Akademiska sjukhusets psykiatriska klinik, hus J1-J2.
Fotograferat före rivning.
Den nya psykiatriska kliniken på Akademiska sjukhuset togs i bruk i slutet av 1946 efter att ha planerats i många år. På grund av bl.a. brist på arbetskraft och material under andra världskriget hade bygget försenats. Huset uppfördes efter ritningar av arkitekt Gustaf Birch-Lindgren. Han var en av de mest anlitade arkitekterna till nya sjukhus i Sverige och en verklig specialist på området. Birch-Lindgren hade som förste svenske arkitekt disputerat för teknologie doktorsgrad 1934 på en avhandling om Svenska lasarettsbyggnader. Sjukhusbyggandet under 1930-40-talen präglades av ökad specialisering vilket även ställde nya krav på arkitekterna.
Den psykiatriska kliniken är belägen i sydvästra delen av sjukhusområdet nära hörnet mot Dag Hammarskjölds väg och Sjukhusvägen. Byggnaden planform kan liknas vid ett T. Tvärstrecket i T-et utgörs av en långsträckt trevåningsbyggnad i nordsydlig riktning och stapeln i T-et utgörs av en kortare tvåvåningsbyggnad mot väster. Den T-formade planen är typisk för 1920-40-talens nya sjukhusbyggnader. Den långsträckta byggnaden innehöll vårdavdelningar i tre våningar och i en undre sutterrängvåning rum för behandling och operation, bad och förråd mm. Samtliga våningar var försedda med mittkorridor. Den kortare byggnaden i östvästlig riktning inrymde i sutterrängplanet laboratorium och personalrum mm. I bottenvåningen fanns en psykiatrisk mottagning. På övervåningen fanns bibliotek och föreläsningssal samt arbetsrum. De båda byggnadskropparna förbinds med ett gemensamt trapphus. Trapphuset inrymmer även hiss och hissmaskineri som skjuter upp över de övriga byggnadsdelarnas tak.
Byggnadsbeskrivning
Exteriör
Husen är uppförda med grund och bjälklag av armerad betong samt väggar av tegel. Sockelpartiet är utfört av oputsad betong. Fasaderna är klädda med gult tegel. Samtliga byggnadsdelar är försedda med sadeltak, ursprungligen täckta med tvåkupiga tegelpannor, sedermera utbytt mot betongpannor.
Huset är försett med en tydlig huvudentré, belägen på norra sidan av tvåvåningsdelen som inrymt mottagning och föreläsningssal mm. Entrén är försedd med en hög stensatt trappa av granit med räcken av rostfritt stål. Dörrarna är glasade i mörkbruna aluminiumprofiler liksom sido- och överljusinsläppen. Aluminiumpartierna är ej ursprungliga. Ovanför dörrarna står det POLIKLINIK med bokstäver i rostfritt stål. Ett brett, kopparklätt skärmtak av betong skjuter ut över entrén. Dessutom finns en entré till trapphjuset i vinkeln mellan de båda byggnadsdelarna. Det finns mindre entréer i ytterhörnen på den långsmala byggnadskroppen med vårdavdelningar samt mitt på vårdavdelningarnas västra fasad. I anslutning till dessa mindre entréer finns även mindre trapphus samt en hiss. Samtliga entrédörrar är gjorda i brunfärgad aluminium.
Fönstren är till största delen utbytta på 1980- eller 90-talet. Ursprungliga fönstersnickerier finns kvar till sutterrängvåningens fönsteröppningar och till trapphusfönstren. Samtliga fönster är vitmålade.
Norra och södra änden av vårdavdelningarna är försedda med vädringsbalkonger med räcken av smide och sinuskorrugerad plåt. På vårdbyggnadens östra sida, dess södra del, finns ett lågt utskjutande parti med väggar av platsgjuten betong och platt tak. I utbyggnaden finns ett glasparti.På västra sidan, framför trapphuset med hiss finns en envånings utbyggnad i gult tegel, som en slags "förstu".
Interiör
Byggnaden som helhet är inredd med slitstarka, robusta material. Den ursprungliga inredningen är dessutom till stor del välbevarad liksom den ursprungliga planlösningen. De bägge större trapphusen har golv av rödbrun kalksten, övriga trapphus har golv och trappor av grå cementmosaik. Korridorer och rum är till största delen försedda med linoleummattor. Fast inredning i form av dörrar, hyllor och skåp är i stor utsträckning klädd med furufanér. Mellan korridorer och trapphushallar finns glasade väggpartier i