SANDVIKS KYRKA

Sandviks kristna historia är mycket lång och den nuvarande kyrkan
som uppfördes i slutet av 1800-talet har föregåtts av flera tidigare
kyrkobyggnader. Den nu stående kyrkan ersatte en träkyrka som i
januari 1896 brandhärjades. Trots att församlingen redan då var
tämligen liten och att det höjdes röster om en sammanslagning av
Sandvik med Burseryds och Södra Hestras församlingar beslutades att
en ny kyrka skulle uppföras. Den nya kyrkan är i sin helhet hållen i
gotisk stil, den är uppförd i granit och utgörs av en salskyrka med torn
i väster och ett månghörnigt kor i öster. En nordlig sakristia är
tillbyggd koret. Tornet, koret och sakristian är täckta med koppar och
övriga tak har en takbeklädnad av mönsterlagda skifferplattor.

Det finns få källor som berättar om Sandviks tidiga
kristna historia. Det gissas att det tidigt fanns en
kyrka på platsen men första gången som namnet
Sandvik omnämns är i ett testamente 1268 där en
Johan i Häsleby lämnar sitt lantställe i Landa till
förbättring av kyrkoherden i Sandviks levnadsvillkor.
Några källor talar om att en kyrka skall ha bränts ner
vid orostiderna med danskarna 1644. Denna kyrka
beskrivs i Samuel Rogbergs smålandsbeskrivning
som en träkyrka med måtten 19,5 aln lång och 11 aln
bred och uppges blivit uppförd i början av 1600-talet.
Det finns dock inga närmare beskrivningar av kyrkans
utseende. Den kyrka efterkommande kyrkan var
omkring 11,5 meter lång och 6,5 meter bred. Kyrkan
hade en sakristia mot norr i anslutning till ett smalt
kor och på södra långhussidan var ett vapenhus
uppfört. Både väggar och tak var spånklädda och från
början enbart tjärstrukna, kyrkklockorna hängde i en
fristående klockstapel. Flera om- och tillbyggnader
gjordes under åren innan kyrkan den 6 januari 1896
totalförstördes i en brand.
Efter branden gjordes förfrågningar om Sandviks
församling skulle uppgå i någon av de angränsande
församlingarna vilket avvisades i Sandvik. Istället
beslutades redan en vecka efter den ödesdigra branden
att en ny kyrka skulle byggas. Uppdraget att rita den
nya kyrkan gick till stadsarkitekten i Halmstad Sven
Gratz. Ritningarna skickades in till överintendentsämbetet
i Stockholm för godkännande vilket skedde den
29 januari 1897. Kyrkan kom att uppföras i en
nygotisk stil vilken var det stilideal som tagit vid efter
de nyklassicistiska strömningarna. Den nya kyrkan
byggdes av byggmästaren Johannes Larsson från
Sandhult och invigdes den 24 september 1899 kyrkan
av biskopen i Växjö.
Några år efter invigningen inköptes kyrkans orgel
vilken byggdes i en gotisk stil av orgelbyggaren
Gustav Pettersson. Annars dröjer det fram till mitten
av 1900-talet innan några omfattande arbeten behöver genomföras. 1949 upplevdes det invändiga
måleriet vara i så dåligt skick att en ommålning planerades. Inledningsvis uppdrogs arkitekten Paul
Boberg att upprätta restaureringshandlingar men efter dennes död kom arbetet att tas över av arkitekt
Bent Jörgen Jörgensen i Växjö. Restaureringen omfattade både invändiga och utvändiga åtgärder där
taket lades om med koppar, ursprungligen var de plåtbeklädda ytorna täckta med zinkplåt i ett
fjällmönster. Fönstren gjordes vid och vid långhusets norra vägg murades två av fönstren igen på insidan,
övriga snickerier rengjordes och justerades.
På kyrkans insida ersattes värmekaminerna med elektrisk uppvärmning och i samband med detta
plockades golven i långhuset och koret upp och isolerades, det gamla golvet återmonterades sedan. I
vapenhuset ersattes lades ett klinkergolv. Läktaren som hade en del rötskador lagades upp och mellan
vapenhuset och långhuset tillkom ett vindfång med pendeldörrar mot både långhus och vapenhuset. I
höjd med de igenmurade fönstren plockades bänkarna bort och en altaruppsats monterades på väggen,
altaruppsatsen var en av de delar som räddades ur den gamla kyrkan. Ytterligare några bänkar plockades
bort under läktaren och i dess ställe placerades två skåp. Hela kyrkan genomgick en invändig ommålning
där den kvaderindelning som fanns innan skrapades ned och avfärgades i en ljus, enhetlig färg.
Snickerierna i kyrkan målades med oljefärg, taket erhöll en turkosblå kulör och bänkar, pelare m.m.
målades mörkbruna. Även sakristian och vapenhuset målades i samma färgschema.
Efter restaureringen 1950 dröjde det fram till 1985 innan nästa restaurering genomfördes. Denna
omfattade främst målningsarbeten. En mindre färgundersökning utfördes av länsmuseet i Jönköping och
färgsättning utfördes efter de resultat som denna visade. Taket och snickerierna fick en ljus ekådring med
accenter i rött, grönt och blått, murytorna avfärgades i vitt. Den gamla altaruppsatsen och predikstolen
genomgick konservatorsarbeten och de gamla färgskikten plockades fram. Målsättningen med denna
restaurering var att återställa kyrkan till sitt ursprungliga utseende. Vid 2005 står kyrkan åter inför en
restaurering där bland annat korets glasmålningar är i behov av genomgripande arbeten.