NÄS KYRKA

KYRKOMILJÖN

Kyrkan ligger på en höjd mitt i byn omgiven av åkermark och bebyggelse. Strax väster om kyrkan passerar vägen. På andra sidan vägen ligger sju kyrkstallar varav den bortersta delen är nybyggd. Mitt emot dessa ligger församlingshemmet, vilken ersatte sockenstugan 1962, samt asfalterade parkeringsytor bakom församlingshemmet. Rakt från kyrkan går en väg västerut till den nya kyrkogården som ej är synlig från kyrkan, troligen anlagd under 1910-talet.

KYRKOANLÄGGNINGEN
Kyrkogården och kyrkan omgärdas av en stenmur på västra, norra och södra sidan och åt öster av en häck. Muren börjar i liv med tornets norra och södra sida. Muren är av kalksten med två ingångar i västra muren söder om kyrkan och strax norr om kyrkan. Här är muren byggd i nivåer för att följa den sluttande marken. Grinstolparna på södra sidan är vitputsade med ett tälttak av skiffer och med en krönande kula. Grindarna är av smide med initialerna CXIV J och MWG. Vid ingången norr om huvudentrén ligger en gång av kalkstensplattor som leder fram till sakristian. Närmast kyrkan ligger grus och sedan vidtar gräsmatta. En grusgång går från kyrkogårdsentrén i söder runt byggnaden. I sydöstra hörnet ligger bårhuset. Runt kyrkan finns gravsättningar av varierande åldrar och utföranden. Gravarna som ligger åt norr är från 1900-talets början samt 1950-talet och framåt. Mot kyrkogården gränser ligger gravar som delas in av lågt klippta häckar i alla vädersträck utom åt väster. I sydvästra hörnet av kyrkogården har man funnit tre fundament efter en klockstapel från 1663 i marken, vilken revs 1819-20. Denna klockstapel hade en föregångare i ett torn byggt i trä. En kort bit framför kyrkogårdens södra entré står två björkar på var sida vilka fortsätter som en mindre allé på andra sidan vägen.

Bårhuset är troligen uppfört under andra hälften av 1800-talet. Det är en fyrkantig byggnad i trä med tälttak krönt av ett kors förankrat i ventilationsskorstenen. Framför porten ligger stora skivor av kalksten. Byggnaden har en bred stående lockpanel med dropplist i nederkant. Bårhuset byggdes om 1953-43, men med avsikten av bevara så mycket som möjligt av byggnadens ursprungliga karaktär. Porten byttes ut och ett skärmtak av kopparplåt sattes upp.

Näs kyrka började byggas under medeltiden och har under århundradena genomgått ett flertal förändringar. Under 1500-talet vidgades långhuset mot väster. 1762-1772 vidgades långhuset mot öster och avslutades med ett tresidigt kor och nuvarande sakristia ersatte en äldre sakristia. Läktare byggdes och nya fönster togs upp. Arbetena utfördes under ledning av byggmästare Pehr Olofsson från Dillne. Stiftets överbyggmästare Simon Geting svarade troligen för utformningen. I samband med dessa arbeten fick kyrkan en rokokoinredning i tidens ideal. 1818 byggdes tornet till under ledning av byggmästare Jonas Åhlström. Under 1900-talets första hälft genomgick kyrkan två restaureringar, bl.a. kalkades kyrkan om 1925 och under 1940-talet förstärktes grunden. I slutet av 1990-talet restaurerades fasaden och sedan puts fallit ned gjordes nya ilagningar 2002.

