TENSTA

Stadsdelen Tensta ligger på södra Järvafältet i nordvästra Stockholm, utefter den tunnelbanelinje vars slutstation är Hjulsta. Hjulsta är också namnet på Tenstas västliga del. 1962 presenterade den socialdemokratiska regeringen den sk "Järvabomben" som innebar att Järvafältet skulle disponeras för bostäder för 160 000 människor. Området hade sedan 1905 använts som övningsområde för Stockholms garnison, men efter årtionden av förhandlingar skulle nu militären dra sig tillbaka. 1965 antogs generalplanen för Rinkeby-Tensta vilken hade utarbetats av Göran Sidenbladh, Igor Dergalin, Josef Stäck. Mellan 1966 och 1971 skedde utbyggnaden av de två stadsdelarna, och i slutet av 1969 flyttade de första hyresgästerna in.

Tensta och Hjulsta var ursprungligen namnet på två byar. Av de omfattande arkeologiska utgrävningar som gjordes i samband med att stadsdelen byggdes framkom att det funnits en fast bosättning vid Tensta åtminstone sedan järnåldern. Även vid Hjulsta fanns det bebyggelse redan under forntiden.

Stadsdelen ligger i en svag södersluttning med de mest höglänta delarna belägna i nordväst. I söder tar öppna grönytor vid där den koncentrerade tätbebyggelsen slutar, och markerar på så sätt övergången till villaområdet Solhem och Lunda industriområde. På samma sätt gör ett brett grönstråk i öster gränsen mot grannstadsdelen Rinkeby tydlig. I väster går Bergslagsvägen och i norr är det E 18 som avgränsar stadsdelen. Bortom E 18 finns Järvafältets vidsträckta grönområden.

Generalplanen för Rinkeby-Tensta var exempel på ett nytt stadsbyggande, där framförallt en ökad stadsmässighet eftersträvades. Den sedan 1930-talet anammade stadsbyggnadsdoktrinen "hus i park" ansåg man leda till en alltför låg boendetäthet och en oöverskådlig och svårfattbar stadsstruktur. Den nya stadsmässigheten var på sätt och vis en tillbakagång till den gamla stenstadens planmönster. Bebyggelsen är tätt grupperad i tre parallella bälten i områdets öst-västliga längdriktning. Högre hus ligger som en ryggrad mot det öppna landskapet i norr, köpcentra, kontor skolor etc i en mellanzon. Mot dalgången i söder finns ett bälte med lägre bostadsbebyggelse. Med denna gruppering, som följer ett bandstadsmönster, avsåg man att understryka landskapets huvudlinjer och man fick en stadsbild som vänder sig mot södersolen.

Trafikplaneringen är mycket konsekvent genomförd, och kraven på bekvämlighet och säkerhet var höga. Tre parallella nedsänkta matargator, Hjulstastråket, Hagstråket och Tenstastråket, går genom stadsdelen från E18 i norr till Tenstavägen i söder. Längst i öster löper Spånga Kyrkväg. Från dessa gator utgår kvartersgator som slutar i vändplatser. I östvästlig riktning norr om Tensta centrum löper ytterligare en matargata, Tensta allé.

Det inre gångvägsystemet är ett vinkelrätt nät av gånggator, vilket ligger avskilt från bilgatunätet på ett sådant sätt att gångvägarna till skola och centrum blir separerade från biltrafiken och avstånden blir så korta som möjligt. Gångvägarna går på viadukter över de nedsänkta matargatorna och löper i tunnlar under E18, Spånga kyrkväg och Tenstavägen. Tunnelbanan togs i bruk 1975, och är förlagd i tunnel under hela bebyggelseområdet för att möjliggöra en så koncentrerad och sammanhängande stadsmiljö som möjligt.

