VÄSTRA VEMMENHÖGS KYRKA

Interiör
Kyrkan utgörs av en salkyrka med fullbred tresidig östavslutning. Kyrkans huvudentré är via tornet i väster och tornets bottenvåning utgör vapenhus. Kyrkorummet består av långhus med ett tresidigt östparti med kor som avdelas mot öster av ett skrank med bakomliggande sakristia.

Till vapenhuset finns ett vindfång i väster, som tillkom i samband med ombyggnaden 18671869 då en ny entré togs upp i tornets västra mur. Vindfånget och vapenhusets golv är belagda med handslaget tegel. Väggarna är vitputsade, förutom mot kyrkorummet där väggen består av vitmålat skivmaterial i likhet med det plana taket. I öster och väster finns gråmålade pardörrar med speglar med glasad och dekorativt spröjsad övre fyllning. I det sydvästra hörnet finns en sentida trappa av ek till orgelläktaren.

Långhusets golv utgörs av ett gjutet betonggolv och bänkkvarteren har brädgolv av olika ålder och utförande. Väggarna är vitputsade med spår av äldre gröntonad enkel kvadermålning under nuvarande färgskikt och kyrkorummet täcks av tre kryssvalv. Fönsteröppningarna saknar innanfönster. I väster finns orgelläktaren, som tillkom 1880, med ett utskjutande mittparti och som bärs upp av fyra träkolonner med kraftiga kapitäl. Läktarbarriären är försedd med nygotiska gråmålade speglar i ett ramverk målade 1981 i en enkel ljusbrun ådringsmålning.

Korets golvnivå ligger ett steg högre än långhusets. Koret har samma utförande som långhuset, men med ett golv av obehandlat handslaget tegel. Mot öster avslutas koret med en skiljevägg mot den bakomliggande sakristian. Skiljeväggen eller skranket är från kyrkans byggnadstid 18671869 och är utförd i ett enkelt ramverk med två symmetriskt placerade dörrar på ömse sidan av altaret till sakristian. Dörrarna kröns av förgyllda nyklassicistiska överstycken.
Sakristian har i stort sett samma ytskikt som koret samt med tegelgolv. I öster finns en innerdörr med enkelt gråmålat spetsbågigt dörrblad med glas i den övre fyllning.

Tornets övre våningar nås via trappan till orgelläktaren och tornets första våning. Tornets första våning utgör orgelläktarens västra del och över det nuvarande bjälklaget i den västra väggen sticker vindfångets spetsbågiga överljusfönster upp. Rummet har brädgolv och vitputsade väggar samt ett äldre brädtak. Mellan tornets första våning och orgelläktarens yttre del finns en rundbågig öppning. Läktaren har ett äldre obehandlat brädgolv samt bevarade läktarbänkar i ett enkelt utförande. Till tornets övre våningar, tornrum och klockvåning, finns en enkel trätrappa i det sydvästra hörnet. Långhusvinden nås från tornets andra våning.

Inredning och inventarier
Altarbord av trä, ursprungligen från kyrkans nybyggnation 18671869, men senare ombyggt i samband med att den äldre altaruppsatsen återplacerades i koret, samt under 1900-talet ytterligare förändrat och inklätt med masonitskivor.

Altaruppsatsen är daterad 1618 och har dubbla kolonner som flankerar mittpartiets altartavla och bär upp det rikt dekorerade gavelkrönet. Såväl gavelkrönet som sidopartierna har fristående skulpturer. Altaruppsatsen återplacerades i koret 1889 och försågs med en ny altartavla, som är målad av den lokale konstnären Ola Larsson från Västra Vemmenhög. Ola Larsson (18631939) var utbildad på bland annat både danska Konstakademin och Konstakademin i Stockholm. Han var även lärling hos dekorationsmålaren Svante Thulin i Lund. Motivet är en kopia av en omtyckt målning Christus Consolator, som finns i Hörups kyrka, av professorn vid den danska konstakademin Carl Bloch. Den äldre altartavlan, som tillhört altaruppsatsen, är upphängd på långhusets södra vägg.

