Kungsholms kyrka

Kungsholms kyrka uppfördes under åren 167388. Tornet med kupol och lanternin tillkom dock först 1810. Det officiella namnet på kyrkan är Ulrika Eleonora kyrka, uppkallad efter Karl XI:s gemål. Kyrkan kallas dock i dagligt tal för Kungsholms kyrka varför denna benämning används här.

Arkitekt var Mathias Spieler (född omkring 1640, död 1690) och det var även han som ledde och övervakade byggnadsarbetena. Innan grunden lades för Kungsholms kyrka hade han biträtt Jean de la Vallée vid uppförandet av Katarina kyrka på Södermalm. Den enda kyrka som uppförts enligt hans ritningar lär i övrigt vara Holms kyrka i Uppland, 1677. Spieler stod också för ritningarna till Drottninghuset, ett hem för äldre kvinnor som uppfördes med drottning Ulrika Eleonora som byggherre intill Johannes kyrka i Stockholm (168689). Han var också involverad i uppförandet av bl a Salsta och Sjöö slott i Uppland, båda ritade av Tessin. Den renovering som gjordes under arkitekten Erik Lundbergs (18951969) ledning präglar idag kyrkorummet.

Kungsholms kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

Före år 1600 fanns i stort sett ingen bebyggelse på den ö, som idag går under namnet Kungsholmen. Den ingick i Solna socken och församling och kallades länge Munklägret eftersom marken hade tillhört stadens svart- och gråbrödrakloster. Under 1600-talet blev ön alltmer bebodd och bebyggd.

1671 gav kungen, Karl XI, sitt tillstånd att här bygga en kyrka och bilda en egen församling. I korsningen av Hantverkargatan och Kaplansbacken låg det trähus som blev Kungsholms första kyrka. Det var när denna kyrka invigdes året därpå, 1672, som namnet Kungsholmen omnämndes för första gången.

1679 brann den lilla interimskyrkan ner till grunden och med den alla inventarier. I askan återfanns dock det nedsmälta nattvardssilvret, av vilket en av de vinkannor som än idag finns i kyrkan, tillverkades. Som provisorisk kyrka nyttjades under de närmaste åren en annan träbyggnad på Hantverkargatan, inom det som kom att bli Serafimerlasarettets område. Flera av de inventarier, som då skaffades, överflyttades senare till den nya kyrkan.

1673 påbörjades grundläggningsarbetena för den nya kyrkan. Arbetet fortskred sakta, bl a på grund av bristande medel, varför kyrkan invigdes först i december 1688. Året dessförinnan hade kung Karl XI befallt att kyrkan skulle bära namnet Ulrika Eleonora efter sin gemål. Arkitekt var Mathias Spieler som tidigare bistått Jean de la Vallée, som för övrigt var hans svärfar, vid uppförandet av Katarina kyrka. 1671 fick Spieler huvudansvaret för detta bygge i och med att de la Vallée utnämndes till Stockholms borgmästare.

Planformen i Kungsholms kyrka utgår tydligt från Katarina kyrkas. Båda är centralkyrkor med formen av ett grekiskt kors. Kungsholms kyrka saknar dock Katarinas fyra små kvadratiska utbyggnader i korsarmarnas vinklar.

Det kom att dröja drygt ett sekel innan tornet uppfördes, 180910. Arkitekt till detta var A W Palmroth (omkring 17651825), som emellertid utgick från Spielers ritning.

Interiören har under årens lopp genomgått en rad olika förändringar. Ursprungligen hade kyrkorummet ett tillfälligt trävalv, som ersattes med det befintliga först 1757. Samtliga korsarmar hade från början läktare, vilka revs i samband med en ombyggnad 1820. Samtidigt togs de två sakristiorna som låg bakom altaret i den östligaste delen av den östra korsarmen bort och ersattes med den nuvarande sakristian.

1882 genomfördes en genomgripande ombyggnad under ledning av arkitekten F G A Dahl (18351927). Då demonterades de stora fönstren med sina glasmålningar från 1688 och de ursprungligen rektangulära fönsteröppningarna förstorades, gjordes rundbågade och försågs med gjutjärnsfönster. Samtidigt kompletterades exteriörens enkla lisenarkitektur med baser och kapitäl och korsarmarnas gavelpartier fick stora frontoner.

1891 målades kyrkans inre om och fick tidsenliga schablonmålningar i valvbågar etc. Dessa målades över redan vid en ombyggnad 191516, då kyrkan återfick sina ursprungliga vitstrukna väggar och bänkarna målades om i en mörkbrun ton.

