HELIGA TREFALDIGHETSKYRKAN

Kyrkorummet i två skepp är täckt med sammanlagt 13 stjärnvalv och ett kryssvalv (det västligaste). Putsytorna har liksom i vapenhuset en lite ojämn struktur, åstadkommen 1953-54 för att skapa en mer historisk atmosfär. På södra väggen med angränsande sköldbågar finns bevarade kalkmålningar från strax före mitten av 1400-talet. Bland motiven märks bland en omfattande serie scener ur legenden om Sankt Franciscus.

I gångar och kor ligger avlånga, polerade kalkstensplaner, medan den öppna bänkinredningen från 1897-98 står på lackade brädgolv. Bänkgavlarna är snidade och målade i grå och gröna nyanser. I norra sidoskeppet står kyrkans nuvarande huvudorgel, byggd 1977 efter ritningar av Carl-Erik Nohldén och intill denna är kyrkokörens plats, med stolar i gradänger.

Predikstolen framme vid norra hörnpelaren mellan långhus och kor är rikt utsirad och förgylld, ett praktverk i barock tillverkat 1736 av Burchard Precht i Stockholm. Baldakinen är krönt med en gyllene sjuarmad ljusstake.

Koret är med sina två golvnivåer indelat i lågkor och högkor. Den lägre delen används idag som plats för framträdanden, med ambo, kororgel och lösa stolar. På norra väggfältet finns en draperimålning från 1700-talet bevarad. I bakomvarande högkor finns altaruppsatsen, liksom förut beskrivna predikstol rikt förgylld. Skulpturerna som finns uppställda i tre plan är från 1668, en del har möjligen ingått i ett tidigare befintligt korskrank. Altartavlan i mitten framställer nattvarden och är målad 1672 av Christian Thumb. Framförvarande altarring är sluten, spegelindelad och målad likadant som bänkinredningen. Korets fönster är prydda med glasmålningar i starka färger, insatta 1898.

Den byggnad vi idag kallar för Heliga Trefaldighetskyrkan var från början kapell åt munkarna som bodde i klostret alldeles intill. År 1496 brann både kapellet och klostret och år 1529 skänkte Gustav Vasa byggnaden åt Arboga stad. År 1576 började man bygga sin egen kyrka och 1593 höll man den första gudstjänsten i byggnaden. Efter div om- och tillbyggnationer under åren kunde man återinviga kyrkan 1652. I slutet av 1800-talet restaurerade man återigen kyrkan (interiört) och 1898 var det återigen dags för invigning. , Byggnadshistorik
Heliga Trefaldighets kyrka har sitt ursprung i en klosterkyrka från 1200-talets sista decennier.
Kyrkan var då som nu tvåskeppig, saknade torn men hade en takryttare i trä mitt på det sannolikt spåntäckta taket. Ingångar tycks ha funnits runt om, från alla sidor av dåvarande klostergård. Under första hälften av 1400-talet valvslogs kyrkorummet och dekorerades med kalkmålningar, varav rester återstår på södra väggen.

Sedan klostret dragits in av Gustav Vasa 1527 överlät denne kyrkan åt staden. En förfallsperiod följde fram till 1576, då kung Johan III genom att hota med indragna handelsrättigheter förmådde stadens borgare att påbörja en upprustning. Vilka år denna pågick upplyser inte arkiven om, men 1593 tycks kyrkan ha varit i fullt bruk. Den kallades då nedre kyrkan, en syftning på den sanka kyrktomten - till yttermera visso var stadens övre kyrka, Sankt Nicolai, grundlagd direkt på fast berg.

