LÅSSA KYRKA

Kyrkogården omramas av den äldre bogårdsmuren av sprängd och vald gråsten som uppfördes mellan 1823 till 1831. Runt kyrkogården växer en trädkrans av lönn och ask, som anlades under slutet av 1830-talet. Fram till kyrkan och mellan gravvårdarna leder grusgångar.
På kyrkogården dominerar gravvårdar av sten, och de flesta gravvårdar är orienterade i nordsydliga rader. In till kyrkogården leder en port genom bogårdsmurens nordöstra hörn. Ingångsporten uppfördes under 1700-talets början på bekostnad av familjen Posse på Säbyholm. Portvalvet reparerades under 1700-talets slut samt 1831. Portens yttre del är uppbyggd av huggen sandsten och dekoreras av det Posseska och Flemingska vapnen. Porten har ett tak av järnplåt, samt grindar av smidesjärn, båda härstammar troligen från 1859.
Söder om kyrkan ligger det Hebbeska gravmonumentet från 1820-talet.

På Låssa kyrkogård finns två forntida gravhögar bevarade. Detta visar att platsen användes som begravningsplats även i förkristen tid.

På en liten kulle sydost om kyrkan ligger det Sparreska gravkoret. Gravkoret byggdes under 1800-talets mitt med en åttkantig grundplan. Byggnaden är uppförd av tegel med putsade fasader, avfärgade i vitt. Taket är belagt med järnplåt och även dörren är plåtbeslagen.

Vid kyrkans södra mur ligger det Tauvonska gravkoret. Byggnaden uppfördes under 1800-talets andra hälft med åttkantig plan. Koret är uppfört av tegel, putsat och avfärgat i vit kulör. Byggnadens övre del dekoreras av genombrutna rundbågar med kolonner. Mot norr finns en järndörr.

Låssa kyrka är belägen på en halvö i Mälaren, vid Säbyholmsviken. Den var patronatskyrka åt Säbyholms gård. Kyrkan har rektangulärt långhus i tre travéer, smalare, polygonalt kor, västtorn samt sakristia på den södra sidan. De vitputsade fasaderna, rundbågade fönstren, flacka sadeltaken och det strama tornet med sin lanternin ger kyrkan en nyklassicistisk prägel. Kyrkans äldsta del, långhusets två västliga travéer, härrör från en liten absidkyrka uppförd under 1100-talets slut eller 1200-talets början. Dopfunten är från 1200-talet. Under 1400-talets mitt slogs valven, och vid samma tid byggdes vapenhuset. 1695-97 utvidgades långhuset åt öster på bekostnad av Mauritz Posse, samtidigt inrättades vapenhuset till sakristia. Posse lät även uppföra det gravkor som 1888 omvandlades till högkor. Tornet uppfördes på 1830-talet, vid samma tillfälle fick yttertaket sin nuvarande form. De fasta inredningen är från omkring 1700 och stammar ur Burchardt Prechts skola. 1888 restaurerades kyrkan under ledning av professor M. Isaeus efter ritningar av arkitekt Agi Lindegren. Vid 1945-46 års restaurering, under ledning av arkitekt Sven A. Söderholm, återfick kyrkorummet mer av sin ursprungliga karaktär. Då inrättades även ett doprum i långhusets västra del.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Under 1100-talets slut eller 1200-talets början uppfördes Låssa kyrka som en liten absidkyrka av gråsten. Från denna tid härstammar ännu långhusmurarna i den nuvarande kyrkans två västligare travéer samt sydportalen. Under 1400-talets mitt uppfördes vapenhuset i söder, som numera används som sakristia.

I samband med en stor ombyggnad 1695-97, revs det medeltida koret och kyrkan byggdes till med en travé åt öster. Samtidigt uppfördes ett nytt kor, som då utgjorde gravkor för familjen Posse. I samband med ombyggnaden fick kyrkan en ingång i väster.

Tornet i väster uppfördes under 1830-talet efter ritningar av J. Carlberg från Stockholm. Ovan den nuvarande entrén i väster sitter familjen Posses adliga vapen, som härstammar från 1600-talet.

Kyrkogården omramas av den äldre bogårdsmuren av sprängd och vald gråsten som uppfördes mellan 1823 till 1831. Runt kyrkogården växer en trädkrans av lönn och ask, som anlades under slutet av 1830-talet. Fram till kyrkan och mellan gravvårdarna leder grusgångar.
På kyrkogården dominerar gravvårdar av sten, och de flesta gravvårdar är orienterade i nordsydliga rader. In till kyrkogården leder en port genom bogårdsmurens nordöstra hörn. Ingångsporten uppfördes under 1700-talets början på bekostnad av familjen Posse på Säbyholm. Portvalvet reparerades under 1700-talets slut samt 1831. Portens yttre del är uppbyggd av huggen sandsten och dekoreras av det Posseska och Flemingska vapnen. Porten har ett tak av järnplåt, samt grindar av smidesjärn, båda härstammar troligen från 1859.
Söder om kyrkan ligger det Hebbeska gravmonumentet från 1820-talet.

På Låssa kyrkogård finns två forntida gravhögar bevarade. Detta visar att platsen användes som begravningsplats även i förkristen tid.

På en liten kulle sydost om kyrkan ligger det Sparreska gravkoret. Gravkoret byggdes under 1800-talets mitt med en åttkantig grundplan. Byggnaden är uppförd av tegel med putsade fasader, avfärgade i vitt. Taket är belagt med järnplåt och även dörren är plåtbeslagen.

Vid kyrkans södra mur ligger det Tauvonska gravkoret. Byggnaden uppfördes under 1800-talets andra hälft med åttkantig plan. Koret är uppfört av tegel, putsat och avfärgat i vit kulör. Byggnadens övre del dekoreras av genombrutna rundbågar med kolonner. Mot norr finns en järndörr.

Under 1100-talets slut eller 1200-talets början uppfördes Låssa kyrka som en liten absidkyrka av gråsten. Från denna tid härstammar ännu långhusmurarna i den nuvarande kyrkans två västligare travéer samt sydportalen. Under 1400-talets mitt uppfördes vapenhuset i söder, som numera används som sakristia.

I samband med en stor ombyggnad 1695-97, revs det medeltida koret och kyrkan byggdes till med en travé åt öster. Samtidigt uppfördes ett nytt kor, som då utgjorde gravkor för familjen Posse. I samband med ombyggnaden fick kyrkan en ingång i väster.

Tornet i väster uppfördes under 1830-talet efter ritningar av J. Carlberg från Stockholm. Ovan den nuvarande entrén i väster sitter familjen Posses adliga vapen, som härstammar från 1600-talet.