HALLENS KYRKA

Kyrkan ligger placerad i en öst västlig riktning med kor i öster. Kyrkogården och kyrkan omges av en kraftig bogårdsmur mot landsvägen. I nordväst står ett staket. Kyrkogården är terrasserad mot Storsjön i nordöst. Runt kyrkan finns stora gräsytor med gångar av skiffer och gravkvarter vilka delas av med häckar. Längs med södra sidan av kyrkan ligger en asfalterad gång vilken fortsätter utanför kyrkogården i nordost där församlingshemmet och bårhuset ligger. Gravsättning har skett runt hela kyrkan. På sydsidan ligger äldre gravar samt modernare. En del gravar har gravvårdar i form av järnkors, framförallt från 1800-talets senare del. På norra sidan av kyrkogården finns gravar från 1920-talet och ner mot vattnet ligger längst ned innan häcken gravar från 1960-talet. Mellan den gamla och nya kyrkogården står två timmerbyggnader med gavlarna åt vattnet. Den nya kyrkogården, som anlades 1990, ligger i nordväst. Den är uppbyggd med avgränsande häckar samt gräsmatta där gravstenarna står. Klockstapeln som är placerad längs med bogårdsmuren vid vägen, nås genom två mindre grindar i muren från vägen.

Klockstapeln i stolpverkskonstruktion på en grund av kalksten ligger sydväst om kyrkan.

KYRKOMILJÖN

Hallens kyrka ligger centralt i samhället Hallen i en jordbruksbygd med spridda gårdar i en sluttning mot Storsjön. Landsvägen går strax utanför kyrkogårdsmuren i sydväst.

KYRKOANLÄGGNINGEN
Kyrkan ligger placerad i en öst västlig riktning med kor i öster. Kyrkogården och kyrkan omges av en kraftig bogårdsmur mot landsvägen. I nordväst står ett staket. Kyrkogården är terrasserad mot Storsjön i nordöst. Runt kyrkan finns stora gräsytor med gångar av skiffer och gravkvarter vilka delas av med häckar. Längs med södra sidan av kyrkan ligger en asfalterad gång vilken fortsätter utanför kyrkogården i nordost där församlingshemmet och bårhuset ligger. Gravsättning har skett runt hela kyrkan. På sydsidan ligger äldre gravar samt modernare. En del gravar har gravvårdar i form av järnkors, framförallt från 1800-talets senare del. På norra sidan av kyrkogården finns gravar från 1920-talet och ner mot vattnet ligger längst ned innan häcken gravar från 1960-talet. Mellan den gamla och nya kyrkogården står två timmerbyggnader med gavlarna åt vattnet. Den nya kyrkogården, som anlades 1990, ligger i nordväst. Den är uppbyggd med avgränsande häckar samt gräsmatta där gravstenarna står. Klockstapeln som är placerad längs med bogårdsmuren vid vägen, nås genom två mindre grindar i muren från vägen.

Klockstapeln i stolpverkskonstruktion på en grund av kalksten ligger sydväst om kyrkan. Klockboden är inbyggd och väggarna är klädda med en rödfärgad lockpanel som är mycket blekt. På klockboden ligger ett sadeltak täckt med falsad kopparplåt. Utvändigt har tornet en lökkupol som är täckt med spån liksom spiran, något rundade i nederkant. Spiran är krönt av metallspiror. Under kupolen sitter gula luckor med svart ram som är målade med varannan urtavla och varannan med årtalet 1756. Svarvade balusterdockor markerar varje sida på den åttkantiga lucksektionen. Mellan varje lucka är sektionen klädd med gula spån. Ett litet fönster med spetsig avslutning sitter på motsatt sida av ingången och har gula foder, spröjsar och bågar.

