Sinnesslöanstalten Bodaborg öppnade hösten 1917. Det var en av många liknande anstalter som togs i bruk vid denna tid. Antalet sinnesslöa bedömdes att öka, samtidigt vidgades också ramarna för vad som ansågs vara sinnesslöhet. På anstalten fanns ett skolhem för de intagna under 16 år, därefter flyttades de till det så kallade arbetshemmet. Där fick de arbeta med anstaltens skötsel: män med jordbruk, djurskötsel, trädgårdsarbete och skomakeri och kvinnorna med köksarbete, tvätt, städning,
vävning och sömnad.
Tankarna om att sinnesslöhet var ärftligt bidrog till att kvinnor och män hölls åtskilda. Skolbarnen genom olika sovsalar
och olika bord i matsalen. De äldre barnen vid arbetshemmet som kallades storpojkar och storflickor bodde på olika ställen och hade olika arbetsuppgifter. Disciplin och en hårt reglerad vardag präglade livet på anstalten.
På 1940-talet kom Bodaborg att bli en av de anstalter i landet där de intagna närmast systematiskt steriliserades inför att de skulle skrivas ut eller överföras till ett annat arbetshem. Många av dem som genomgick ingreppet var minderåriga, i vissa fall endast 15 år gamla.
Anna Molin, Sundsvalls museum