Arkeologisk utredning, Hellby, Vaksala socken, Uppland 2010

Påförda lerlager i schakt 111, foto från sydöst

Upplandsmuseet utförde i maj-juni 2010 arkeologiska undersökningar i form av arkeologisk utredning och förundersökning inom planområde Östra Fyrislund 2. