ELFVINGGÅRDEN

Elfvinggården påbörjades i augusti 1939 och stor färdig 1 oktober 1940. För ritningarna svarade arkitekterna Sven Backström och Leif Reinius, byggmästare var Olle Engqvist. Anläggningen kunde uppföras med hjälp av medel som Gunborg Elfving i sitt testamente donerat till "Systrarna Elfvings stiftelse". I testamentet föreskrevs att en del av den efterlämnade förmögenheten skulle användas till att "anordna åt mindre bemedlade bildade kvinnor, som en väsentlig del av sitt liv bott i Stockholm, mot billig hyra uthyra goda bostäder om ett eller två rum". Hyresgästen skulle i sitt boende så långt möjligt vara "fri från tryckande band".

Kvarteret Smaragden på Kungsholmen i Stockholm från 1939, kallat "Kvinnornas hus" ritades, liksom Elfinggården av Backström & Reinius. Olle Engqvist var även här byggmästare i projektet. Med Kvinnornas hus uppdagades i slutet av 1930-talet det stora bostadsbehovet hos en speciell kategori, nämligen de självförsörjande kvinnor som pensionerats eller ensamstående kvinnor som av andra skäl inte arbetade längre. Elfvingska stiftelsen förfogade över medel avsett just för sådan bebyggelse.

Elfvinggården erbjöd förutom boende en väl utvecklad service, bl. a. i form av restaurang inom anläggningen som serverade både lunch och middag, butiker och tillgång till sjukvård genom en anställd sjuksköterska.

Historiken är hämtad ur Ferring, Marie, Tombolan 4, Lyckovägen 9, Elfvinggården i Alvik, En byggnadsinventering från Stockholms stadsmuseum, Stockholm 1996.