Det murade tornet tillbyggdes med stort besvär 1618-35. På 1640-talet revs och återuppfördes norra långväggen, sannolikt på grund av sättningar. Vid återuppbyggnaden tillkom de yttre strävpelarna och dragjärnen som genomkorsar kyrkorummet. Den nybyggda norrväggen fick större fönsteröppningar än förut och i den södra förstorades fönstren därför, på bekostnad av medeltida kalkmåleri. Skavankerna doldes genom att kyrkorummets valv och väggar vitlimmades. På 1660-talet revs och nybyggdes även koret och fick då sin tresidiga form och fönsterindelning. För det nya, större koret tillverkades den alltjämt befintliga, rikt förgyllda altaruppsatsen. Få år senare restes tornets spetsiga spira och fyra toureller. 1687 lades nya spån på hela yttertaket och tornet fick sina första urtavlor.

Den rikt förgyllda predikstolen, utformad för att bättre svara mot altaruppsatsen, tillverkades av Burchard Precht 1736. Dåvarande golv, bestående av gravhällar och mellanliggande tegelfält, blev i juni 1750 omlagt på kyrkans och gravägarnas bekostnad. De 16 fönster som redovisades vid en visitation 1752 är desamma som finns alltjämt och av dess blyinfattade rutor är de äldsta från en nyglasning 1799.

Vid en omläggning 1837 blev skiffer lagt på långhustakets södra sida, istället för tidigare spån. Norrsidans och tornets spåntäckningar behölls, men vartefter de slets ut övervägde församlingen att ersätta även dem med skiffer. Antagligen ställde det sig för dyrt, eftersom upprepade reparationer och tjärstrykningar skedde fram till 1883, då istället järnplåt lades på båda långhusets takfall. Tornets spånbeklädnad består alltjämt.
En radikal omgestaltning vidtog 1897-98, efter handlingar upprättade av arkitekt Fritz Eckert. Mittgångens dåvarande brädgolv och korets tegelgolv revs ut, för att ersättas med kalkstensplattor. 1600-talets slutna bänkkvarter ersattes med öppna bänkrader i nygotik, målade i mustigt röda färger. 1400-talsmålningar som länge varit överkalkade frilades och restaurerades. I samklang med de restaurerade målningarna gjordes nya målningar på övriga väggfält, pelare och valv. För dessa arbeten svarade artisten Edvard Berg (vid denna tid ofta engagerad vid kyrkorenoveringar, i regel ihop med arkitekt Agi Lindegren). Även vapenhusets valv och väggar dekorerades. En sakristia byggdes ut som en östlig förlängning av norra sidoskeppet. Elektrisk belysning och centralvärme infördes i kyrkan. Värmepannan installerades i ett källarutrymme under den nya sakristian.

Samtidigt med kyrkans förnyelse gjordes en ritning över befintliga sprickbildningar, för att se om stora sättningar pågick. Så var fallet och 1927 genomfördes därför en betongförstärkning av grundmuren under långhusets nordvästra del. En måttfull inre förnyelse skedde 1934, då konservator Alfred Nilsson hade uppdraget att restaurera allt dekorationsmåleri, såväl det medeltida som 1897-98 års stilimitationer. Några år senare försågs fönstren med innanfönster, med bågar av gjutjärn tillverkade vid Arboga mekaniska verkstad.

Grundförstärkningen 1927 visade sig snart otillräcklig. En mer omfattande gjordes därför 1952, då betong göts under marken runt korets grundmur och pålar nedsänktes under golvet. Därefter följde en genomgripande förnyelse av kyrkorummet 1953-54, efter handlingar upprättade av slottsarkitekt Ove Leijonhuvud i Stockholm. På avgörande punkter omgestaltades kyrkorummet, med ambitionen att skapa en mer rent medeltida karaktär, på bekostnad av 1897-98 års färgrika dekormålningar. Vid sidan av estetiska motiv fanns tekniska: dåtida fotografier visar hur målningarna rivits isär av otaliga, tilltagande sättningssprickor. Önskemål om att bevara åtminstone en del målningar avslogs, efter att församlingen undersökt vad det skulle kosta. Istället nedknackades huvuddelen av valvens och väggarnas puts för fullständig nyputsning och avfärgning i gråvit nyans. Att konservera och restaurera södra väggens 1400-talsmålningar var ett komplicerat arbete eftersom så stora partier satt löst.

