Artiklar i Wikipedia som innehåller information om detta objekt eller närliggande ämnen.
Det finns inga länkar för objektet.
ARTIKLAR I WIKIDATA
Artiklar i Wikidata som innehåller information om detta objekt.
Det finns inga länkar för objektet.
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
Bilder i Wikimedia Commons som avbildar detta objekt.
Det finns inga bilder som avbildar objektet.
Tirfing / Anna Boberg
Bok
Objektet/Föremålet:
Upphovsman: <presObjectByline>Anna Boberg
Från: <presObjectTimeFrom>1898
Till: <presObjectTimeTo>1898
Typ <itemType>
Okänd/saknas
Datering <presTimeLabel>
1898
Titel <itemTitle>
Tirfing
Beskrivning<itemDescription>
I förspelet besöker Hervor sin ärorika faders grav. Hans vålnad kungör att hon ska få sin önska uppfylld och ärva hans magiska svärd "Tirfing". Han kräver dock att hon lovar att aldrig röja sitt kön. I första akten pågår ivriga förberedelser för ett gille hos konung Gudmund. Hans dotter Gullväg har förälskat sig i sin brors bästa vän Hervardur som inte är någon annan än Hervor. Hennes bror Vidar k...Visa hela
I förspelet besöker Hervor sin ärorika faders grav. Hans vålnad kungör att hon ska få sin önska uppfylld och ärva hans magiska svärd "Tirfing". Han kräver dock att hon lovar att aldrig röja sitt kön. I första akten pågår ivriga förberedelser för ett gille hos konung Gudmund. Hans dotter Gullväg har förälskat sig i sin brors bästa vän Hervardur som inte är någon annan än Hervor. Hennes bror Vidar känner sig dubbel inför denna förälskelse, glad men samtidigt avundsjuk. Hervardur gör sin entré och hon inser i en mycket laddad scen att hon älskar Vidar. I andra akten utlyser kungen en tävling. Den som svarar rätt på tre gåtor vinner Gullväg. Ovetande om priset klarar Hervardur av alla gåtor. När hon förstår att hon vunnit Gullväg vägrar hon ta emot priset. Vidar som å sin familjs och Gullvägs vägnar känner sig förolämpad drar svärd. En strid blossar upp och Hervor dödar Vidar. Med den införstådda Gullvägs hjälp lyckas hon fly. På samma plats där dramat inleddes tar hon livet av sig med "Tirfing". Ulrika Lindgren