Mariakyrkan

Kyrkans röda tegel är lagt i s.k. munkförband. Fasadens blinderingar är idag vitputsade men har från början sannolikt varit bemålade. Västgaveln har trappstegsgavel, vitputsade blinderingar, en flersprångig, spetsbågig portal, trefönstergrupp och rundbågenischer. Fasaderna har i övrigt strävpelare och parvis ställda fönster. I långhusets nordvästra hörn finns ett mindre torn (turell), förhöjt och försett med en spetsig tornhuv år 1904-05.

I samband med en ombyggnad på 1280-talet byggdes sakristian i södra vinkeln mellan kor och långhus. Vid detta tillfälle slogs även valven i långhuset, yttermurar och tak höjdes, och sidoskeppens åtta tvärställda sadeltak ersattes av de nuvarande två pulpettaken. Korets valv är äldst, eventuellt från invigningen 1247. Kyrkans väst- och östfasader har vita band som markerar murarnas ursprungliga höjd.

Över långhuset höjde sig ursprungligen en kopparklädd s.k. takryttare, som i regel var klosterkyrkornas ersättning för torn. Takryttaren var ca 20 meter hög och togs ned år 1796 efter fler försök att stadga den.

År 1289 donerade kung Magnus Ladulås kopparplåt till kyrkans takläggning. Koppartaket togs ned år 1686 för att ersättas av spåntäckning.

Kyrkorummet är treskeppigt och välvt med ribbkryssvalv burna av kolonetter. Korets två kryssvälvda valvkvarter har profilerade ribbor och i västra travén är de försedda med ringar mittpå. Långhusvalven är enklare och saknar ringar och profilering på ribborna. Murpilastrarna är målade som i spiraler i rött och grått. Ursprungligen hade långhuset plant trätak och sidoskeppen tunnvalv av trä. Korets öst- och västväggar domineras av en höga trefönstergrupper.

Kyrkorummet präglas idag av 1904- och 1960-års restaureringar. 1904 avlägsnades 1700-talets tillägg och kyrkans medeltida karaktär skulle återställas. 1960 sattes kravet på ett funktionellt gudstjänstrum främst och förändringar anpassade för moderna krav genomfördes.

De förändringar som utfördes år 1904 och som återspeglar sig i kyrkorummet idag är bl.a. de bara tegelmurarna som togs fram och de medeltida kalkmålningarna, tillkomna under olika perioder, som restaurerades hårt. Sydväggens fönster, som igenmurades på 1700-talet, togs upp och det medeltida högaltarskåpet återfick sin ursprungliga plats. Predikstolen, med snidade bilder, ett verk av Claes Hebel, skänkt till kyrkan år 1647, flyttades från långhusets nordöstra pelare till sin nuvarande plats. De äldre slutna bänkarna ersattes mot nya. Västläktaren revs och ersattes med en ny läktare i nordvästra hörnet. Där placerades1747-års orgel. Vid arbetet i koret fann man den igenmurade nisch, som utgjort gravminnet över ärkebiskop Jarler.

1960-talets förändringar märks främst i korets utformning med modern altaranordning. Men även nya förrådsrum, toaletter, bokbord och ny armatur tillför ett modernt inslag i kyrkorummet.

Kyrkorummet omfattas av flertalet medeltida inventarier och gravminnen. En glasmålning i västfönstret är daterad till 1400-talet och är en av få glasmålningar som bevarats på ursprunglig plats från medeltiden utanför Gotland.

Mariakyrkan var ursprungligen dominikanerklostrets kyrka. Konventet grundades 1230 och anslöt till kyrkans sydsida. Klostret lades ned omkring år 1530 då byggnaderna revs ner till grunden. Kyrkan avstod man från att riva då den sannolikt var den lämpligaste av Sigtunas kyrkor att användas som protestantisk gudstjänstlokal. Mariakyrkan är den enda kyrkan i Sigtuna som bevarades efter reformationen.

Mariakyrkan är den tidigaste monumentalbyggnaden i Sverige som uppförs i tegel. Den är utförd i s.k. Mälardalsgotik, en övergångsstil mellan romanik och gotik. Blandstilen har sitt första uttryck i Sverige i Mariakyrkan.

Kyrkan antas ha påbörjats i mitten av 1230-talet. Den invigdes troligen av ärkebiskop Jarler år 1247 och stod färdig omkring år 1255, då han begrovs i kyrkans kor. Det var troligen under hans tid som konventet grundades.

Mariakyrkan är utformad som en treskeppig hallkyrka med ett smalare rakslutet kor. Klostrets korsgång var ihopbyggd med kyrkans södra vägg där idag finns rester av valvbågar.