Skeppsklocka

Klocka av brons/malm, gjuten i sandform, möjligen i ett stycke. Krona för upphängning i klock-ok ombord på fartygsdäck. Inuti återstår rester av klockkläppens ursprungliga upphängning som utgjort del av själva klockformen. Vid något tillfälle har originalkläppen gått förlorad och ersatts med en troligen väl så gammal kraftig kläpp av järn. Denna är fästad i en järnten som suttit i två borrade hål - ej original - för montering med skruv och mutter från klockans ovansida. En av de handgjorda muttrarna håller kläppen på plats, den andra har lossnat.
Slagringens kant har några urslagna bitar. I övrigt välbevarad.

En text löper runt klockans utsida, fördelad över fyra inskriftsband. Med skarpskurna bokstavstyper av trä eller kanske metall har klockgjutaren tryckt in de spegelvända versalerna i sandformen. Ytterligare upphöjda dekorlinjer löper nertill. Ett sigill-liknande märke är placerat i anslutning till skriften.
SNAU SKJEPPET MERCURIUS TILLHORIG
HERR ANDERS ABERG COMMEND. AF CAPIT
PAUL WICKSTROM PAULSON GANGEN AF
STAPLEN I UDEVALLA DEN 7 SEPT. 1781.

Det spännande och bokstavligt talat tunga föremålet berättar en intressant historia om en period som brukar kallas Uddevallas guldålder, 1700-talets blomstrande sjöfartsepok. Då var Uddevalla tredje största sjöfartsstad i vad som fortfarande var riket Sverige-Finland. I en bevarad fartygslista från 1783 räknas Mercurius upp bland ett 30-tal fartyg. Utrikes handel med trävaror, järn och sill till hamnar runt bl.a. Frankrikes, Portugals och Spaniens kuster via Gibraltar till hamnar i Medelhavet liksom resor till Baltikum och S:t Petersburg var vardagsmat för Uddevallas sjöfolk. Handeln tillsammans med tidens sillhantering gjorde staden förmögen.
Vilka är då inskriftens personer? Herr Anders Åberg var borgmästare i Uddevalla sedan 1773, en förmögen man som utöver sitt ämbete också ägde skeppsvarv på Sörvik, andelar i bruk, sillsalterier, trankokerier och fartyg. Kapten Paul Wikström tillhörde en välkänd sjöfolksläkt i stadsdelen Söder i Uddevalla.
Runt Uddevalla fanns vid tiden flera fartygsvarv som byggde större båtar och stapelavlöpningen skedde alltså 1781, kanske på Sörvik? Mercurius var en snaubrigg, ett tvåmastat råsegelfartyg som också hade en smal mast för ett gaffelsegel - snaumast placerad tätt akter om stormasten. Fartygstypen var Uddevallas vanligaste.

En privatperson uppmärksammade Bohusläns museum på att föremålet skulle säljas på specialauktion i London under rubriken The Bell from the Swedish snow MERCURIUS, 1781.