Under oktober 1980 och maj-augusti 1981 undersökte och borttog Riksantikvarieämbetets Undersökningsverksamhet UV Mitt en del av ett gravfält i Tureberg, RAÄ 278, Sollentuna sn, Uppland. Undersökningen föranleddes av en planerad förtätning av bostadshus. Undersökningen bekostades av Skånska Cementgjuteriet.
Undersökningsområdet låg i en kraftig västsluttning i gravfältets nordvästligaste del och var ca 3000 kvm stort. Nivåerna låg mellan 20,5- 26 m ö h.
Ett 15-tal gravar från främst den senare delen av vikingatiden undersöktes. Förutom gravar framkom ett 10-tal härdar och sotlinser, vilka tolkas ha tillkommit och använts i samband med begravningarna.
Fem av gravarna var skelettgravar, sex var brandgravar och tre saknade identifierbar gravgömma. Två av anläggningarna har benämnts stenpackningar, då de varit tydligt anlagda, men haft osäker avgränsning och saknat gravgömma.
Samtliga skelettbegravningar var orienterade i NO-SV och alla dessa innehöll härdar eller sotlinser i/ och under stenpackningarna. I två av skelettgravarna påträffades hundskelett i utvidgningar av nedgrävningarna. I en av gravarna, A2, påträffades ett kattskelett under den dödes arm.
Bland fynden i skelettgravarna kan nämnas mynt som daterats 900-tal-1000-tal, nålhus med upphängningsanordningar, förmodade väskor med innehåll, remsöljor, kam, blykors, vikt, toalettredskap i brons, pärlor, keramik mm. Samtliga skelettgravar innehöll kistspikar.
Flertalet av brandgravarna var skadade och vissa hade förmodligen haft kantkedjor. Bland fynden kan nämnas keramik, kammar, viktlod, remsöljor, pärlor, nålhus, nitar, spikar, förkolnat bröd, säd mm. Intressant att iaktta är att ett intakt keramikkärl i slaviskt gods (Sellings typ AII:3b) som återfanns nedgrävt under brandlagret i A18 hade ett sk bottenmärke utsparat i form av ett liksidigt kors.
Djurben återfanns i både skelettgravarna och brandgravarna och bestod av ben från hund, katt, svin (skelettgravarna) och hund, nöt/häst, får/get, hönsfågel och tuppsporrar (brandgravarna).
Skelettgravarna urskiljer sig från andra skelettgravfält från Uppland från samma tid genom mängden fynd och djurben. Gravfältet uppvisar intressanta kombinationer av förmodat hedniska och kristna drag och dateringarna visar framförallt på senare delen av 900-tal-1000-tal.
Accession har skett efter beslut av RAÄ enligt KML. Rapport: UV Mitt rapportmanus, Vikingatida gravar på Tors Backe. Utarbetad av Eva Olsson 1983 med kompletteringar 2005. Handlingar i ATA.
SHM dnr: 602-00319-2006 RAÄ dnr: 2624/80
Jenny Radon 2015-05-28