Ingången till klockstapeln nås genom en hög trappa med träbro, vilken har handledare i trä, rödmålade. Den äldre porten har en gul färgsättning med en låskista. Portens framsida är klädd med snedställda profilerade brädor och baksidan av stående brädor. De åtta pelarna är klädda med näbbspån vilka är tjärade. Klockdäckets svarvade balusterdockor har samma gula färgsättning som porten. Inne i klockboden står äldre trägrindar från sekelskiftet 1900 och en gammal brandspruta. I mitten finns en trappa som leder upp till klockdäcket och som flankeras av konstruktionens kraftiga och vridna stolpar. På klockdäcket ligger liksom i klockboden breda slitna dymlade brädor men på klockdäcket är brädorna i mycket dåligt skick på sina ställen. I klockstapeln hänger två klockor, en mindre och en större. Tornet smalnar av uppåt, liggande brädor med spån. Spånen på stolparna har varit tjärade, likaså barriärens överliggare. De två korsande pelarna i hörnen är rödmålade, tjära under, liksom på balusterdockorna. Barriären är indelad med fyra balusterdockor mellan varje stolpe. En trappa leder upp till nästa plan och sedan takstolen.

Hallens kyrka står på platsen för en medeltida kyrka. Vid byggandet av kyrkan 1775-76 återanvändes murverk från den tidigare kyrkan och finns bevarat i långhusets väst- och sydmurar. Byggmästare var Pehr Olofsson i Dillne. Kyrkobyggnaden präglas i hög grad fortfarande idag av Pehr Olofssons rokokostil genom det brutna, valmade taket och avsaknaden av torn. Kyrkan är byggd med ett långhus som avslutas med ett rakt korparti och har idag en murad sakristia i norr och ett murat vapenhus i väster. Sakristian och vapenhuset tillbyggdes 1956-58 och ersatte ett vapenhus och en sakristia i trä från 1891-92. Den tidigare sakristian ersatte i sin tur en äldre sakristia av sten.

Kyrkan står på en grund av natursten som är putsad i en grå kulör och sakristian står på en sockel av betong. Fasaden är putsad och avfärgad i en vit kulör. På södra fasaden sitter fyra fönster med tresidig avslutning indragna i rundbågiga nischer. På norra sidan finns tre fönster. Alla spröjsar och bågar är målade i en röd kulör. Kyrkans långhus täcks av ett valmat tak i två fall med profilerad inbyggd takfot, målad i en gul kulör lika den på klockstapeln. Vapenhuset, långhuset och sakristians tak är klädda med spån. På vapenhusets nock sitter en spira liksom tre på långhuset och på sakristian.

I det tillbyggda vapenhuset i väster ligger huvudentrén. Det är en rundvälvd öppning och porten är något indragen i fasaden. Pardörren med fiskbensmönstrad panel tillverkades 1956 men har troligen tillverkats för att ges ett äldre utseende. Ovan dörren sitter ett av slätspont tillverkat överstycke med texten "denna kyrka är byggd på 1200-talet, utvidgad 1775, restaurerad 1957". Framför entrén ligger två metallramper. Ovanför ingången sitter indragen i fasaden i en rund nisch ett åttkantigt fönster med stjärnspröjs och fönsterbleck av kopparplåt. Dörren på södersidan är liksidig men är på utsidan målad brun. Den nås från två steg av kalksten.

Sakristians östra del har en källaringång med brunmålad dörr från 1950-talet med fiskbensmönstrad panel. Ingången till sakristian i väster sitter i en rundad öppning med samma typ av dörr som ned till källaren. Trappan är av betong med stegen täckta med kalkstensskivor.

Vapenhuset når man direkt genom huvudentrén. Entrédörren från 1950-talet har försetts med ett äldre lås. Dörren är en pardörr med ett kraftigt lås. I varje dörrblad finns 6 speglar målade i gråa nyanser, ljusare i spegeln med mörka smala ramar med en något ljusare omfattning. Dörrens överstycke har en rundbågig avslutning. I dörröverstycket sitter en relief föreställande en karolin, tillverkad 1957.

