Säby kyrka

Säby kyrka uppfördes förmodligen på 1200-talet. Eventuellt har kyrkan haft en föregångare i trä byggd på 1000-talet. Träkyrkor byggdes ofta med långhus och kor avsmalnande mot öster. Samma särdrag finner man hos några skånska stenkyrkor och förklaringen kan vara att de byggts på samma plats som träkyrkans väggar. Stenkyrkan bestod av långhus och rakslutet kor. Den hade nord- och sydportal och små högtsittande fönster. Under senmedeltiden slogs ett valv i koret och ett vapenhus byggdes framför sydportalen. På 1500-talet uppfördes ett runt torn framför långhusets västgavel.

Säby kyrka drabbades hårt under skånska kriget 1676-1679 och inte mycket mer än sönderskjutna murar återstod efter kriget. Inredning och inventarier var borta. Efter kriget var ekonomin i socknen mycket begränsad. När kyrkan återuppbyggdes slopades vapenhuset och den sakristia som tidigare byggts vid koret. Gavelröstena byggdes upp av brädor istället för murar. Säby kyrkas historia framåt präglas av församlingens knappa resurser att hålla kyrkan i stånd. 1757 uppförs ett nytt vapenhus på samma ställe som det medeltida som förstörts under skånska kriget.

Vid början av 1800-talet var kyrkan i dåligt skick och för liten för den växande befolkningen. Biskopen hade 1845 förordat sammanbyggning med grannsocknen, men bägge socknarna stod emot och Säby byggde med små resurser en egen kyrka 1850. En stor del av gamla kyrkan revs, det runda tornet, vapenhuset på södra sidan, västra gaveln och en del av östra, taken och takstolarna. Långhuset utvidgades åtta meter åt väster, en del avskildes till vapenhus och ovanpå byggdes ett utrymme för kyrkklockan. Taket belades med taktegel, långhuset tunnvälvdes och ny inredning skaffades. Om- och tillbygget gjordes med undermåligt material och arbetet var inte av högsta kvalitet, församlingen hade knappa resurser. Reparationer krävdes redan efter några år. Det är okänt vem som gjorde ritningarna till ombyggnaden.

1862 skänkte Justus Tranchell en orgel till kyrkan och sannolikt uppfördes läktaren samtidigt. Ett gravställe uppläts på kyrkogården 1877 till familjen Tranchell. Under 1870-talet tillkom skärmväggen i koret och förmodligen förnyades övrig inredning.
1877 byggdes västtornet efter ritningar av Oskar Eriksson på Överintendentämbetet.
1882 byttes kyrkans yttertak av tegel till skiffer. Brädvalvet över långhuset gipsades.
1901 insattes gjutjärnsbågar i fönstren, tornets spånbeklädnad byttes till plåt.
1902-1903 belades golvet med svarta och gula viktoriaplattor.
1905 dekorationsmålades väggar och valv.
1925 gjordes en invändig restaurering efter handlingar av N A Blanck. Bland annat ersattes målningarna på långhusets östvägg med de nuvarande målningarna och triumfbågens målning kompletterades.

1978 utfördes en invändig restaurering efter handlingar av Carl Axel Acking. Under orgelläktaren inreddes sakristia, väntrum och förråd. Samtliga fönster fick innerbågar. Korets fönsterbänkar försågs med kalksten och glaset i koret fick tonat glas. Båda ytterdörrarna förnyades. Slipad kalksten lades på golvet i koret som utjämnades till en nivå. Väggarna i vapenhus och förvaringsutrymme målades med akrylbaserad färg. Tunnvalvet kläddes med glasfiberväv och målades med latexfärg, den tidigare kassettmålningen försvann därmed. Koret målades med limfärg. Bänkarna glesades ut och 8 bänkrader togs bort. Korets skärmvägg byggdes om. Inredningen målades om i ljusa färger.

2008 gjordes en exteriör renovering under ledning av Ponnert Arkitekter. Den omfattande putslagning och ommålning av kyrkan med silikatfärg, ommålning av fönster och utbyte av takbeläggning på långhus, kor och spira samt utbyte av spirkonstruktionen. Ny takavvattning av zink.

Kyrkan består idag av ett långhus med ett lägre, smalare och rakavslutat kor i öster och ett torn i väster som är indraget i långhusets byggnadskropp. Huvudentrén är i väster och dessutom finns en prästingång i koret i öster. Kyrkan är spritputsad och vitmålad. Muröppningarna är rundbågiga och slätputsade. Taket är täckt av skifferplattor, tornet av plåt.