Andra åtgärder 1953-54 var att bänkkvarteren avlutades och de röda 1890-talsfärgerna ersattes med dagens mer dämpade grå/gröna nyanser. I koret lades nya kalkstensgolv eftersom befintliga, delvis av trä, hade rivits ut sedan denna del av kyrkan grundförstärkts året innan. Nya värmeledningar och radiatorer ersatte tidigare varmluftsuppvärmning. Sakristian från 1897-98 hade dömts ut som alltför trång och revs för att ge plats åt en större, ritad av dåvarande stadsarkitekten Sven Moberg. Efter den inre förnyelsen skedde en radikal fasadrenovering sommaren och hösten 1955. I fasaderna förekom sprickbildningar överallt, vilket ansågs bero på att putsbruket var av så varierande ålder och beskaffenhet. Genom sandblästring avlägsnades all puts inpå murverken, nyputsning skedde med cementförstärkt kalkbruk och avfärgning vit cementfärg. I tornet uppsattes nuvarande urtavlor.
Nästa förnyelse skedde 1968-70, efter handlingar upprättade av arkitekt Carl-Eric Nohldén i Uppsala. Styrande var kyrkans ändrade verksamhetsformer, där ett alltmer omfattande musikliv gjorde sig gällande. I estetiskt hänseende eftersträvades än en gång en betoning av kyrkans medeltida ursprung, men parallellt med detta tillades helt moderna inslag i kyrkorummet. Orgelläktaren med orgel från 1868 avlägsnades. Syftet var dels att frilägga en medeltida fönsteröppning mellan långhus och torn, dels iordningställa en körövningslokal i bakomvarande tornrum. Även ett vindfång under orgelläktaren revs och ersattes med dagens pardörrar inramade av en murad nisch - Vid rivningen påträffades på angränsande väggfält ett målat invigningskors, som restaurerades av konservator. Lågkorets och mittgångens golv omlades. Istället för tidigare kvadratiska plattor större, rektangulära kalkstensplaner, liknande dem som ligger i övriga kyrkorummet. Lågkoret höjdes så att det idag endast skiljer två steg från detta och högkoret. Gravhällar som varit uppresta i anslutning till mittskeppets västra gavel lösgjordes och nedlades i golven i kyrkorummets nordvästra och sydvästra hörn.
I vinkeln mellan norra sidoskeppet och tornet gjordes en helt ny tillbyggnad, sanitetsutrymmen, kapprum, i övervåningen ett expeditionsrum, pentry och trappförbindelse till ett nyinrett sångövningsrum i tornet. En uppföljning av 1968-70 års förnyelse var orgeln, också ritad av Carl-Erik Nohldén, som 1976 kom på plats i norra sidoskeppet.

Byggnadstekniskt motiverade var dels skyddsfönstren med härdat glas som 1981-82 sattes utanpå 1700-talsfönstren av smidesjärn, dels 1983 års grundförstärkning under kyrkans torn. Sammanlagt 110 pelare av stål blev då sänkta ned till fast berg.

Fasaderna ströks vid renoveringen 2003-2004 med en KC-färg som drar något mer åt ockra/terra än förut. Effekten var inte planerad, men blev snabbt allmänt accepterad.