Nästa stora renovering ägde rum 195456 då Erik Lundberg var ansvarig arkitekt. Den serie av ursprungliga glasmålningar, som togs bort vid 1882 års ombyggnad, återställdes, varvid fönstren också återfick sin rektangulära form. Exteriören i övrigt återfördes till utseendet före 1880-talsombyggnaden.
Interiört var ambitionen att söka återskapa något av kyrkorummets karolinska uttryck. Det s k dopkapellet, som tidigare stått i korets norra del, placerades i norra korsarmen där golvytan gjordes fri, utan fasta bänkar. I övrigt tillkom en ny öppen bänkinredning som gavs en färgsättning som skulle harmoniera med de många värdefulla begravningsvapnens dunkla färgskala. De äldre ljuskronorna med levande ljus placerades i koret medan nya armaturer i mässing, ritade av Lundberg, skapade en intrikat ljusföring i rummet. 50-talets omdaning blev på sin tid ganska omskriven och av en del hårt kritiserad.

Kungsholms kyrka är en av de första centralkyrkorna i landet med tydlig inspiration från Katarina kyrka, vars grundläggning påbörjats sjutton år tidigare. Kyrkan har en grekisk korsplan med lika långa korsarmar. Huvudentrén är placerad i väster. Eftersom marknivån sluttar mot söder leder en dubbeltrappa upp till den södra porten. Kyrkans stomme är av tegel.

Ovan en grund av gråsten och sandstenssockel reser sig kyrkans putsade fasader med gula väggytor med listverk och lisener avfärgade i grått. Tak, kupol och lanternin är klädda med kopparplåt. Över korsmitten reser sig en balustradförsedd attikavåning som kröns av en tämligen låg kupol med en lanternin i flera avsatser. Med sina stora ljudluckor av koppar och runda urtavlor i alla fyra väderstreck kröns den av ett förgyllt klot och kors. Korsarmarna har valmade tak. De stora rektangulära träfönstren är spröjsade och målade i brunt. Portarna mot väster och söder är av koppar med förgylld dekor och har en enkel sandstensomfattning. Ovan huvudentrén i väster finns en cirkelrund nisch med en byst av aposteln Petrus. Till den södra porten leder en hög dubbeltrappa av sandsten, ritad av Jean Eric Rehn. Det enkla smidesräcket är av yngre datum. Under trappan finns en plåtskodd trädörr som leder in till källarutrymmena. I norr är det gamla porthålet igenmurat. Å den östra fasaden finns en dekoration och inskription om kyrkans grundläggningsår, 1673, och årtalet för en av de stora renoveringarna, 1882. I hörnet mellan den norra och östra korsarmen finns en envånig tillbyggnad som rymmer kyrkans sakristia och i vinkeln mellan östra och södra korsarmen ligger en låg, rektangulär utbyggnad som innehåller två gravkor. Det längst österut är det Lenmanska och det västra är det Westinska gravkoret.