Kyrkan är troligtvis grundlagd på en kallmur av natursten. De ursprungliga murarna i kor och östra delen av långhuset är av gråsten upp till en meter från grunden, däröver är de murade med stortegel. Murarna i det förlängda långhuset mot väster är av tegel och gråsten, troligen delvis återanvänt från rivna delar. Murarna är troligen skalmurar. Ingen synlig sockel finns. Fasaderna är spritputsade och målade med silikatfärg.

Samtliga dörr-, fönster- och ljudöppningar är rundbågiga med slätputsad omfattning med undantag för en mindre lucka på korets östra sida som är rakt täckt och saknar omfattning. Fönsteröppningarna vidgar sig utåt med ett språng. De svartmålade gjutjärnsbågarna är krysspröjsade och avslutas uppåt med rundbågar och cirklar. Solbänkarna är av kalksten.

Huvudentrén i väster har en omfattning med två språng, pardörren är raktäckt och ovanför sitter ett lunettfönster av ek. Ingången i öster är genom en rundbågig dörr som har ensprångig omfattning. Båda dörrarna är klädda med stående lackad ekpanel. Framför ingångarna ligger hällar av krysshamrad granit.

Tornets ljudöppningar i alla väderstreck har luckor av liggande brunmålad träpanel.
Solbänkarna i tornet är av målad stålplåt. Tornets hörn är markerade med slätputs vilket fortsätter ner som ett band på västra fasaden.

Takgesimserna på långhuset och koret är två rätvinkliga utskjutande språng.
Tornets takgesims är flersprångig med både runda och rätvinkliga språng.
Yttertaken över långhuset och kor är täckta av skifferplattor. Över taknocken ligger stora gjutjärnsplåtar. Tornspiran är belagd med galvaniserad, skivlagd stålplåt med förskjutna tvärfalsar. Plåten är målad ljust grå med linoljefärg. Spiran kröns av ett kors. Takavvattningen är av zink.

Vapenhuset i tornets bottenvåning i väster har golv av svarta och gula cementplattor, sk viktoriaplattor. Plattorna är lagda i diagonalmönster med en meandermönstrad fris
längs väggarna. Större delen av golvet har dock en infälld kokosmatta efter senaste renoveringen. Väggarna är putsade och målade. Rummet har innerdörrar i djupa nischer till elcentral, till tornets övre våningar och till långhuset. Dörrarna till torn och elcentral är ramverksdörrar med kraftiga bandgångjärn.

Från vapenhuset kommer man genom en gråmålad pardörr med spiralvridna handtag in i långhuset under orgelläktaren. Denna är underbyggd med förråd, sakristia, trappuppgång till läktaren, sakristia och väntrum. Dessa rum avskiljs från långhuset med väggar klädda med profilspontad, vitlaserade furupanel.

Långhuset är tunnvälvt med relativt låg takhöjd och enkel nyklassicistisk karaktär. På ömse sidor om en bred mittgång finns slutna bänkkvarter. Predikstolen står i långhusets sydöstra hörn och dopfunten i nordöstra hörnet. All inredning är målad i vitt, grått och rosa. Långhuset har ljus från två stora fönster på vardera långsidan.

Golvet i mittgången är lagt med svarta och gula viktoriaplattor, under bänkarna ligger lackat brädgolv och framför de främre bänkarna ligger kalkstensgolv.
Långhusets väggar är putsade och målade med beige limfärg i kvadermönster med grå fogar. Ovanför triumfbågen finns dekormålning från 1925 med symboler för de fyra evangelisterna. Tunnvalvet är målat i ljust blågrå färg. Mellan valv och vägg går en kraftig, profilerad list. Alla fönster är försedda med innerbågar av gråmålat stål.
Belysningen utgörs av moderna hängande cylindrar.

Triumfbågen mellan långhus och kor är låg, bred, rundbågig och målad med geometriska fält och liljebladsdekorerade kors. I koret står altarringen och altaruppsatsen, den senare är integrerad i en skärmvägg. Bakom skärmväggen är inrett en liten bönplats. Koret täcks av ett kryssvalv vilande på två- respektive tresprångiga hörnpilastrar med kragband. Valvribborna är kraftiga och har rektangulärt tvärsnitt. I ribbornas skärningspunkt finns dekormåleri. Väggar och valv är slätputsade och målade med limfärg. Golvet i koret ligger ett steg högre än långhuset och är belagt med grå kalkstensplattor. De två fönstren i koret har färgat glas och fönsterbänkar av kalksten.

