BONDSTORPS KYRKA

Bondstorps kyrka har en enskeppig planform med
östvästlig orientering. I väster är ett torn vidbyggt
kyrkobyggnaden och i norr är sakristian belägen.
Stommen är timrad och spånbeklädd till sina
fasader och takytor. Fönsteröppningarna är
tätspröjsade med rektangulär form, fönstersnickerierna
är vitmålade. Det finns två entréer till kyrkan,
en direktentré till sakristian samt den västliga
huvudentrén genom tornet. De är panelklädda och
tjärstrukna, tornentrén är försett med ett mindre
överljus. Foder, och taksprång är vitmålade lika
som fönstersnickerierna. Tornet har formen av en
inbyggd klockstapel med inklädda stödben.
Tornbyggnaden kröns av en spetsig spira,
ljudöppningarna är panelklädda och vitmålade.
Kyrkan anträds från tornet där vapenhuset har en
viss nivåskillnad. Nivåskillnaderna tas upp med en kort trappa i vindfånget. Golvet är belagt med
kalkstensplattor och väggarna är indelade i väggfält med pilastrar. Väggfälten är gråmålade och
ramverket är målade i en röd kulör. Taket är panelklätt och rödmålat. I vapenhuset är städ- och
toalettutrymmen förlagda. Till dessa sitter
gråmålade fyllningsdörrar och mellan vapenhuset
och vindfånget sitter uppglasade pendeldörrar.
Fönstren är små och tätspröjsade med ljust
gråmålade/bruten vit snickerier, fönsterbänkarna är
utförda av kalksten. Till tornkammaren leder en
gråmålad trätrappa. I vapenhuset förvaras en
medeltida kyrkklocka och kyrkans gamla
skamstock.

Det finns få uppgifter rörande Bondstorps tidiga
kyrkor. Det är klarlagt att den nuvarande kyrkan föregåtts av
åtminstone en tidigare kyrkobyggnad. År 1693 var den
dåvarande kyrkan i så dålig kondition att det beslutades om
dess rivning. En ny kyrka uppfördes under åren 1694-95 och
utfördes med spånklädd timmerstomme. Kyrkan hade då en
fristående klockstapel i vilken kyrkklockorna var placerade.
År 1711 bemålades kyrkorummet av målaren Anders Falk
från Ulricehamn. Han målade interiören med sedvanliga
himmel- och helvetesscener. Tornet tillkom under perioden
1766-67 då klockstapeln revs och uppfördes såsom torn vid
kyrkans västra gavel. Inne i tornet syns den äldre
spånbeklädnaden bevarad på långhusets västra gavelröste. I
början av 1800-talet upplevdes kyrkan som trång och en
utvidgning mot öster utfördes. Vid det tillfället ansågs Falks
dekorativa måleri som undermåligt och kyrkorummet
ommålades med ljusa väggar och himmelsblått tak. En ny
predikstol och altartavla tillkom, altartavlan målades direkt
på panel av en målare vid namn Lundin.
1857 fick kyrkan en orgel som tillverkades av den lokala
organisten Johannes Andersson och placerades på
orgelläktaren. Andersson bekostade orgelbygget med egna
medel. Åren 1889-90 genomfördes en radikal restaurering
och ombyggnad av kyrkan där ambitionen var att ge den ett
utseende som en nyklassicistisk stenkyrkan. Den gamla spånbeklädnaden revs ner och fasaderna
reveterades. Fönstren gjordes nya med rundbågformiga järnbågar och taket och tornhuven plåtskoddes
med skivtäckning. Det var inte bara exteriören som fick ett helt nytt utseende, även interiören
omgestaltades. Väggarna kläddes med pärlspåntpanel som oljemålades, den slutna bänkinredningen revs
ut och ersattes med en öppen typ som var vanligt förekommande i kyrkorummen vid tiden. Altartavlan
ersattes med en ny kopia av den gamla som utfördes på duk av A F Magnusson och monterades med en
klassicerande omfattning.
