TVINGS KYRKA

FÖRSAMLING 1995 – TVING

BEFOLKNINGSTAL – år 1805: 3368, år 1900: 3980, år 1995: 1328

FÖRSAMLINGSHISTORIK – Medeltida socken. Eringsboda utbruten 1870.

LÄGE OCH OMGIVNING – Kyrkan ligger avskilt och mycket högt över samhället, mellan Byasjön och Nättrabyån. Till kyrkomiljön hör en sockenstuga. Prästgården är belägen 450 m söder om kyrkan, vid nämnda å. Socknen består i väster av bergig skogsbygd och i öster av ett sprickdalslandskap. Den huvudsakliga odlingsmarken finns i den breda dalgången väster om kyrkan. Enligt en uppteckning fanns på medeltidskyrkans norra vägg en inskrift från 1460 som omtalade hertigen och ståthållaren Otting å Sölvesborgs donation av gården ”Höyesteen och Bredesteen /…/ jämte hela ön som kallas prestholmen” till Tvings kyrka som prästgård.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den rivna medeltidskyrkan var uppförd av sten, men är till sin planform inte säkert känd. Ett vapenhus av okänd ålder fanns i söder. Riven i samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Ritningarna till den nuvarande nyklassicistiska kyrkan utarbetades av C. Ståhl 1838 och uppfördes 1841-43. Kyrkan, som är orienterad i nord-sydlig riktning, består av ett rektangulärt långhus, sakristia i söder bakom koret samt torn i norr. Byggnadsmaterialet är i huvudsak gråsten.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - De vitputsade fasaderna uppbryts av stora rundbågsfönster. Tornet kröns av en fyrsidig lanternin med gavelfrontoner och kupoltak. Långhuset täcks av ett flackt sadeltak. Torningången i väster har granitomfattning. Sidoingångarna mitt på norra respektive södra sidan markeras av monumentala portaler i sengustavianskt utförande med doriska kolonner och halvcirkelformat fönster. Murarna är invändigt putsade, och kyrkorummet täcks av ett segmentformat trätunnvalv vilande på en profilerad, dragen list. Östra väggen domineras av altaruppsatsen i klassiserande stil med parställda joniska kolonner, förkroppat listverk samt överliggande rundbåge, flankerad av sakristidörrarna. Altaruppsats och predikstol är samtida med kyrkan.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000, rev. 2008.

Kyrkomiljön
Tving ligger knappt 25 kilometer nordväst om Karlskrona. Socknen är Blekinges till ytan största och genom det svagt kuperade landskapet bestående av odlings- men framförallt skogsmark och ett flertal sjöar slingrar sig Nättrabyån, som också passerar i dalgången nedanför kyrkan. En kyrka har funnits på platsen sedan medeltiden men mänsklig aktivitet har förekommit betydligt längre än så, då flertalet sten- och järnåldersfynd i form av rösen och stensättningar har påträffats i området.

Att kyrkan har placerats nära en vattenled är något som kännetecknar ett flertal kyrkor i Blekinge, medan det storslagna läget med placering på en höjd invid en dalgång hör till ovanligheterna. På så vis är kyrkan också ett tydligt landmärke i omgivningarna. I väster ansluter odlingsmark på andra sidan bygatan medan kyrkoanläggningen i övriga väderstreck mestadels omges av partier av barr- och lövskog med insprängd villabebyggelse från främst 1900-talet. I söder återfinns den gamla folkskolan från 1840-talet som idag fungerar som församlingshem.

Kyrkogård
Tvings kyrkogårds äldsta delar närmast kyrkan har medeltida anor, till vilken utsträckning är okänt. På en karta från 1844 med den nyuppförda kyrkan har kyrkogården till stor del fått sin nuvarande form. Efter detta har endast två utvidgningar skett, i norr 1879 och i öster 1950. Den första utvidgningen medförde att norra kyrkogårdsmuren revs. I anslutning till dessa arbeten genomfördes också omgestaltningar av den äldre kyrkogården, med kvartersindelningar och gångsystem. 1950 års utvidgning utfördes efter ritningar av arkitekt Anders Edblad, Karlskrona och planteringsanvisningar av Karlskronas stadsträdgårdsmästare Paavo Lindqvist. Kring mitten av 1990-talet tillkom minneslund ritad av trädgårdsarkitekt Ove Magnusson och 2009 askgravlund efter förslag av kyrkvaktmästare Leif Petersson.

