OKOME KYRKA

FÖRSAMLING 1995 OKOME
BEFOLKNINGSTAL
1805: 678
1900: 1087
1995: 584

FÖRSAMLINGSHISTORIK
Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING
Kyrkan ligger centralt i bebyggelsen i Okome. Direkt norr om kyrkan är pastorsexpeditionen belägen, skolan återfinns ytterligare en bit norrut. Kyrkan liksom stora delar av socknens bebyggelse ligger uppdraget mot gränsen till skogsmarken medan den öppna odlingsmarken sträcker sig ned mot Högvadsån. Socknen ligger i övergångszonen mellan Ätrans dalgång med öppen odlingsbygd och skogsbygderna i öster. Okome ingår i Ätradalens riksintresseområde (se Abilds sn).

RASERAD KYRKA / RUIN
I: Murad stenkyrka med romansk planform bestående av ett rektangulärt långhus med smalare absidförsett kor. I söder fanns ett murat vapenhus av okänd ålder. Ett trätorn i väster tillkom sannolikt 1766, under ledning av byggmästaren Petter Holmström. Invändigt var kyrkan smyckad med figurativa takmålningar signerade H. Wybeck 1759 (Henrik Wibeck). Kyrkan byggdes om i öster 1816. Byggnaden revs i samband med att en ny kyrka uppfördes, sannolikt på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING
II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1890-91 efter ritningar av arkitekt Adrian Crispin Peterson och består av ett rektangulärt långhus med polygonalt korparti i öster och i väster ett torn.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR
Byggnaden är utvändigt vitputsad och försedd med strävpelare. Långhusets fönster är svagt spetsbågiga och det polygonala koret upplyses av rundfönster. Långhuset har sadeltak och tornet en spetsig spira. Huvudingångar genom tornets bottenvåning samt mitt på långhusets nord- och sydsidor. Interiören är ljus, med vita väggar och vitmålat innertak av trä, som kontrasteras mot träbruna bänkar och golv. År 1960 skedde en genomgripande interiöromvandling, efter förslag av arkitekt Johannes Olivegren. Då togs korets nygotiska altaruppsats med tillhörande sakristieavskärmning bort, och i stället insattes gamla kyrkans altaruppsats från 1636. Koret gavs en ny rumslig karaktär genom att en koromgång avdelades medelst rader av ljusbärare. Även predikstolen är ett arbete från 1600-talet. Den härrör från 1649 och överfördes direkt från den gamla till den nya kyrkan.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR
Dopfunten av sandsten härrör från 1200-talet och har en fyrpassformad cuppa, rikligt försedd med reliefer.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001.

I nordost finns en EKONOMIBYGGNAD uppförd av stående rödmålad lockpanel, vita knutar och vita vindskivor, enkel cementgrund, sadeltak med skorsten samt betongtegel, 2-luftsfönster med vitmålade bågar. Uppförd 1989, med arbetsgård och jordupplag. När byggnaden uppfördes revs en äldre förrådsbyggnad, belägen något söder om den befintliga.

KYRKOGÅRDEN
Huvudingången är placerad i väster med höga smidesjärngrindar i svart kulör. De kröns av kors i smide och har kraftiga grindstolpar av murad rund sten, grå fog. Överst ligger en stenhäll med smidesjärnslykta med koppardetaljer samt klart glas. Muren är murad av sten. I väster buktar muren in mot grinden, annars är den rak. Ingångar finns även i N och S med mindre grindar i lika utformning som i väster. Även här buktar muren. I öster finns ett enkelt trästaket som ramar in kyrkogården. En del träd växer både i muren, där den huggits upp för träden, samt utanför och innanför muren. Även i öster finns trädrader.

Fram till kyrkans huvudingång i väster leder en gång med rektangulära stenplattor av dansk sjösten. Sedan leder smala grusade gångar runt kyrkan och ut till grindarna i N och S. Längs gångarna finns smala svarta lyktstolpar med glaslyktor. Gravvårdarna är placerade från N-S och vid huvudingången finns en äldre gravvård med järnstaket från 1895 annars är gravvårdarna enkla, några få järnkors och singelgravar finns.

I sydost finns också en senare tillkommen kyrkogårdsdel med gravvårdar och lägre buskpartier. Dessutom finns i söder vid ingången ett par äldre stenhällar från 1700- och 1800-talet. Vid kyrkans sydöstra hörn finns en del där vattenkannor, spadar, vaser förvaras.