Källor och litteratur

Arboga Kyrkliga samfällighets arkiv (AKS)

Ritning av orgelfasad, signerad Carl Ek 1868
N III: 9 Planritning över förekommande sprickor i valv och väggar, upprättad av civilingenjör Carl G Ekman 1948; I anslutning till planritningen finns stort antal detaljfotografier, vilka väl illustrerar såväl skadebilden som kyrkans senare avlägsnade 1890-talsmålningar.
O I a 6: Byggnadskommitténs protokoll för reparationsarbeten i Heliga trefaldighets kyrka i Arboga 1949-55 (grundförstärkning 1952, invändig renovering och tillbyggnad av sakristia 1953-54 samt utvändig renovering 1955)
O I a: 8: Protokoll från entreprenadkommitténs möten vid restaureringsarbetena 1969, utgående skrivelser från byggkontrollant, restaureringsarkitekt, församling med flera
O I a 10:
Fotografi av kyrkorummet före 1897-98 års restaurering
Ritning över förekommande sprickbildningar i valv och väggar, signerad Käck, Arboga 1887-07-02
Ritningar av bänkkvarter, vindfång och ny sakristia, signerade Fritz Eckert 1897
Exteriör- och interiörfotografier tagna kort tid före 1968-69 års restaurering och utbyggnad,
tagna av restaureringsarkitekt Carl-Eric Nohldén
Tillbyggnadsförslag 1968, av arkitekt Carl- Eric Nohldén
Material- och arbetsbeskrivning för ombyggnad, av arkitekt Carl-Eric Nohldén
Protokoll från slutbesiktning av 1968-69 års restaurering, daterat 1969-11-17

Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA)
Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens
handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900
Undersökning av kalkfärgsmålningar i Heliga trefaldighets kyrka 1932, av konservator Alfred Nilsson
+ Rapport om utförd konservering av kalkfärgsmålningar 1934, av konservator Alfred Nilsson
Äldre fotografier

Västmanlands läns museums arkiv (VLM)
Skrivelse från Arboga församling om insättande av innanfönster 1947-05-28
Plan 1952-09-19 över partiell grundförstärkning i koret, av G Hammarlund
Arbetsbeskrivning 1953-03-23 invändig renovering, av arkitekt Ove Leijonhuvud
Arbetsbeskrivning 1955-03-21 putsning av yttre fasaden
Förslag till tillbyggnad 1968, av arkitekt Carl-Eric Nohldén
Skrivelse 1969-09-19 om pågående arbeten i Heliga trefaldighets kyrka, av arkitekt Carl-Eric Nohldén
PM 1974-05-22 angående fynd i tornspiran på Heliga trefaldighets kyrka i Arboga,
av Teologie doktor och filosofie licentiat Jan Liedgren
Rapport 1977-02-28 om utförda restaureringsarbeten av puts och kalkfärgsmålningar i väggar och
valv, av konservator Alf Hedman
Statisk utredning och grundundersökning 1978-01-25, av Bjerkings ingenjörsbyrå
Skrivelser (länsmuseet m fl) angående nya utvändiga skyddsfönster 1979 & 1981
Antikvarisk kontrollrapport 1997-12-08 om utförda reparationer, upprättad av Västmanlands läns
museum

Västerås stifts arkiv (VS)
Västerås domkapitel E IV A, 1A, inventarium 8/11 1752
Västerås domkapitel E IV a; 1b, visitation 11/6 1799
Västerås domkapitel E IV B, 3, visitation 1954
Västerås domkapitel F III a; 3, visitation 21/2 1629
Västerås domkapitel F III A; 6, visitation 17/2 1635
Västerås domkapitel F III A, 27, inventarium 21/11 1773
Västerås domkapitel F III a: 34, Visitation 27-28/8 1853
Västerås domkapitel F III A: 35 visitation 19/6 1868
Västerås domkapitel F III a: 35, Visitation 23/8 1878
Västerås domkapitel F III a 39, visitation 1/7 1899

Litteratur
Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Västmanlands kyrkor i ord och bild, s 14-17- Förlag: Staffan Björklund 2000

Andersson, Gudrun: Att pränta in sitt namn. Arbogaeliten i kyrkorummet 1650-1750/Hembygdsföreningen Arboga Minne - årsbok 2003/Arboga 2003

