ändrades till hösten 1957 då också invigningen skedde. Det färdigställda
kraftverket hade en effekt på 9000 kW.

Arkitekt var Hans Westman (19051991) med eget arkitektkontor i Lund.
Westman ritade ett antal kraftstationer för Sydkraft och Yngeredsfors Kraft
under 1940-, 50- och 60-talet. Kännetecknande är kubiska byggnader med
betongfasader målade i bländade vitt. Skåpanäs betraktades i sin samtid som
ett föredömligt kraftverksbygge där kraft och skönhet förenades.
I samband med bygget av kraftverket ska Samfundet för hembygdsvård ha
bistått med experthjälp gällande landskapsvårdande åtgärder.
Våren 2010 skedde en återinvigning av kraftverket efter ett större förnyelse-
och effektiviseringsarbete. Till de åtgärder som genomfördes ingick bland
annat ett nytt löphjul, ny kontrollutrustning, renovering av generatorn samt
ytbehandling av vattenvägar.

Någon tidigare verksamhet inte känd. Den häradsekonomiska kartan från
1890-talets början visar varken fördämning eller byggnad på platsen.

Utvändigt uppvisar kraftstationen en omsorgsfullt utformad, modernistisk
och tidstypisk arkitektur. Några större förändringar kan inte skönjas. Det som
dominerar intrycket är fasaden i vitmålad betong, det svag lutande, platta
taket och de stora port- och fönsteröppningarna mot söder. Här finns även
påkostade detaljer som fasadsten i bottenplanet och koppartak över en
mindre sidoentré. Invändigt är kraftstationen enligt uppgift välbevarad med
bland annat väggmålningar från tiden då kraftverket uppfördes. Konstnärlig
utsmyckning i interiören var vanligt förekommande runt mitten av 1900-
talet. Kraftverkets aggregat, med en kaplanturbin tillverkad av Finshyttans
Bruk i Filipstad, är det ursprungliga. Generatorn från Asea har en effekt på
9000 kW. En förändring är att den ursprungliga turbinregulatorn är
borttagen.

Även den ca 80 meter långa dammen är välbevarad med tidstypiskt räcke och
dammluckor i huvudsakligen ursprungligt utförande. Den stora förändringen
är att ett av de fyra utskoven, vilket ursprungligen reglerades med
spettluckor, i senare tid har försetts med en motor- och fjärrstyrd planlucka
för snabb reglering vid höga vattenflöden. Utskovet närmast kraftstationen
var enligt uppgift redan från början utrustat med en maskindriven planlucka.
De två bortersta utskoven är försedda med vardera nio spettluckor i trä.
Intaget till kraftstationen är försett med en segmentlucka. Fallhöjden är 18
meter. Vattnet återförs till Ätran via en ca 1,7 kilometer lång utloppstunnel.