Viklau kyrka

Väggarna och ringkammarens valv är putsade och målade. Koret och ringkammaren täcks av vardera ett tunnvalv, det förra av trä och det senare av kalksten. Långhuset täcks av ett plant trätak. Trätaken är vitmålade med oljefärg.

Triumfbågen markeras genom en kvadermålning i grått och rött. På altarväggen finns målningar i form av kors inom nisch samt boasering.

Bjälklag och golv
Golvet i hela kyrkan och sakristian är belagt med breda obehandlade bräder med undantag av altarringen där gravhällar av kalk- och sandsten utgör golv. Altarrunden är upphöjd med två steg.

Trappor och stegar etc.
Till vindarna leder dels en trappa i sakristian och dels en murtrappa i tornets södra mur.

I tornhuven finns stegar med vilplan och på vindarna finns landgångar.

Fast inredning
Den fasta inredningen utgörs av ett högaltare i koret, altaruppsats av trä, altarskrank samt en korbänk. I långhusets sydöstra hörn är predikstolen uppbyggd på ett sidoaltare, längs med väggarna står kyrkbänkarna.

Viklau kyrka är till sin helhet uppförd under medeltiden, både koret och långhuset uppfördes på 1100-talet. Tornet byggdes omkring 1250. Koret, som ursprungligen har varit försett med ett kryssvalv samt med en absid i öster, och långhuset täcks av plana trätak. Utformningen av långhusets takstolar antyder att de varit avsedda att ses från kyrkorummet.

I mitten på 1800-talet gjordes en rad förändringar som förändrade delar av kyrkans utseende. Absiden revs och i dess ställe byggdes en raksluten sakristia, långhusets murar höjdes och taken sänktes, ett fönster togs upp i långhusets norra fasad. Sydportalernas utformning ändrades, likaså korets fönster. I samband med dessa arbeten nyanskaffades inredning och de befintliga inventarierna målades bruna. Ringkammaren var fram till 1863 skild från långhuset av en trävägg bakom vilken ca 30 träskulpturer förvarade, men det nämnda året revs väggen och merparten av skulpturerna brändes.

På 1920- och 30-talen genomfördes en restaurering efter förslag av arkitekt Sven Brandel, Stockholm. Restaureringen genomfördes inte i sin helhet p.g.a. penningbrist. I samband restaureringen sålde församlingen den berömda Viklau-madonnan till Statens Historiska Museum för 5 000 kr, pengarna användes till ett nytt värmesystem. Ett pannrum anlades under koret och korgolvet lades om. Innertaken laserades, dörrar och fönster målades. De äldre inventarier, som på 1800-talet övermålades, återställdes nu till sin ursprungliga färgsättning, och altaruppsatsen och triumfkrucifixet konserverades. Bänkarna gjordes bekvämare och läktaren revs bort.

De senaste restaureringarna
Den senaste restaureringen genomfördes 1985 efter förslag av arkitekt Kjell Abramson, Stockholm, då bl.a. taken sågs över och avvattningsanordningar och dragstag monterades, fasaderna, som var spritputsade ändrades så att korets och sakristians fasader slätputsades medan långhusets och tornets fasader foglagades. Även fönster och dörrar sågs över. Invändigt rengjordes väggar och tak och taken målades. Kvadermålningen i triumfbågen, dekorationsmålningarna på östra väggen i koret togs fram liksom färgen på dörrarna i östgaveln. Konservator Marianne Korsman Ullman konserverade ett flertal inventarier.

Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av torn, långhus samt kor med en sakristia i form av en förlängning åt öster. F.d. pannrum i ett källarutrymme under koret.

Ytterväggar, murverk och fasader
Byggnaden är uppförd av grå kalksten. Långhusets fasader består av fint huggna stenar av varierande storlek, tornets fasadstenar är tuktade. Långhusets övre del är förhöjd och vilket markeras genom att den delen är putsad. Korets och sakristians fasader är putsade och vitkalkade medan långhusets och tornets fasader står oputsade. Hela kyrkan omges av skråkantade socklar i varierande höjd.

Tornhuv och yttertak
Den åttakantiga tornhuven är av sedvanlig gotländsk modell. Den är utvändigt klädd med snedkantade bräder s.k. tornpanel, vilken spikats på offerreglar på högbenen. Huvens utsida är tjärsmord. Spiran kröns av en vindflöjel till vilken det är ca 30 m.

Stommen består av bilade och sågade virken, där bl.a. högbenen är sågade. Huvens regnvatten samlas upp med invändiga fångbleck som via ett stuprör leder vattnet ned till klockdäcket.

Vattendäcket under klockan är av trä, belagt med asfaltpapp som vikts upp mot kanterna. Plåtlucka över uppgångshålet. Däcket avvattnas genom ett nätklätt hål med utkastare av trä åt norr.

Sadeltaken över långhuset samt korets och sakristians gemensamma tak täcks av enkupigt lertegel på tät bördning av råspont och asfaltpapp. Långhusets tak tätas mot omgivande murverk med plåt. På långhusets taknock finns en skorsten uppmurad. Hängrännor med stuprör på samtliga takfall.

Takstolar av typen svensk takstol av bilade virken vars knutpunkter är dymlade. Långhusets takstolar med äldre urtag, två omgångar hanbjälkar samt en bindbjälke, en snedsträva och dubbla hammarband. Korets och sakristians takstolar har en omgång hanbjälkar, samt en bindbjälke.

Fönster och andra muröppningar
Långhusets södra fönster är rundbågigt medan det norra är rakslutet, korets och sakristians är stickbågiga. I sakristians gavel ett rundbågigt fönster. Samtliga fönster har snickeribågar. Solbänkar av kalksten.
Ljudöppningarna, två i väster och en i de övriga vädersträcken, är rundbågiga med kolonnetter, omfattningar och bågar av kalksten. Fågelskyddsnät på träramar. Solbänkarna är klädda med falar.

Tornet har i den södra fasaden två ljusgluggar, en rundbågig med samma utformning som ljudgluggarna samt en raksluten, enkel ljusglugg. I sakristans östra gavelröste finns en enkel ljusglugg samt en stickbågig öppning ovanför portalen.

Portaler
Tornet, långhuset och koret har vardera en enkel, smal rundbågig portal, sakristian har en enkel raksluten portal. Tornets portal har invändigt ett vindfång i murtjockleken. Pardörrar med fyllningar nedtill och spröjsat glas upptill, brunlaserade. Långhusets portal är försett med ett spröjsat överljusfönster.
Utvändigt är samtliga dörrblad klädda med brunmålad panel i fiskbensmönster.