Kyrkobyggnadens valmade tak är täckt av skiffer liksom nocken. Längs med nocken på långhusets tak sitter tre spiror med förgyllda detaljer. Takfoten är av trä, profilerad och målad grå. På 1700-talet låg det spån på taket som senare ersattes av ett falsat plåttak. 1948 var taket i så dålig kondition att plåten ersattes av skiffer. Spirorna beskrivs i dokumentation under 1700-talet, men fotografier från tidigt 1900-tal visar en nock utan spiror. De kom troligen åter på plats under takomläggningen på 1950-talet. Kyrkan är uppförd i skalmurverk med natursten. Sockeln är spritputsad i en gulvit kulör medan fasaderna täcks av en slät puts avfärgad vit. På södra samt norra sidan är muren något ojämn och murarna av kalksten är synliga vid sockelns nedre kant. Kyrkobyggnaden nås genom ett dubbelsidig hög trappa i kalksten med ett räcke från 1909 tillverkat av en lokal smed. Den restaurerades 1996 då den demonterades och sattes om. Kyrktrappan åtgärdades åter 2002, frostskador ilagades liksom putsskador ovan ståndplåten vilken följer trappan. Kyrkporten, indragen i en djup nisch, utgörs av en vacker grönmålad port utformad i rokokostil krönt av två förgyllda änglahuvuden, vilka liknar portarna på Brunflo kyrka. Ovan entrén finns ett mindre skärmtak med en tandsnittdekorerad gesims täckt av kopparplåt. Under sitter en lampa monterad. Ovanför finns en inmurad inskriptionstavla med bl.a. Carl XIV Johans namnskiffer och årtalet 1762, samtliga förgyllda. Kyrkporten målades om 1996 med linoljefärg med kromoxidgrönt och guldockra. Samtidigt förgylldes änglarna och inskriptionstavlan målningsbehandlades och förgyllningen förnyades.

De rundbågiga höga fönstren på långhuset, tre på norra långsidan och fyra på södra, sitter i djupa nischer med solbänkar av tjocka skivor skiffer. 1996 lagades solbänkarna och en ny ståndskiva med putskant och droppnäsa av galvaniserad plåt samt underlagstäckning av blyplåt utfördes innan solbänkarna åter monterades på plats. Långhusets fönster har sex lufter. På östra sidan i koret sitter två fönster samt på tornets norra och södra sida ett fönster vardera liksom ett djupt indraget rosettfönster. Samtliga fönsterbågar är gråmålade. 1996 byttes en del glas ut mot nytt glas i äldre stil. Det befintliga glaset i fönsterbågarna var i vissa fall utbytta mot gultonade s.k. antikglas vilka byttes likaså.

Den lägre sakristian som är byggd mot långhusets norra sida har en taknock som möter långhusets taklist. En entré till sakristian finns i väster och fönster på norra och östra sidan med en tresidig avslutning. Antikglas i skiftande kulörer i grönt och gult finns i sakristians fönster. Takfoten består av spontade gråmålade bräder. På västra sidan sitter en hängränna monterad. Hängränna finns även på långhusets norra sida, ovan sakristian.

Tornet byggdes 1818-1819 väster om långhuset. Även trappan bör ha tillkommit då. Tornet uppfördes av byggmästare Jonas Åhlström. Tornet har en nyklassicistisk utformning med en öppen lanternin som kröns av ett tälttak med förgyllt kors. Tornets och lanterninens tak är täckta av skiffer. Lanterninen har fyra rundbågiga öppningar med skyddsräcke samt tvärsgående stång. Tornet har ljudluckor på var sida med pardörrar i en rundbågig öppning, målade bruna. Också här finns skyddsräcken.