Kyrkogården omgärdas idag av en kallmurad gråstensmur utom i norr där avgränsning saknas samt den nya kyrkogården i öster som till största del inramas av en bokhäck. Kring 1800-talsdelarna växer även en trädkrans av lind som föryngrades under tidigt 1990-tal och gränsen mellan de äldsta delarna och utvidgningen i norr markeras av en rad rönnar. Huvudentréerna återfinns i väster och söder, i form av identiskt utformade grindpartier från 1887 i svartmålat smide bestående av stickbågiga pargrindar flankerade av två enkelgrindar. I anslutning till bårhuset i nordväst finns en enklare ingång som tillkom 1937 medan nya kyrkogården har pargrindar i smide i norr och söder men även trappor i slänterna mor öster och norr, vilka idag endast används sporadiskt. Gångsystem och gravplatser är med få undantag, främst östra delen av nya kyrkogården, grusade och gravplatserna indelas av låga infattningshäckar eller stenramar. På den äldsta delen dominerar högresta gravvårdar från 1800-talet andra hälft och 1900-talets första decennier. I enstaka fall förekommer kors och staket i järn. Utöver trädkransen och infattningshäckarna, som till största del är av buxbom, utgörs vegetationen främst av ett antal städsegröna buskar och träd som tuja och sockertoppsgran, en hängbjörk i sydväst samt utplanteringsväxter på gravplatserna. Även norra delen domineras av stående gravvårdar men generellt lägre hållna än de på äldsta delen. Gravplatserna pryds bland annat av kärleksört, ormbunkar, rosenbuskar, rhododendron samt formklippta städsegröna buskar. I nordöst ansluter minneslunden som inramas av en spireahäck och en krans av rönnar. Gestaltningen är koncentrerad kring en uppmurad kvadratisk brunn på en yta av smågatsten med ljusbärare och sittbänkar. I den gräsade ytan norr därom finns en rest sten med inskriptionen Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände, Matt 28:20. Strax söder om minneslunden, i slänten utanför östra kyrkogårdsmuren, finns ett lapidarium för återlämnade gravvårdar.

På nya kyrkogården är samtliga gravstenar lägre, av så kallat portföljformat som blev vanligt vid mitten av 1900-talet, alternativt liggande vårdar typiska för 1900-talets sista decennier och senare. Avenbokshäckar förekommer rikligt och fanns innan 1990-talet även som rygghäckar vid samtliga gravplatser. Växtmaterialet på gravplatserna är av samma typ som på norra delen av gamla kyrkogården. Den gräsbevuxna askgravplatsen smyckas bland annat av en hänglind, murgröna, benved, lavendel och funkia. Gravplatserna markeras av liggande stenar i diabas.

Byggnader på kyrkogården
1937 uppfördes ett bårhus i kyrkogårdens nordvästra hörn av byggnadssnickaren Ture Sundahl från Tving. Byggnaden har slätputsade vitkalkade murverk ovan en låg granitsockel samt sadeltak belagt med enkupigt rött tegel. Södra gaveln har profilerad takfotsgesims och hörnpilastrar. Entrén utgörs av en pardörr med rödmålad panel i samma gestaltning som på kyrkportarna samt ett lunettformat och småspröjsat överljus. Taknocken kröns av en korsglob. En rundbågigt spröjsat överljus återfinns ovan den rödmålade träporten i den östra gaveln.

Öster om kyrkan finns två sentida ekonomibyggnader, vitputsade med sadeltak belagda med rött tegel, inrymmande förråd, personalutrymme och toalett.

Källor och litteratur
Anderson, William, Kyrkor i Medelsta härad, Svenska bokhandelscentralen, Stockholm, 1932.
Cinthio, Erik (red.), Kyrkobyggnader 1760-1860 D. 1 Skåne och Blekinge, Almqvist & Wiksell International, Stockholm, 1989.
Hadmyr, J., Öreberg A., Jarnestad B. Å., Tvings kyrka Underhållsplan, Sweco FFNS Arkitekter AB, 2019.
Nilsson, Annie, Tvings kyrkogård Vård- och underhållsplan 2017, Ankdammen konsult AB, 2016.
Riksantikvarieämbetet. Fornsök: https://app.raa.se/open/fornsok/ (hämtad 2020-06-01).
Tuulse, Armin (red.), Sveriges kyrkor: konsthistoriskt inventarium. Blekinge. Bd 5, En konsthistorisk översikt samt generalregister., Stockholm, 1961.
Ullén, Marian, Franzén, Kristina, Lindblad, Jakob & Sjöström, Ingrid, Blekinge. Landskapets kyrkor, Riksantikvarieämbetet, 2002.