KULTURLANDSKAPSREGION ÖSTRA SVEALANDS OCH GÄSTRIKLANDS SKÄRGÅRDAR

Skärgårdarna utgör landhöjningsområdet utanför Svealands centralbygder. Utgår vi från den äldre historien kan man också knyta Gästrikekusten till denna region. Gästriklands kust var en gång en del av Norra Roden. Här möter ett unikt skärgårdslandskap som består av större och mindre öar, kobbar och skär, av vilka öarna till stor del bär en kulturpräglad lövskog jämte omfattande rester av ängs- och hagmarker, ofta på kalkrik grund. Här förekommer nämligen kalkrik morän från depositionerna i Bottenhavet.
Skärgårdsbyarna var mestadels stora och folkrika. Ren fiskebebyggelse ar numera relativt sällsynt men finns här och där, t.ex. utefter Gävlebukten. Efter andra världskriget avfolkades regionen. Det traditionella mångsidiga resursutnyttjandet i skärgården konkurrerades ut av stadsnäringarna. Yngre människor, framför allt kvinnorna, migrerade till Stockholm och andra städer. I dag kan regionen bara visa upp ett sporadiskt levande skärgårdsjordbruk (t.ex. på Gräsö, Söderö och Arholma i norr, Gällnö, Hjälmö och Lådna i mellanskärgården) grundar på mångsyssleri och en variationsrik användning av landskapets naturliga resurser - numera dock utan mjölkproduktion av större omfattning, vilket kommer att påverka landskapets öppenhet. Östra Svealands skärgårdar domineras helt av fritidsbebyggelse och anläggningar för rörligt friluftsliv, en förvandling som med kraft inleddes under 1960-talet då tanken på den dubbla bosättningen började realiseras.
KÄLLOR:
TEXT - Sporrong, Ulf: Odlingslandskap och landskapsbild. 1996.
KARTBILD - Sveriges nationalatlas Kulturlandskapet och bebyggelsen. 1994.