Kyrkogården och kyrkan omgärdas av en stenmur på västra, norra och södra sidan och åt öster av en häck. Muren börjar i liv med tornets norra och södra sida. Muren är av kalksten med två ingångar i västra muren söder om kyrkan och strax norr om kyrkan. Här är muren byggd i nivåer för att följa den sluttande marken. Grinstolparna på södra sidan är vitputsade med ett tälttak av skiffer och med en krönande kula. Grindarna är av smide med initialerna CXIV J och MWG. Vid ingången norr om huvudentrén ligger en gång av kalkstensplattor som leder fram till sakristian. Närmast kyrkan ligger grus och sedan vidtar gräsmatta. En grusgång går från kyrkogårdsentrén i söder runt byggnaden. I sydöstra hörnet ligger bårhuset. Runt kyrkan finns gravsättningar av varierande åldrar och utföranden. Gravarna som ligger åt norr är från 1900-talets början samt 1950-talet och framåt. Mot kyrkogården gränser ligger gravar som delas in av lågt klippta häckar i alla vädersträck utom åt väster. I sydvästra hörnet av kyrkogården har man funnit tre fundament efter en klockstapel från 1663 i marken, vilken revs 1819-20. Denna klockstapel hade en föregångare i ett torn byggt i trä. En kort bit framför kyrkogårdens södra entré står två björkar på var sida vilka fortsätter som en mindre allé på andra sidan vägen.

Bårhuset är troligen uppfört under andra hälften av 1800-talet. Det är en fyrkantig byggnad i trä med tälttak krönt av ett kors förankrat i ventilationsskorstenen. Framför porten ligger stora skivor av kalksten. Byggnaden har en bred stående lockpanel med dropplist i nederkant. Bårhuset byggdes om 1953-43, men med avsikten av bevara så mycket som möjligt av byggnadens ursprungliga karaktär. Porten byttes ut och ett skärmtak av kopparplåt sattes upp.

FÖRSAMLING 1995 - NÄS

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 511, 1900: 1192, 1995: 886

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på ett näs i den norra delen av sjön Näkten i kambrosilurbygden sydost om Storsjön. Kyrkomiljön med kyrkstallar och sockenstuga utgör en del av Storsjöbygdens riksintresseområde.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den ursprungligen medeltida stenkyrkan som kraftigt utvidgats på 1700- och 1800-talen, består av långhus med tresidigt avslutat korparti i öster, sakristia i norr och västtorn med vapenhus i bottenvåningen. Kyrkans byggnadshistoria är något oklar. Den varierade murtjockleken talar för att syd- och nordmurarna från ett äldre långhus kan ingå i det befintliga långhusets mellersta del. Arkivuppgifter tyder på att detta tidigare långhus haft ett lägre och smalare kor, vilket stöder en datering till äldre medeltid. Den nuvarande planformen talar för att långhuset vid okänd tidpunkt har utvidgats åt väster, möjligen före 1580. 1762 utvidgades kyrkan åt öster av Pehr Olofsson i Dillne. Nuvarande sakristian uppfördes som ersättning för en äldre. Samtidigt revs ett vapenhus av trä. Tornet uppfördes 1818 av byggmästaren Jonas Åhlström, varvid en klockstapel från 1663 revs.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan präglas helt av 1700- och 1800-talens ombyggnader. Murarna är vitputsade, långhuset har mansardtak med valmad polygonal avslutning i öster. Det nyklassicistiska tornet har en låg lanterninhuv. Fönstren är stora och rundvälvda. Ingång i väster genom tornet. Det långsmala kyrkorummet, som täcks av valmat spegelvalv med karnisprofil och kulfris, har en ovanligt helgjuten karaktär i norrländsk rokoko. Altaruppsatsen, predikstolen och korbågen utförda av Johan Edler d.ä. 1767-72, i anslutning till ombyggnaden. Altartavlan med Korsfästelsen är målad av Erik Norlander, Stockholm. Skenarkitekturen kring altaruppsatsen målades av Per Sundin 1820-22. Den öppna bänkinredningen tillkom 1910-11. Läktare i väster, orgelfasad från 1901. Kyrkan restaurerades 1910-11 efter förslag av arkitekten Sigge Cronstedt och 1954 efter förslag av arkitekten Karl Martin Westerberg, då bl.a. färgsättningen på den äldre inredningen togs fram och restaurerades. Vid en restaurering 1996 fick bänkinredningen från 1911 ny färgsättning.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.