Centrumanläggningen ligger, som tidigare nämnts, i zonen mellan skivhusen i norr och lamellhusen i söder. Den centrala platsbildningen är inget torg utan ett långsträckt gångstråk, Tenstagången, med två tunnelbaneuppgångar. Tenstagången ansluter i väster till skolgården vid Tensta gymnasium. Serviceutbudet i Tensta centrum är brett och omfattar förutom ett flertal butiker och serveringar, post, bank, vårdcentral, föreningslokaler m.m. Affärerna och serveringarna är dock inte förlagda med entréer mot Tenstagången, utan är samlade i tre butikshus som är sammanbundna med övertäckta gångstråk. År 1998 öppnades Tensta Konsthall i suterrängvåningen till butikshuset längst i öster.

Vid tunnelbanstationen Hjulsta finns ett mindre centrum. Serviceutbudet begränsar sig här till en Ica-butik, kiosk, pizzeria samt ungdoms- och föreningslokaler. Färgsättning, material och byggnadstyper skiljer tydligt ut centrum från den homogena bostadsbebyggelsen. Här, liksom i många andra förorter från efterkrigstiden, har ett högt bostadshus fått tjäna som centrummarkör i stadslandskapet.

Arbetsplatserna finns, om man bortser från skolorna och daghemmen, nästan uteslutande i Tensta centrum. Ett antal egenföretagare är etablerade utmed de övertäckta butiksstråken. Några få arbetsplatser finns vid Hjulsta centrum och intill E18 i nordost. I stadsdelen finns fem låg- och mellanstadieskolor, två högstadieskolor och ett gymnasium.

I öster, vid gränsen mot grannstadsdelen Rinkeby, ligger Spånga kyrka och kyrkogård. Kyrkan, vars äldsta delar härstammar åtminstone från 1100-talets slut, bildar bland annat fond i centrumstråkets gatuperspektiv. Vid kyrkan finns även flera äldre bostadshus i trä bevarade. Områden med fornlämningar finns på flera ställen i stadsdelen, det största nordväst om kyrkan.

En konsekvens av kravet på stadsmässighet är att de gröna ytorna är färre än vad som tidigare varit brukligt i förortsplaneringen. Den växtlighet som finns är framförallt koncentrerad till några spridda grönstråk. Rester av utsparad naturmark inom bebyggelsen förekommer mycket sparsamt. Kolonilotter är anlagda på Järvafältet och på fältet mellan Hjulsta och Lunda industriområde.

Stadsdelens bebyggelse har inte genomgått många förändringar. Skolorna utgör dock något av ett undantag. Av låg- och mellanstadieskolorna har en ersatts av en nybyggnad och de övriga har byggts om i olika hög grad. De flesta har fått en ny och kraftigare färgsättning och en påbyggd våning på skolbespisningsbyggnaden. Den enda stora anläggning som tillkommit efter det att stadsdelen uppförts är ensemblen med Tensta gymnasium, Tensta-träff och Tenstahallen som ligger vid Tenstagångens västra ände. I Tensta centrum har tre tidigare öppna butiksstråk glasats in och en ny entré byggts. I övrigt är centrum i princip oförändrat. Gårdsmiljöerna har i högre grad än byggnaderna gjorts om och fått nya tillskott. De större grönytorna eller parkerna är dock ganska orörda.

Tensta och grannstadsdelen Rinkeby, som båda planerades efter principen med tre parallella bälten av bebyggelse, upplevs som var för sig slutna enheter. Kontinuiteten mellan stadsdelarna är inget som uppfattas i praktiken. Planen, kraven på stadsmässighet och de omslutande bilvägarna har gett Tensta skarp yttre kontur. Gatunätets mycket konsekvent genomförda separering av olika trafikslag tillåter få avvikelser. Spånga kyrka utgör, trots att man försökt ta till vara dess kvaliteter i stadsbilden, något av en eget område, skilt från stadsdelen i övrigt. Kyrkan och dess omgivningar avslöjar dock att platsen har en mycket gammal historia.
Bebyggelsen i Tensta karakteriseras i hög grad av en stor uniformitet inom de olika bebyggelsezonerna. Det rör sig alltså om vidsträckta bebyggelseområden med sinsemellan likadana hus. Även när det gäller de enskilda husen är arkitekturens främsta kännetecken upprepning, både i delar och helhet.