Vapenhuset fick sin utformning i och med 1950-talets renovering med träpanel på väggar och i tak, kalkstensgolv och glasade trädörrar genom vilka man träder in i kyrkorummet, under orgelläktaren. Väggarna och de höga kryssvalven är vitkalkade medan kalkstensgolvet skiftar i olika grå nyanser. I mittvalvets hjässa finns skulpterad dekor i form av änglar omgivna av moln och strålar i blått och guld. Fönstren är höga, rektangulära och blyspröjsade. De återinsattes vid 1950-talets omdaning då de restaurerades och i viss mån rekonstruerades med sina enhetligt komponerade glasmålningar utförda av Glasmästareämbetet i Stockholm efter Mathias Spielers förlagor. Samtliga fönster är försedda med klarglas runt det målade motivet med en kunglig krona, ett bibelspråk, givarens namn samt årtalet 1688. Den öppna bänkinredningen tillkom också på 1950-talet och har ett för denna tid och för arkitekten Erik Lundberg typiskt formspråk, marmoreringsmålade och betsade i gult/rödbrunt. Bänkarna är formerade i sex kvarter, fyra längs mittgången som leder från vapenhuset fram till koret och två i den södra korsarmen.
I den östra korsarmen ligger koret, några trappsteg högre än kyrkorummet i övrigt. Altaruppsatsen, marmoreringsmålad i grått och med förgylld ornamentik i empirestil, ramar med sina joniska kolonner in den stora altartavlan med motivet Kristi uppståndelse, målad av konstnären Fredrik Westin 1823. Den halvcirkelformade med svarvade balusterdockor försedda altarringen är från samma tid. Framför det äldre altarbordet, innanför altarringen, står ett altare av kalksten som härrör från 50-talets ombyggnad. Koret lyses upp av fyra äldre ljuskronor. Vid korskvadratens nordöstra pelare finns predikstolen, ett rikt skulpterat och förgyllt empirearbete utfört efter C G Gjörwells (1766-1837) ritningar.
Den norra korsarmen fungerar numera bl a som kyrkans dopkapell med dopfunt och en omgivande skulpturgrupp utförd 1707 av Caspar Schröder (ca 1652-ca 1710), en av den karolinska tidens främsta svenska bildhuggare. De stora friskulpturerna som föreställer bl a Kristus och de fyra evangelisterna med sina symboler är av snidat förgyllt trä. Schröders dopfunt är sedan 1950-talets renovering kompletterad med en flyttbar funt. Framför skulpturgruppen, på den f d stora kormattan komponerad av Barbro Nilsson och utförd av Märta Måås-Fjetterström, är rader av fristående stolar placerade. Kyrkans många begravningsvapen hänger i de norra och södra korsarmarna. Den norra korsarmen rymmer också en "lillkyrka" samt en kororgel. Ovan ett mot öster vänt sekundärt altare hänger här kyrkans äldsta altartavla föreställande Kristus på korset, målad av Anders Lorentz. Denna altartavla fanns redan 1685 i församlingens andra interimskyrka. Kororgeln är tillverkad av N Hammarberg 1956 och har fem stämmor.
I den västra korsarmen vilar på fyra pelare en läktare, där kyrkans huvudorgel finns. Arkitekten C G Blom Carlsson (1799-1868) stod för utformningen av såväl orgelfasaden som läktarbalustraden med sina balusterdockor i grått och guld. Orgeln invigdes 1831 men det nuvarande orgelverket är från 1898, byggt av Åkerman & Lund. Det byggdes i sin tur om av Olof Hammarberg på 1950-talet och har nu 47 stämmor. Från samma tid är, förutom korets tidigare nämnda ljuskronor, samtliga armaturer i kyrkorummet. De är alla klippta i mässingsplåt med olika blankhetsgrad, ritade av arkitekten Erik Lundberg. De två stora takarmaturerna i mittskeppet utmärker sig särskilt genom sin mycket originella form. I den södra korsarmens yttre hörn finns sekundära förråd.
Den år 1820 tillbyggda sakristian, norr om koret, präglas framförallt av sina marmoreringsmålade bröstpaneler och stora dörrpartier i klassicerande former, tillkomna på 1920-talet. Väggar och kryssvalv är vitkalkade, golvet belagt med parkett. Här finns utrymmen för textilförvaring av yngre datum. I en nisch ovanför ett litet altare finns det stora krucifix som förr hade sin placering ovanför huvudaltaret. Intill huvudentrén finns brudkammare och toalett samt kapprum m m. I källaren finns lokaler som utnyttjas bl a för körrepetitioner samt verkstadsutrymmen.
Övriga inventarier
Ovanför Caspar Schröders skulpturgrupp, i sig den främsta av kyrkans inventarier, hänger en målning föreställande Maria med Jesusbarnet kallad Rafaels rundtavla. Den lär vara utförd i Rafaels ateljé av någon av dennes elever. Ett porträtt av Gustav II Adolf, ansett som ett av de bästa porträtten av kungen, hänger på södra väggen i västra korsarmen och är målat av konstnären Jacob Elfass. Det flankeras av en oljemålning av drottning Ulrika Eleonora, som kyrkan uppkallats efter. En rad fina silverföremål finns också i kyrkans ägo, varav några visas i en monter i södra korsarmen. Bl a finns här silverljusstakar från 1600-talet, ett dopfat också i silver tillverkat i Augsburg som en s k presenterbricka samt nattvardssilver med bl a en vinkanna, tillverkad av det nedsmälta nattvardssilver som återfanns efter branden av den första provisoriska kyrkan 1679. På predikstolen ligger Gustaf II Adolfs kyrkobibel från 1618. Merparten av kyrkans textilier är från 1930-, 40- och 50-talen men här finns också flera mässhakar från 1800-talet. I tornet hänger tre klockor; storklockan är från kyrkans tillkomsttid men omgjuten 1718, mellanklockan som omgöts 1734 medan den s k prästklockan är från 1882.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.