KULLINGS-SKÖVDE KYRKA

KULLINGS-SKÖVDE KYRKA - Salkyrkan består av ett långhus med medeltida västparti och i öster ett fullbrett kor från 1828 med absid. Norr om koret finns en sakristia från 1931 och väster om långhuset ett kraftigt torn från 1859, vilket rider på gaveln och är krönt med en lanternin.
FASAD - Kyrkan är uppförd av granit och vilar på en låg, utkragande sockel av gråsten, snarast att karaktärisera som synlig grundmur. Under absiden är denna i två utkragande skift. Sakristian är uppförd av tegel och vilar på en sockel av vit betong. Fasaden bär vitkalkad spritputs. Korgavelns röste avskiljs av en gesims som är en fortsättning på takfoten. Röstet är klätt med falsad, grå plåt av storplåtsformat. I tornets västra mur är järnsiffror fastsatta under klockvåningen, vilka bildar årtalet 1859. Klockvåningen har i varje sida två rundbågiga ljudgluggar med rundbågiga, ursprungliga luckor respektive jalusier av brunt trä, de förra med liggande spontpanel. På ömse sidor om västporten sitter sentida ledstänger av koppar i väggen. Ovanför väst- och korport sitter sentida armaturer.
FÖNSTER - Alla fönster har karmar, bågar och spröjs av vitt trä. Smygarna följer fönstrens form och har sluttande solbänkar av kalksten, varav de flesta är samtida med fönstren, men några är från 1973. Alla fönster härrör sannolikt från 1828 års till- och ombyggnad, om inget annat anges. Långhus, kor, absid och bottenvåning i torn har rundbågsfönster med T-post och tre lufter, somliga öppningsbara med hörnbeslag. Lufterna har tio rutor var. Absidfönstret är från 1889 och vapenhusfönstret från 1973 (sistnämnda med öppningsbara tvåglaslufter). Korportens överljus är av samma slag, fastän de båda nedre lufterna endast har sex rutor var. Rutorna är av färgat antikglas från 1931. Västportens överljus utgörs av en stickbågig lunett med enkel luft av brunfernissat trä från 1973 och fem rutor. Tornets andra våning har åt väster ett rundbågsfönster med T-post och tre öppningsbara lufter från 1973. De båda nedre lufterna har sex rutor var och den övre lunetten tio. Sakristian har åt norr och öster ett rektangulärt fönster med mittpost och två ospröjsade, öppningsbara lufter från 1931. Åt väster och i gavelröstet har det ett litet, kvadratiskt fönster med enkel, ospröjsad, öppningsbar luft från samma år.
PORT - Västporten utgörs av en rak pardörr av ek från 1973 (kopia av den föregående från 1931) med mörkbrunt fernissad fiskbenspanel och dörringar av koppar. Porten sitter i en slätputsad smyg med rundade sidor och rundbågskrön. Ovanför porten är ett överljus och framför porten en sentida granittrappa med lös rullstolsramp av rostfritt stål åt väster. Korporten är av samma slag som västporten. Den sitter i en smyg med rundbågskrön och överljus. Framför porten är en granittrappa från 1916. Den raka sakristiporten i väster från 1931 är klädd med stående, brun panel. Framför porten är en samtida granittrappa med grått smidesräcke.
TAK - Långhus och kor bär ett gemensamt sadeltak, täckt av enkupigt lertegel. På korgaveln sitter ett förgyllt kors. Absidens halva kägeltak täcks av grå, falsad plåt av storplåtsformat. Nämnda byggnadskroppar har en gemensam, karnisprofilerad takfot av vitt trä, ursprunglig från 1828. Sakristian bär ett sadeltak med täckning av falsad, grå plåt av nämnda format. Tornet bär ett flackt tak med fyrkantig, sluten lanternin. I varje sida av lanterninen finns en rundbågig nisch med svarta urtavlor från 1973, på vilka är förgyllda romerska siffror och visare. Lanterninens flacka tak stöttas av vita träkonsoler och kröns av ett förgyllt kors. Lanterninen och takfallen är klädda med grön, falsad plåt. Tornets profilerade takfot är av vitt trä. Alla byggnadskroppar utom absiden har hängrännor och stuprör av kopparplåt.

Kullings-Skövde kyrka uppfördes under tidig medeltid med typisk romansk planform, vilket syns på en lantmäterikarta från 1799: långhus med smalare kor och absid. Långhus och kor hade portar i söder med vapenhus av okänd ålder. 1781 byggdes ett stentorn vid västgaveln. 1828 utbyggdes koret till samma bredd och höjd som långhuset i enlighet med ritningar som upprättats av arkitekt G G Blomgren (?) vid Överintendentsämbetet. Sakristia inrymdes i en halvrund absid på korgaveln. Hela inredningen nytillverkades. På altaret ställdes ett enkelt träkors. Medeltida altarskåp (1878 avyttrat till Göteborgs stadsmuseum), triumfkrucifix och madonna flyttades upp i tornet. I samband med dessa arbeten skall det gamla stengolvet med dess gravhällar ha bytts ut. 1859 rasade tornet, varför det fick återuppbyggas. Någon gång före 1888 igensattes lanterninens öppningar.
