Hälsingtuna kyrka

Vapenhuset har hög takhöjd och är ljust med vitputsade väggar och valv samt har golv av synligt tegel. Längs norra väggen löper en trappa upp till läktaren som har ett grönmålat trappräcke av trä mot vapenhuset. Halvvägs upp i läktartrappan börjar den mycket trånga medeltida murade spiraltrappan som leder vidare upp till tornets övre våningar. Tornet är uppdelat i ett antal mellanvåningar vilka har oputsade murade väggar där spår av äldre mellanbjälklag kan studeras i murverket. Relativt högt upp finns även ett tunnvalv av gråsten.

Kyrkorummet har också en påtagligt ljus karaktär med sina vitputsade väggar med stora fönster och höga medeltida tegelvalv, där korvalvet givits en mer påkostad utformning med ett stjärnvalv. I hela kyrkorummet fortsätter valvens linjer ned på de pelare som bär upp valven längs ytterväggarna. Från kyrkans äldsta tid minner några partier av medeltida väggmålningar längs kyrkorummets södra vägg, vilka under 1900-talet tagits fram och konserverats. Golvet utgörs numer av ett lackat trägolv i hela kyrkorummet utom innanför altarringen där en grön heltäckningsmatta täcker trägolvet.

Koret präglas i hög grad av altaruppsatsen och predikstolen, vilka båda härrör från 1600-talet och är utförda i tidstypisk barockstil och som återkommit till kyrkorummet under 1900-talet. Altaruppsatsen står uppställd på ett murat vitmålat tegelaltare från 1900-talets mitt, dekorerad med de förgyllda bokstäverna IHS samt en kraftig huggen stenskiva. Altarringen, i klassicistisk stil, är målad i grön, beige, vit och brun kulör. På korets norra sida står ett litet sidoaltare vars stenskiva har samma utformning som huvudaltaret, fast betydligt mindre.
På kyrkorummets väggar sitter ett stort antal medeltida träskulpturer uppsatta. Bänkinredningen, som härrör från 1800-talet, men som senare har byggts om, är sluten och utgörs av två kvarter vilka avdelas med en mittgång. Hela bänkinredningen är målad i en grönbeige kulör med gulfärgade speglar. Bänkkvarteren avslutas i väster med två höga spegelförsedda skärmar som döljer kapphyllor på baksidan. I kyrkorummets västra del bär åtta runda träpelare med marmorering från 1980-talet i grön kulör upp orgelläktaren. Läkarbarriären är dekorerad med inramade speglar medan orgelfasaden är gråmålad med förgyllningar och utförd i nygotisk stil i slutet av 1800-talet. På långhusvinden finns de medeltida takstolarna kvar, men de har förstärkts vid flera tillfällen.

Rakt öster om korväggen ligger sakristian som är uppförd av trä 1840. Rummet har brunbetsat trägolv, bröstpanel i brunröd kulör och resterade delar av väggarna indelade i beigefärgade fält omgivna av brunröda ramar. Taklisterna och det plana trätaket är målade i vit kulör. Sakristian får dagsljus genom tre rektangulära gallerförsedda fönster och en av de två dörrarna som leder in i rummet är en äldre plåtklädd dörr med järnbeslag och kraftigt lås. Den södra väggen utgörs av väggfasta inbyggda skåp och längs den västra väggen står ett väggfast altare av trä.