Junosuando kyrka

Junosuando kyrka byggdes 1903-1904, arkitekt var Fritz Eckert. Kyrkan byggdes som tornlös salkyrka orienterad i öst-västlig riktning, med tresidig koravslutning i öster och en liten sakristiutbyggnad rakt bakom korgaveln. Fasaderna fick en horisontell indelning av enkla listverk i nivå med fönstrens underkant. Kyrkans västtorn som byggdes 1927 ritades av Karl Martin Westerberg. Vid en ombyggnad på 1950-talet stramades fasaderna upp och när sakristian förstorades 1978 rubbades exteriörens balans i och med att sakristian tog form av en egen enhet.
Kyrkan står på sockel av huggen granit. Väggarna är klädda med läktpanel i ljus kulör och det branta sadeltaket, valmat över östgavel och sakristia och med en takryttare längst ut på nocken i öster, är täckt med ärggrön skivplåt. Det höga, branta taket som är långt neddraget över fönstren, dominerar kyrkans exteriör. Tornet har karnisformat tak med spira. Långsidornas låga och breda treluftsfönster som sitter högt uppe under takfoten, förstärker långsidornas horisontala riktning.
Huvudentrén leder genom en dubbelport i tornet och över kyrkporten hänger ett enkelt
skärmtak på konsoler. Dagens kyrka är till det yttre starkt präglad av ombyggnaden 1954,
med tidsandans enkelhet och funktionstänkande.

Kyrkorummet präglas av den genomgripande omgestaltningen 1954, när tak och väggar beslogs med träfiberplattor, bänkar och predikstol byggdes om, inredningen kompletterades med nytt korskrank, obelisker och dopfunt. Rummet fick då också en ny färgsättning.
Kyrkorummets bredd, den smala mittgången och bänkkvarterens utformning låter koret komma nära redan vid vapenhusdörren. Koret som ligger ett trappsteg ovanför kyrkorummet i övrigt, ramas in av den tresidiga östväggen och avgränsas med ett lågt korskrank. Över koret utvecklas kyrkans tredingstak till en solfjäderform. Vinkeln mellan tak och vägg markeras av ett profilerat listverk. Långsidornas väggar stadgas av följare som invändigt maskerats till lisener mellan fönstren. De breda fönsteröppningarna har släta smygar och saknar foderlister. Innerbågarna har kvar sin mönsterspröjsning, utförd i tunt bly. Längst bak i rummet står en orgelläktare på fyrkantiga, kolonner. Den låga läktarbarriären har ådringsmålade speglar med förgyllda bladornament. Orgelfasaden är avskalad och inramas av utsirade pilastrar med silvervågor och förgyllda lågor i toppen. Bänkkvarteren består av öppna bänkar med rektangulära, spegelindelade gavlar, målade i dova färgtoner.
Altartavlan från 1933 som föreställer Jesus botar en blind är, om än målad i dova färger, en av kyrkorummets få färgaccenter. Tavlan är välvd i överkant och inramas av ornament lika de som inramar läktarorgeln. Altaret flankeras av två spegeldörrar och omsluts av den tresidiga, slutna altarrundeln som tillhör kyrkans originalinredning. Norr om altaret, dikt mot väggen, står den åttkantiga predikstolen på pelarfot under åttkantigt ljudtak.
Välgjorda och tidspräglade ljuslampetter och mässingskronor tillhör 1930-talets tillägg och har ett egenvärde även om de inte är bärande för kyrkorummets karaktär.