Haparanda kyrka

Kyrkans inre bildar med sin ljusa, öppna rumsgestaltning en skarp kontrast till
dess yttre. Konstruktionen med stålfackverkstomme och betongplank är tydligt
redovisad och blir särskilt framträdande i den höga lanterninen som invändigt är
klädd med perforerad, sinuskorrugerad plåt. Sidoväggarnas möte med taket är
glasat så att sidoväggarna ger sken av att vara tillfälliga avgränsningar.
Kyrkorummet har form av en kort och bred salkyrka där det ljusa
klinkergolvet löper i ett plan genom kor och långhus. Sittplatserna med nätta,
ljusa stolar är indelade i fyra kvarter, åtskilda av korsande gångar som medger
utgång åt två sidor. Rummet saknar läktare och den ljust träfärgade orgeln
står längst ned i mittgången. Samtidigt som den ljusflödande lanterninen
betonar höjden, begränsas höjdkänslan av de båda svävande ljusringar som
ger rummet ett `tak´. Kyrkorummet har med sitt ljus, sin ljusa, nätta
träinredning en lätt och luftig karaktär. Ljusgröna textilier och Per
Anderssons lövskimrande altartavla med Den gode Herden, förstärker
rummets ljusa karaktär.
I vapenhuset finns en gammal, järnbeslagen kyrkkista som räddades ur den
nedbrunna, gamla kyrkan.

Kyrkan domineras till det yttre av sin höga lanternin som sträcker utmed
byggnadens hela längd och har en höjd som ger den formen av ett långsträckt torn.
De mörka slutna fasad- och takytorna i korrugerad kopparplåt, bryts endast av långa
fönsterband i lanterninen.
Båda långsidorna har entréer markerade av konvexa skärmtak burna av rödmålade
H-balkar.

Kyrkan står på låg kulle i området väster om gamla stadskärnan. Församlingen bildades
i och med att Torneå kyrka hamnade i Finland vid 1809 års gränsdragning. Dagens
modernistiska kyrka från 1967, ritades av Bengt Larsson och är den andra på platsen.