1889-91 renoverades interiören efter ritningar av arkitekt Fredrik Liljekvist. Inredningen nygjordes i klassicerande anda med balustrader och rundbågar: altare, altarring, läktare, predikstol, öppen bänkinredning och nummertavla. Kyrkan försågs med uppvärmning i form av en kamin. Sannolikt flyttades vid detta tillfälle sakristian från absiden till ett litet skrank vid predikstolen. Altarets enkla träkors ersattes av en gipskopia av Thorvaldsens Kristusfigur. Absidens lunett vidgades därvid till ett stort rundbågsfönster. Innertakets valv kläddes med pärlspont. Visst dekormåleri med fält torde ha utförts i triumfbåge och korfönstersmygar vid detta tillfälle. 1897 färdigställdes ett orgelverk av C A Härngren, Lidköping. 1905 skadades tornet något vid en jordbävning. 1916 försågs korporten med en ny trappa. 1926 ommålades exteriören.
1931 svarade arkitekt Axel Forssén för en genomgripande restaurering. Byggmästare var Axel Persson, Vårgårda. "Sakristiskåpet" ersattes av en ny sakristia i norr, uppförd av tegel. Från denna gjordes en passage genom muren till en ny predikstol med ljudtak. Vidare byggdes nya bekvämare bänkar med raka gavlar. Korbänkar insattes. Takets spont kläddes in med plywood. Portarna nytillverkades. Innanfönster insattes. Några gravhällar flyttades in i kyrkan och placerades under läktaren. Ett målat fönster donerades till absidfönstret. Elektrisk belysning installerades. I vapenhuset ersattes de två öppna trapporna i vapenhuset med en ny inbyggd i norr. Kaminen ersattes av en varmluftsanläggning med kalorifer från Ebbes bruk (gallret placerades framför korporten), även det en donation. I samband med detta lades nytt trägolv in och den gamla kormuren påträffades. Grunden förstärktes. En donation var även de tidstypiska muralmålningar "al secco" som utfördes av Gunnar Erik Ström i absiden. Mot en vinranksdekor i absidens hjälmvalv målade denne på väggen en skildring av De tre konungarnas tillbedjan och Jerusalem. Konservator K J R Johansson konserverade triumfkrucifix och madonna, vilka återuppsattes i kyrkorummet. Denne svarade även för interiörens nya färgsättning. Inredningen laserades i bruna och grå toner med marmorerade fyllningar och detaljer i guld. Som kontrast verkade de vitkalkade väggarna och det ljust laserade taket, allt samverkande till en lugn harmonisk enhet. Även exteriören ommålades. 1936 byggdes ett nytt orgelverk av Olof Hammarberg. 1949 installerades elektrisk uppvärmning i enlighet med ett program upprättat av Elektroskandia. Varmluftsanläggningen hade inte fungerat tillfredställande. Samma år kompletterade Gunnar Erik Ström absidmålningarna med skildringar av Jesus och kvinnan vid Sykars brunn samt Kristus och barnet på ömse sidor om absidfönstret. 1931 års målningar påbättrades p.g.a. att de blivit något nedsotade. Interiören ommålades även i enlighet med befintlig färgsättning. Axel Forssén svarade för ny kopparplåtstäckning och kors på lanterninen.