HISTORIK FRÅN PROJEKTET SOCKENKYRKORNA. KULTURARV OCH BEBYGGELSEHISTORIA -

FÖRSAMLING 1995 - HALLEN

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 723, 1900: 1429, 1995: 957

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger centralt i en jordbruksbygd med spridda gårdar i en sluttning på den södra sidan av Storsjön. Klockstapel byggd av Pehr Olofsson i Dillne 1756.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Under den befintliga kyrkans golv påträffades 1957 fragmentariska grundmurar efter en svårdaterad medeltida stenkyrka, varav partier av långhusets väst- och sydmurar ingår i den nuvarande kyrkan.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Nuvarande stenkyrkan uppfördes 1775-76 av byggmästaren Pehr Olofsson i Dillne, delvis med användande av gamla kyrkans murar. Kyrkan består av ett brett rektangulärt långhus med rakavslutat korparti i öster samt vidbyggnader för sakristia i norr och vapenhus i väster. Vid en genomgripande restaurering under ledning av en byggmästaren Bergström i Östersund 1891-92 uppfördes både vapenhus och sakristia av trä, varvid en tidigare stensakristia från revs. Båda dessa revs i sin tur 1956-58 och ersattes av nuvarande murade vapenhus och sakristia.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan täcks av valmat spåntäckt säteritak. Ytterväggarna är vitputsade. Fönstren är stora, rundvälvda med tresidiga dageröppningar. Ingångar i väster och till korpartiet i söder. Kyrkorummet täcks av ett spegelvalv med marmorerad kulförsedd taklist. Figurmålningar, troligtvis av Anders Berglin från 1780-talet, i innertakets speglar. Altaruppställningen är skulpterad av Johan Edler d.ä. 1790 och målad 1793 av Jonas Wagenius, som också utfört altarväggens skenperspektiv. Predikstolen av Johan Edler 1781. 1891-92 försågs interiören med dekormålning och bänkinredningen ersattes av öppna bänkar. Vid en restaurering 1956-58 efter ritningar av arkitekten Gösta Rollin avlägsnades dekormålningarna och nuvarande slutna bänkinredning insattes. 1960 tillkom orgelfasaden, på 1980-talet läktarunderbyggnaden.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Den vid Storsjöns södra strand vackert belägna medeltidskyrkan ansågs vid visitation 1763 vara för trång. 1775-76 utökades den till bredd och längd delvis med bibehållande av murverk från den äldre kyrkan. Byggmästare var Pehr Olofsson i Dillne, som även byggt klockstapeln 1756. Sakristia och vapenhus byggda 1956.

PLAN OCH MATERIAL - Tornlös salkyrka med rakslutet kor i öster och vapenhus i väster. Ursprungligen saknades vapenhus. Sakristia mot nordöstra hörnet. Huvudingång genom vapenhuset från väster, koringång från sydsidan samt separat ingång till sakristian från väster.
Materialet marksten med tegel i dörr- och fönsteromfattningar i själva kyrkan. Äldre murar ingår i södra och västra väggarna. Sakristians och vapenhusets väggar murade med tegel. Den ursprungliga sakristian, riven 1890, var byggd med marksten. Fasaderna putsade och avfärgade i ljust brungult. Taket belagt med rakskuren spån, ursprungligen med rödmålade spån.

EXTERIÖR - Ursprungsritningar saknas. Kyrkan företer många likheter med Ovikens kyrka, om- och tillbyggd av samma byggmästare några år tidigare. Kyrkan erhöll sitt första vapenhus, av trä, först i slutet av 1800-talet, det föregicks av ett mindre vindfång med ingång från sydsidan. Den nuvarande sakristian är den tredje i ordningen.

INTERIÖR - Rektangulärt kyrkorum med grårosa putsade väggar, vitmålat spegelvalv med kulfris mellan vägg och tak och därunder en bred grönrosa marmorerad list. I takets mitt oval spegel med marmorerad och profilerad list. Inom denna spegel en inre spegel med målat motiv "Kristi Himmelsfärd". I takets östra och västra del målningar inom fyrsidiga ramar med "Kristi bön i örtagården" respektive "Döden". Målningarna troligen utförda av Anders Berglin. Altaruppställningen skulpterad av Johan Edler d.ä. 1790, målad och förgylld 1793 av Jonas Wagenius, som även utförde skenperspektivet. De infällda tavlorna "Korsnedtagningen" och "Nattvarden" målade av Pehr Sundin 1807. Predikstolen snidad av Johan Edler d.ä. 1781 målad och förgylld av Berglin 1786-87. Predikstolstrappan av senare datum, troligen från slutet av 1800-talet.
Sluten bänkinredning utförd 1956 lik den ursprungliga. Läktaren, med marmorerade speglar i blågrått, byggd 1817 av Erik Månsson i Rösta. Orgeln byggd 1960. Den moderna orgelfasaden och läktarunderbyggnaden något främmande för kyrkorummet med dess i övrigt väl bevarade ursprungskaraktär.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860, Del 4 Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland. 1997