Bergström, G: Arboga krönika, del II Nyare tiden, Köping 1909, s 109-120

Bjurén, Gunnar: Heliga Trefaldighets kyrka 700 år/Hembygdsföreningen Arboga Minne - årsbok 1985, s 102-118/ Arboga 1985

Boström, Erik: Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län - en inventering
/Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands läns museum - Årsskrift 1984/

Dahlin, Otto: Arboga klosterkyrkas altarbilder/Hembygdsföreningen Arboga minne årsbok 1961, s 13-19/ Arboga 1961

Ekström: Västerås stifts herdaminne, del 1:2; Återstående församlingar Västerås 1949

Kilström, Bengt Ingmar: Heliga Trefaldighets kyrka i Arboga - Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1998

Lohmann, Jacob Benjamin: Arboga känning ursprungligen tryckt hos Peter Jöransson Nyström 1737, överförd till modernt typsnitt av Rolf Liljhammar, Götlunda hembygdsförening 2001-07-03

Sjökvist, Helén: Heliga Trefaldighetskyrkan i Arboga Fasadarbeten 2003-2004/Västmanlands läns museum, Kulturmiljöavdelningen 2004: rapport B 10/

Wilhelmson, Jan: Några glimtar från en kyrkoreparation i Arboga på 1600-talet/Arboga Minnes årsbok 1966, s 59- 62/ Arboga 1966

Tidningsartiklar (i kronologisk ordning)

Nytt tak på Arboga kyrka, Västmanlands läns tidning 1950-06-10

Ett under att inte kyrkan ramlat ihop, Västmanlands läns tidning 1952-10-03

Kyrkorenoveringar i Arboga ytterst svårlöst problem, Västmanlands folkblad 1953

Värdefull medeltidsdekor bevaras i Arboga kyrka, Västmanlands läns tidning 1954-08-13

Omfattande renovering i Arboga kyrka, Västmanlands folkblad 1954-09-01

Trefaldighetskyrkan i Arboga snart klar, Västmanlands folkblad 1955-09-09

Sprickor i Arboga-kyrka, Folkbladet 1960-06-09

Ombyggnad för 450 000 kr har givit Arboga egen domkyrka, VLT 1969-10-10

Återinvigning på söndag av Heliga trefaldighets kyrka, Folket 1969-10-10

Stadskyrkan i Arboga får golv av kalksten, Bergslagsbladet 1972-09-27

40 långfranskor per dag behövs för att göra rent i Trefaldighetskyrkan,
Bergslagsbladet 1976-10-22

Kyrkan i Arboga putsas inför orgelinstallation, Bergslagsbladet 1976-10-12

Kyrkobyggnaden har ett långhus av medeltida ursprung, men grundplanen hänför sig till 1600-talet: mittskepp med ett tresidigt avslutat kor, samt ett smalare sidoskepp åt norr. Västtornet med spetsig, spånklädd spira och fyra hörntorn är i sin helhet från 1600-talet. I anslutning till norra sidoskeppet finns dels en sakristia i öster, tillbyggd 1954, dels en två våningar hög utbyggnad med trappuppgång i nordväst, tillbyggd 1968-69.

Murarna stöds runtom av strävpelare. Fasaderna är slätputsade med KC-bruk och avfärgade i en vit KC-färg, med dragning åt ockagult/terra.

Många synliga ankarslutar förekommer. Fönsteröppningarna är rundbågiga, har yttre skyddsfönster av stål och härdat glas, bågarna innanför är av ornerat smidesjärn med blyinfattade rutor.

Inträde sker genom den breda västportalen, med omfattning i flera språng och en pardörr av ek som antagligen insattes omkring 1660.

Över vapenhuset är två relativt låga kryssvalv slagna. Putsytorna har dragits med slev och har en medeltida ojämn yta, åstadkommen 1953-54, i gråvit nyans. I golvet ligger kalksten. Mot kyrkorummet är en dörr av lackad furu, insatt 1968-69.