Råvara - Fingerborgsblomma (Digitalis purpurea)

Tvåårig ört med västlig utbredning i Europa. I Sverige förekommer den mycket sällsynt i Bohuslän. Allmänt odlad som prydnadsväxt.

Drogen utgörs av det torkade bladet (Folium digitalis). Infördes i medicinen 1775 av den engelske läkaren William Withering i Birmingham. Han fann att patienter med vattusot (hjärtinsufficiens) blev bättre när de intog ett utdrag av en örtblandning som tillhandahölls av en klok gumma i Shropshire. Blandningen innehöll cirka 20 olika ingredienser, och Withering lyckades visa att det var digtialisblad som var den verksamma beståndsdelen.

Hans iakttagelser publicerades 1785 i det klassiska arbetet "An Account of the Foxglove and some of its Medical Uses With Practical Remarks on Dropsy and Other Diseases".

Tidigare användes i Sverige (och fortfarande i många länder) beredningar av digitalisblad ( extrakt, infusion, piller, tabletter, tinktur), men numera används i Sverige enbart den isolerade beståndsdelen digitoxin, som är den viktigaste av digitalisbladets många hjärtaktiva glykosider.

Digitalisblad har funnits i svenska farmakopén sedan Ed. IV, som utkom 1790.