Altarringen är halvcirkelformad med en slät genombruten balustrad. Färgsättningen i en orangebrun ådring och grått härrör från ommålningen 1981.

Dopfunten är från 1800-talets mitt eller senare del och tillverkad av brunmålat lergods eller terrakotta med ekbladsdekoration, sannolikt från Höganäs. Höganäs Kärlfabrik grundades på 1830-talet och tillverkade en hel del hushållsvaror, men även byggnadsornament och fasadtegel. Funten är delvis inmurad i väggen.

Predikstolen är polykrom och rikt skulpterad och placerad på korets södra sida och tillhör den äldre kyrkans inredning. Den är från 1600-talet med sexsidig korg med fält med skulpturer av bland annat de fyra evangelisterna. Korgen är färgsatt i grönt, rött och blått med förgyllda detaljer. Ny trappa och underrede tillkom 1988 efter ritningar av Barup & Edström Arkitektkontor.

Bänkinredningen i två kvarter ansluter mot ytterväggarna i söder och norr och tillkom 19151916 efter ritningar utförda av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin. Gavlarna är rektangulära med spetsigt avslutade fyllningar. Färgsättningen är från 1981 med grå speglar och en enkel ådringsmålning i ljusbrunt. En udda bänk är placerad vid korets norra sida. Det är en öppen bänk i nygotik, som återfinns på en annan ritning av Theodor Wåhlin. Huruvida det rör sig om enstaka korbänkar eller alternativ bänkinredning är oklart.

Orgeln är tillverkad år 1873 av orgelbyggare Anders Viktor Lundahl, Malmö. Han har tillverkat ett 70-tal orglar, men endast två lär återstå i original, varav den här är den ena och den andra finns i Vrigstads kyrka i Småland. Den mycket välbevarade orgelfasaden i nygotik är samtida med läktaren, vars ritning är daterad 1880. Den symmetriskt uppbyggda fasaden är målad i grått med förgyllda partier. Orgelns spelbord är vänt mot öster.

Kyrkan har en förgylld nygotiskt utformad nummertavla, som står på en ådringsmålad pelare i korets norra sida.

Kyrkklockan är från 1793 och gjuten av Maria Wetterholz i Malmö.
Från den äldre kyrkan finns ett äldre krucifix snidat i ek bevarat. Kristusfiguren är från 1400-talet, medan korset är tillverkat på 1800-talet.

Den äldsta kända kyrkobyggnaden på den nuvarande platsen ska ha bestått av ett långhus med rakslutet kor uppfört av tegel på 1200-talet. Långhuset och koret lär ursprungligen varit valvslagna. Klockorna hängde i en fristående klockstapel fram till 18101812, då det nuvarande tornet uppfördes. Tornet uppfördes av sprängd gråsten med provisoriskt tak av bräder. Tornet har aldrig putsats och anledningen kan vara bristande ekonomi enligt kyrkoherde Johan Daniel Hindbeck, som 1830 skrev Tornet är ännu icke rappadt, förmedelst bristande tillgång i kassan. För att möta behovet av bänkutrymme till följd av befolkningsökningen inreddes tornets bottenvåning med bänkar.