Kring 1930-talet utfördes en del arbeten av underhållskaraktär, främst omfattade de målningsarbeten på
kyrkan. En mer omfattande restaurering genomfördes vid 1900-talets mitt då en återgång till kyrkans
ursprungliga utseende eftersträvades. Restaureringsprogrammet upprättades av den dåvarande
länsarkitekten Malte Erichs som synes varit mycket stridbar för sina ambitioner med kyrkan. Vid
restaureringen rensades i princip alla delar av 1890-års arbeten ut och kyrkan omvandlas åter till sitt yttre
och inre. Utvändigt togs fasadputsen ned och de södra entréerna som funnits plockades bort till förmån
för en västlig huvudentré. De rundbågiga fönsteröppningarna förminskades och gjordes rektangulära i
syfte att ge ett mer 1700-talslikt uttryck. Tornbyggnaden som tydligen hade dåliga grundförhållanden
plockades helt ned och återuppbyggdes med en ny
tornform, istället för den huv som funnits fick tornet
nu en spetsig spira. Fasaderna och takytorna kläddes
sedan med en ny spånbeklädnad där fasaderna
rödfärgades och takytorna tjärades.
Invändigt önskade Erichs att rensa kyrkorummet från
all inredning men detta bromsades av myndigheterna.
Den öppna bänkinredningen plockades bort och
timmerväggarna frilades från pärlspåntpanelen. En
ny sluten bänkinredning utfördes med enkla
fyllningar utan dekorationer. I koret plockades
altartavlan ned och det medeltida krucifixet
monterades som altarprydnad efter att det
konserverats av konservator Sven Wahlgren. Under
arbetena i kyrkan påträffades dekorativ måleri från
1700-talet på läktarbröstningen vilket plockades
fram, den gamla orgeln dömdes ut och en ny
tillverkades av den danska orgelfirman Fredriksborgs
Orgelbyggeri. Kyrkan moderniserades även genom
att elektrisk belysning och värme installerades.
1987-88 gjordes en utvändig restaurering under ledning av Sven Samuelssons Byggnadsfirma i Tranås.
Arbetena omfattade både fasad- och målningsarbeten. När kyrkan åter spånbeklätts under 1950-talet hade
utförandet haft sådana brister att delar av täckningen nu behövde ersättas. På långskeppet och absidens
takytor lades ny spånbeläggning, i övrigt gjordes enbart kompletteringar av den befintliga
spåntäckningen. Snickerierna rengjordes och målades med linoljefärg. Den utvändiga restaureringen
följdes i mitten av 1990-talet av en genomgripande inre restaurering som syftade att förstärka
kyrkorummets 1700-talsuttryck.
Restaureringsprogrammet upprättades av arkitekt Per Rudenstam, Huskvarna som varit en mycket anlitad
restaureringsarkitekt. Vid restaureringen plockades sidobänkarna i koret samt en främre bänkrad bort.
Podiet under altaret plockades bort och altarringen omarbetades. Trägolven slipades och behandlades
med Faxelut och såpa, i sakristian värmeisolerades golvet och höjdes samtidigt upp till samma nivå som i
koret. En ny trappa till predikstolen tillkom och predikstolens ursprungliga färgställning återställdes. I
vapenhuset tillkom samlingsrum, förråd och toalettutrymmena renoverades. Den mest framträdande
förändringen var en ny färgsättning av kyrkorummet. Under arbetena framkom äldre måleri från 1700-
och 1800-talen fram och mindre partier av dessa bevarades synliga. Takvalvet, väggarnas bröstning och
bänkinredningen gavs en färgsättning i engelskt rött. Väggfälten ovanför bröstningen målades varmt vit.
I tornkammaren inrättades ny textilförvaring och delar av kyrkans äldre inventarier och inredning
monterades på väggarna som utsmyckning.
Efter den senaste restaureringen har endast gjorts mindre underhålls- och moderniseringsarbeten på
kyrkan. Fasaderna ommålades året efter det att den invändiga restaureringen färdigställts och i början av
2000-talet gjordes en översyn av kyrkans brandskydd.