Övertorneå kyrka

Kyrkorummet bildar en centralkyrka på korsformig plan, med läktare på tre sidor och
koret inrymt i östra korsarmen. Sakristian ligger bakom koret. Över rummets vitmålade
brädväggar spänner korsande tunnvalv av kilsågade bräder. Den plana takytan över
korsmitten markeras av en plafond med
treenighetens symbol inom en skuren lagerkrans. De spröjsade fönstren är
tillverkade i 1970-talets grova snickeri och genom hela kyrkan flyter ett nytt,
blanklackerat trägolv.
Kyrkorummet fick i stora drag sin nuvarande utformning vid 1902-3 års
restaurering som genomfördes under Carl Möllers ledning, då fönstren
förstorades och välvdes, väggarna panelades och orgelläktaren byggdes. Den
nuvarande kor/altarväggen tillkom, liksom den öppna bänkinredningen av s k
bönhusbänkar med figursågade gavlar. 1903 års utförande återställdes av
arkitekt Thomé 1971, efter en period då kyrkan varit inklädd i skivor och haft en
annan disposition för kor och sakristia. Thomé byggde också de avfasade
läktarunderbyggnaderna, gav bänkarna ny färg och förde in de moderna
väggarmaturerna som ett tydligt tidsavtryck.
Koret i östra korsarmen är avskilt genom korskrank av pannåer bemålade med
stiliserade trädlandskap. Skranket har genombrutet krön av växtslingor, kring en
kartusch i rokoko. Mot mittgången avslutas skranket av höga pyramider.
Mittgången kan stängas av mot koret med en enkel, modern smidesgrind.
Koret skiljer sig från övriga delar av kyrkan genom sin strama färgsättning i guld
och vitt. Altararrangemanget som är inskrivet i den skärmvägg som avgränsar
sakristian, tillhör det tidiga 1900-talets tillskott och är utfört i historicerande stil
med inslag av empire och nyrokoko, med en linjeföring som för tankarna till
jugend och vikingatidens slingermönster. Altartavlan som framställer kvinnorna
vid Jesu grav, är en kopia efter en målning i Molde kyrka i Norge. Altarringen
har ett smäckert, genombrutet arkadmotiv.
I sakristian bakom korets skärmvägg, finns spår av 1930-talets omdaning i form
av ett blyinfattat, målat glasfönster som då fungerade som altartavla.
Predikstolen som hänger i innerhörn mot korsmitten, är utförd med rik dekor i
tungt träsnideri, med akantusbårder, bågar och keruber i polykrom bemålning
och rik förgyllning. En tunn, genombruten spetskant på syns nederst på
ljudtaket. Både predikstol och korskrank är skuret av kyrkans byggmästare.
Läktarna bärs av figursvarvade pelare med skurna kapitäl och läktarbarriärer
med bildmålade spegelfält inom kraftfullt marmorerade ramverk. Läktarna i
norr och söder har bildsviter målade under sent 1700-tal, på den södra framställs
lilla passionshistorien och på den norra apostlabilder. Å orgelläktaren i väster
framställs olika sviter av bibliska scener, målade 1903.
Kyrkan har en uppsättning medeltida skulpturer som utgör ett band till den första
kyrkan, Särkilax kapell, bl a en St. Göran-grupp och en mantelmadonna. Orgeln
från 1600-talet har en rikt skulpterad fasad av Mårten Redtmer och Marcus
Hebel och räknas, såväl arkitektoniskt som ljudmässigt, som en av de
värdefullaste, äldre orglarna inom stiftet. Redtmer var den bildhuggare som
svarade för dekorationerna av regalskeppet Wasa. Orgeln som byggdes för
Tyska kyrkan i Stockholm, flyttades 1780 till Övertorneå.

Övertorneå kyrka byggdes av kyrkobyggmästaren Hans Biskop på 1730-talet, som en
korskyrka med korta, avfasade korsarmar. Den är en av länets sex korskyrkor.
Kyrkan står på huggen stenfot och har rödmålade fasader av liggande panel under brant
spåntäckt valmtak, med en utsirad takryttare över korsmitten. Kyrkan har höga, välvda
fönster och ingång genom grunda vapenhus mot tre av korsarmarna. De dekorativt
panelade pardörrarna har överljus och utsirade omfattningar av jugendsnitt.