På 1860-talet revs det medeltida långhuset, som då även var försett med vapenhus i söder, och ett nytt långhus uppfördes i anslutning till tornet från 1810. Det uppfördes 18671869 efter ritningar, daterade 1865, av arkitekten Fredrik Ekberg (18371898). Han var arkitekt vid Överintendentsämbetet och lärare på Tekniska skolan. Den färdiga kyrkobyggnaden skiljer sig dock från ritningarna i några avseende. Kyrkan är på ritningen längre med ytterligare en fönsteraxel samt med ingång genom ett vapenhus i söder. Långhuset är även på ritningen jämnbrett med tornet. Kyrkan blev en salkyrka med fullbred tresidig östavslutning. Kyrkor med det utförande är relativt sällsynta i Skåne och Jakob Lindblad menar i sin studie 470 nya kyrkor att upphovsmannen till dessa salkyrkor bör vara Carl Georg Brunius. Det nya långhuset uppfördes delvis med återanvänt byggmaterial från den äldre kyrkan. En ny huvudentré togs upp på tornets västra sida. År 1880 uppfördes en läktare i väster samt läktarbarriär och orgelfasad till kyrkorgeln. Ritningen är granskad och likheten med originalet intygas av Johan Fredrik Åbom. Han var anställd på Överintendentsämbetet under flera decennier och i hans verksamhet ingick även ritningar till orgelfasader. Det är oklart om han ritat orgelfasaden eller bara granskat ritningen.

Mellan åren 19151916 renoverades exteriören och yttertaket försågs med enkupigt rött lertegel över ett äldre spåntak. Interiört skedde större förändringar, de äldre slutna bänkarna ersattes med ny öppen bänkinredning och med nytt underliggande trägolv samt gjuten mosaik i mittgången. Arbetena utfördes efter ritningar av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin (18641948). På ritningen över ny bänkinredning, daterad 1916, finns även bänkar utritade i tornets bottenvåning.

Omkring år 1930 övermålades interiörens målningar, bladslingor i valven och kvaderimitationsmålning på väggarna. Därefter har inga större ombyggnader skett, förutom installering av elektricitet och invändig och utvändig ommålning samt renovering av yttertak, förrän på 2000-talet. År 2004 utsattes kyrkan för en brand, ett pyromandåd, som skadade delar av den västra långhusvinden. Några år senare skadades tornet i en jordbävning och är fortfarande avspärrat i väntan på renovering.

Västra Vemmenhögs kyrka är orienterad i öst-västlig riktning med ett rektangulärt långhus med tresidigt östparti, sakristia i öster samt västtorn.

Långhuset är uppfört av tegel och tornet av gråsten. Långhusets fasader är spritputsade och avfärgade i vitt med slätputsade omfattningar och taklist med enkelt tandsnitt samt med en svagt utskjutande svartmålad sockel. Tornet är oputsat med flera ankarjärn, varav de på norra och södra fasaderna är dekorativt utformade med årtal; ANNO 1810. Långhuset täcks av ett sadeltak belagt med enkupigt lertegel från 19151916 som återanvändes vis omläggningen 1999. Tornets tälttak är täckt med ett rödmålat skivtäckt plåttak. Fönsteröppningarna är spetsbågiga med enkla relativt tunna spetsbågiga gjutjärnsbågar med färgat glas i den övre delen från 18671869 samt solbänkar täckta med svartmålad järnplåt. Tornet har spetsbågiga ljudöppningar i alla väderstreck med goticerande parvis ställda luckor av brunmålat trä.

Huvudentrén är via tornet i väster genom en markerad spetsbågig slätputsad utskjutande portal med plåttäckt sadeltak, som tillkom i samband med nybyggnationen 18671869. Dubbeldörrarnas dörrblad är kopparplåtsklädda med ett spetsbågigt brunmålat överliggande fönster. Över huvudentrén finns en inmurad kalkstenstavla med delvis svårtydd text. Detta Torn Byggt Åren 1810 och på Församlingens Egen Kostnad Utom Materialernas inköpande och Handvärckare aflöning Jemte Stensprängning. // En ingång finns även till sakristian på korets östra sida med ett spetsbågigt dörrblad, som härstammar från byggnadstiden, med brunmålad panel på förvandring. Under den bruna färgen skymtar spår av en gulockra. Ett mindre fönster av gjutjärn finns över porten. Till sakristidörren leder en trappa av kalksten och betong.