Stuxberg, Anton

Anton Julius Stuxberg, född 12 april 1849 i Stucks i Bunge på Gotland, död 30 november 1902 i Göteborg, var en svensk zoolog och upptäcktsresande. Stuxberg deltog i Vegaexpeditionen åren 1878 - 1880. Anton Julius Stuxberg var son till kyrkoherden och nämndemannafamiljen Johannes Stuxberg och Anna Maria Höglund. Senare valde Stuxberg att studera och 1869 började han vid Uppsala universitet där han nådde Fil doktor 1875.

Stuxberg genomförde flera forskningsresor under Adolf Erik Nordenskiöld till Arktis, Novaja Zemlja, Sibirien och till Jenisejfloden 1875 och 1876.

Han värvades av Nordenskiöld' att även delta som zoolog på Vegaexpeditionen åren 1878 – 1880.

1881 gifte han sig med Helga Elvira Frankenfeldt och paret fick tre söner och där Anton Stuxberg d.y. senare skulle bli astronom och geofysiker.

1882 blev han intendent vid Göteborgs museums zoologiska avdelning en post han innehade fram till sin död. Han var på sin tid en ledande kännare av Arktis' fauna, med inriktning på fiskar, kräftdjur astacidæ, tusenfotingar myriapoda och evertebrater.

1882 blev han även ledamot i Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg.

Stuxberg fick en omfattande vetenskaplig och populärvetenskaplig produktion. Från litteraturhistorien är han även känd som en av August Strindbergs nära vänner och omtalas ofta i dennes brevväxling. I Strindbergs brev kallas vännen ibland för "Stux", vilket ska jämföras med Strindberg själv som kallas för "Strix".

1897 deltog han i en forskningsresa till Krim och Kaukasien.

I november 1902 avlider Stuxberg i Göteborg. (wikipedia, 2010-09-13)