Orgelläktaren vilar i framkant på fyra pelare. Läktarbarriären består av ramverk med fyllningar och ett profilerat understycke. I mitten finns ett tresidigt framskjutet parti.
Barriären är målad i samma färger som kyrkans övriga fasta inredning, vitt, grått och rosa. Orgelläktaren har golv av målade brädor.

Sakristia och väntrum under orgelläktaren har lackat brädgolv, putsade, målade ytterväggar och laserade panelinnerväggar.

Från vapenhuset nås tornets andra våning med en spiraltrappa i trä. Tredje våningen är klockvåning och upptas helt av klockbocken. Taket över klockvåningen är nylagt av plywoodskivor på reglar. En stege leder upp till fjärde våningen, där det är öppet upp till spirans topp. Spirans taklag förnyades helt 2008 förutom hjärtstocken. Taklaget består av en hjärtstock i mitten, tolv högben av sågat virke och två bjälklag.
Långhusets vind nås med stege utifrån genom en lucka på korets östgavel. Vinden inventerades inte. Skiffertaket ligger på öppen läkt.

Inredning och inventarier
Altaret inklusive altarskivan är av trä. Bordet är en ramverkskonstruktion med en plan skiva buren av två kraftiga, rikt skurna kolonner. Altaret är målat i grått, vitt, rosa och förgyllning. Troligen från 1870-talet.

Altarskranket är en ramverkskonstruktion med fyllningar som avslutas uppåt av ett listverk. I mitten sitter ett förhöjt rundbågigt parti med altartavlan. Målat i vitt, grått och rosa. Före renoveringen 1978 innehöll altarskranket dörrar till den tidigare sakristian. Numera är dörrarna istället vända 90 grader mot korets östvägg och skranket minskat så att korets pilastrar är synliga. Skranket är skänkt av Justus Tranchell och troligen från 1870-talet. Ommålat 1962.

Altartavlan från 1925 är en del av altarskranket. Tavlan, målad av Georg Hansen från Landskrona, föreställer Maria vid sidan om den korsfäste Jesus.

Altarringen från 1901 har rak framsida och två korta, raka sidor. Räcket består av en rundbågsarkad med svarvade balustrar mellan över och underliggare. Det breda knäfallet är tygklätt.

Dopfunten av sandsten är samtida med kyrkan, dvs omkring 1200. Cuppans övre 2/3 har huggits bort, den övre kanten är maskinslipad, undre delen är dekorerad med bladskivor. Foten är fyrsidig, uppåt avsmalnande med vulst, dekorerad med bladskivor och ett lejon med svansen mellan benen. Foten avslutas nedåt med en fyrkantig platta med hörntappar. Funten står på en sentida gråstensplint.

Predikstolen är troligen från 1870-talet, i nyklassicistisk stil. Ommålad 1962. Underredet och trappan nytillverkades 1978. Korgen utgörs av fyra sidor av en sexsidig form. Korgens hörn markeras av kolonner vilande på postament. Sidorna är indelade med lister och speglarna är marmoreringsmålade. Ovanför predikstolen hänger en förgylld duva.

Bänkinredningen, är troligen från 1850-51, men byggdes om 1978 då bänkarna glesades ut. Vid ombyggnaden behölls dörrar, gavlar och framskärmar medan sitsar och ryggar nytillverkades. Bänkarnas gavlar vid ytterväggarna nytillverkades också eftersom bänkarna kortades för att stå fria från väggen. Dörrar, gavlar, ryggar och framskärmar är uppbyggda av ramverk med fyllningar. Den slutna bänkinredningen, har smala gavlar avslutade uppåt av en rundbåge. Bänkarna är målade i grått, vitt och rosa. Dörrarna har marmoreringsmålning. Bänkarna var tidigare målade i mörk kulör, sannolikt ekådring.

Orgeln, har två manualer med 13 stämmor och är tillverkad 1925 av Mårtenssons orgelfabrik i Lund. Orgelfasaden i nyklassicistisk stil är från 1862, gjord till kyrkans föregående orgel. Fasaden har synliga pipor och är tredelad med ett fristående spelbord vänt mot församlingen. De tre rektangulära fälten delas av släta pilastrar och avslutas uppåt av en profilerad list. Mittpartiet kröns av ett rundbågigt fält dekorerat med en lyra omgiven av blad. Fasaden är målad i grått och svagt rosa med förgyllt listverk. Orgeln kompletteras av ett elpiano i långhuset.

Klockan av malm är gjuten 1889 av Joh A Beckman & Co i Stockholm. Klockan har akantus- och bladbårder och inskription.

Övrigt
Ljuskrona, från omkring 1890, av förgyllt trä tillverkad och skänkt av hemmansägaren och snickaren Per Hansson Wallin i Vadensjö.