Under slutet av 1960-talet började tankar på en renovering att växa fram hos församlingen emedan man upplevde interiören såsom "oenhetlig". Arkitekt Herman Norgren anlitades, men denne dog före slutförandet av ritningarna. Materialet föll ej församlingen i smaken, varför en ny arkitekt anlitades, Pelle Nilsson, Alingsås. Omändringen av kyrkan som utfördes 1973 kom att bli genomgripande. Koret var stridsfrågan, vilken först kom att lösas efter renoveringens slutförande året därpå. Många av 1931 års tillägg skulle bort: Ströms "föga bibeltraditionella" målningar, korfönstret och predikstolen. Istället skulle där finnas en ambo och en ny altartavla. Riksantikvarieämbetet ställde sig tveksamt till så stora förändringar "när dessa icke är betingade av praktiska skäl". Den föreslagna altartavlan kunde ej anses vara lämpad för kyrkorummet och flera av detaljerna i renoveringsförslaget saknade "en naturlig anknytning till byggnadens nuvarande enkla karaktär". Följande arbeten kom att utföras under 1973: Grundstenarnas puts avlägsnades, några solbänkar utbyttes, bomputs och lös puts höggs ned från fasaderna och upplagades med samma slags puts samt avfärgades. Tornur (AB Westerstrand & söner) med belysning installerades i lanterninen, vilken även kläddes med ny plåt. Stuprör av koppar uppsattes på tornet. Sakristian fick nya hängrännor och stuprör i samma material. Tornet försågs med nya fönsterbågar. Eluppvärmningen ersattes av uppvärmning med oljepanna via kulvert från nybyggd kyrkogårdsexpedition. Vapenhuset ombyggdes helt. 1931 års trappinbyggnad revs och ersattes av en spiraltrappa i järn, toalett och städskrubb bakom en delvis glasad mellanvägg. Nytt golv av kalksten lades in och ytterporten nytillverkades (i likhet med den föregående). Innanfönster insattes. En trappa upp i tornet inreddes ett isolerat körrum med pentry och ny passage upp till klockvåningen. I kyrkorummet lades nya golv av kalksten in. Läktaren försågs med nytt golv, klätt med heltäckningsmatta och utan bänkar. Bröstet fick ett skyddsräcke. Taket under läktaren fick spontklädsel med infattad belysning. Absidfönstret och det södra korfönstret bytte plats i avvaktan på ny altarprydnad. Väggarnas bomputs togs bort och ilagades. Madonnans nisch ersattes av en konsol. Madonna och krucifix fick strålkastarbelysning. Taket isolerades med mineralull och dess plywood kläddes med glasfiberväv. Altarringens grindar slopades och ett nytt altare byggdes. Korbänkarna avlägsnades. I sakristian inrymdes toalett. Renoveringen genomfördes som ett beredskapsarbete.
1974 svarade konstnären Olle Adrin för slutförandet av renoveringen, med fokus på koret. I ett brev till byggnadskommittén ansåg han att koret gav ett "mycket splittrat intryck och överensstämmer dåligt med det uttrycksfulla och vackra kyrkorummet". Absiden ("vilken har en omotiverad profil") förenklades genom att en ny vägg murades upp framför den befintliga (med smal luftspalt) och därmed döljande såväl målningar som fönster. På väggen placerades ett krucifix av trä, skuret av konstnären. Om detta verk skrev Adrin i ett brev till domkapitlet: "Kristus sträcker sig fram i en kraftfull rörelse just i dödsögonblicket. Formen förstärks av guldbelagd yta. Lidandet framhäves genom spår av blod i rött lack". Som fond målades absidväggen himmelsblå. Övriga väggar målades vita medan taken målades svagt blågrå. Thorvaldsens Kristusfigur flyttades till sakristian. Predikstolen sänktes och dess passage från sakristian igenmurades. En ny trappa byggdes i norr. Ljudtakets krönande snidade eldsflammor avlägsnades. Predikstolen övermålades helt med vit färg och sparsamt förgyllda lister. Därvid övermålades fyllningarnas bibelord. Även altarring, bänkar, läktare, orgel och dörrar målades med vit täckfärg och viss förgyllning. Inga av marmoreringarna bibehölls. Bänkarnas fyllningar målades med grå täckfärg. Som kontrast stoppades sitsar och ryggar på bänkarna och kläddes med klarrött tyg, liksom altarringen. Denna klarröda färg togs även upp i bemålningen av innanfönstren.
1982 byggdes ett nytt orgelverk av Marcussen & Søn, Aabenraa. Redan tidigt rådde delade meningar om Adrins krucifix inom församlingen. I ett brev till Riksantikvarieämbetet 1985 med önskan om ny altarprydnad ansåg kyrkorådet att renoveringen blivit "i många avseenden lyckad och praktisk" med undantag för krucifixet. "Man har särskilt stötts av de groteska anletsdragen. /.../ Kyrkan är stum, för en vanlig människa. Vi vill ha en kyrka, som talar till vanliga människor, och predikar evangelium om Jesus Kristus". Man tillfogade: "vi är övertygade om att det finns religiös konst, som inte passar som centrum i ett kyrkorum. Krucifixet, som enligt konstnären uttrycker Jesu övergivenhet av Gud på korset, har knappast en predikan av trons innersta väsen... /.../ Det är en samfälld mening i församlingen att det bör bytas ut." Ämbetet var något tveksamt med tanke på koret som ett enhetligt verk. Man gav dock tillstånd till en ny kulört altarprydnad skuren av konstnären Kjell Sjögren, inspirerad av det medeltida altarskåpet och skildrande i triptykform Tomas knäböjande för Kristus, Kristus och kvinnan vid Sykars brunn samt Kristus och lärjungarna i Emmaus. Adrins krucifix fick ej avyttras utan skulle förvaras på betryggande sätt. Troligen i samband med detta återflyttades Thorvaldsenkopian till koret där den fick en ny placering vid predikstolstrappan. 1986 försågs sakristian med ny fristående skåpsinredning för förvaring av textilier m.m.