HOLMS KYRKA KYRKOMILJÖ

Holms medeltida socken tillhör Nordals härad som tillsammans med Sundals härad utgör ett av landskapet Dalslands historiska kärnområde. Området domineras till stora delar av den bördiga jordbruksmarken på Dalboslätten, vilken naturgeografiskt sammanhänger med Västgötaslätten på andra sidan Vänern. Holm utgör ett gränsområde mellan Dalboslätten och skogsbygderna i norra delen av Dalsland. Socknens centrala delar ligger på slätten medan skogsområden finns i norr och längs Vänerkusten.

Skyddade hamnlägen vid Vänern och den ändmorän som sträcker sig i nordvästlig-sydostlig riktning genom Dalsland var tidigt av betydelse för områdets kommunikationer. Genom Holm passerar också Dalslands viktigaste väg, gamla landsvägen Vänersborg-Åmål, nuvarande riksväg 45. Holm är också Dalslands mest utpräglade storbondebygd med ett flertal gods och storgårdar, hemvist för flera adelssläkter som påverkat bygden och kyrkan. Från medeltidens slut hörde Holm till den arealmässigt stora Örs socken tillsammans med Järn, Skållerud, Gunnarsnäs och Dalskog. Från 1927 utgjorde Holm och Järn tillsammans Holms pastorat. Fr o m 2006 har Bolstads pastorat upphört och socknarna Bolstad, Erikstad och Grinstad tillförts Holms pastorat.

Ca en kilometer öster om Holm har det funnits en medeltida kyrka, eller kapell, som utgjort en egen socken, Östanå. En tolkning är att Holm och Östanå ursprungligen varit gårdskyrkor. Östanå sammanlades troligen under 1500-talet med Holm. På platsen återstår idag endast grundmuren efter kyrkan och en minnessten från 1927. Både Holm och Östanå kyrkor är knutna till traditioner om offerkällor. Holms till en S:t Olofskälla och Östanå till en källa efter S:t Tora. Troligen rör det sig om samma källa, belägen nära Östanå kapell. Källan skulle då vara en gammal hednisk källa, kopplad till guden Tor, som sedan i folkmun kallats Toras eller S:t Toras källa. Källan har sedan "kristnats" och helgats tillsammans med kyrkan/kyrkorna till Olav den helige, Nordens mest kända helgon. Holms kyrka har i äldre tider benämnts S:t Olofs.

I socknens södra del, ca 3 km söder om kyrkan kom från slutet av 1800-talet Mellerud att växa fram. Utgångspunkten var ett mindre handelssamhälle som bildats kring gästgiveriet, posten och tinget, vilka inrättats på 1600-talet i anslutning till de vägar som möttes här. Från slutet av 1800-talet blev också Mellerud en järnvägsknut och ett stationssamhälle växte fram. 1952 tillfördes Holms och Järns socknar Melleruds köping, bildad 1908. Centralt beläget i Mellerud finns ett församlingshem med ett kapell, invigt 1932. I närheten finns också en pastorsexpedition och en kyrkoherdebostad från 1950-talet.

Holms kyrka är belägen i ett öppet slättlandskap strax söder om gården Berg, en av Dalslands största gårdar och kanske äldsta säteri. Berg har tillhört bl a Karl XIV, Oskar I och släkterna Stake, Ribbing, Reuter och Svinhufvud. Gården, med den ståndsmässigt utformade huvudbyggnaden från 1905, har ett öppet och dominerande läge mot väster över den öppna slätten. Längs vägen förbi kyrkan och upp mot säteriet finns en allé med askar.

ARKIV: Antikvarisk-topografiska arkivet, ATA, Stockholm / Regionmuseum Västra Götaland, RMVG, topografiska arkivet, Vänersborg

LITTERATUR, RAPPORTER: Brodin Linus, Holms socken på Dal, Mellerud 1954 / Bäckner Axel och Kjell Erik, S:t Olofs kyrka på Dal, en gammal sockenkyrka, Åmål 1945. / Dalsland - Landskapets kyrkor, Forskningsprojektet sockenkyrkorna, kulturarv och bebyggelse 2003. / Engvall Bror, Mellerud, från gästgiveri till järvägsknut, Mellerud 1975 / Runelid Effe: Dalslands kyrkor, 1984. / Wildenstam Karin, Konservering av Holms kyrka i Dalsland, I: Om kyrkobyggare och tro, Västgöta-Dal 1995-96, årsbok från Älvsborgs länsmuseum, Vänersborg.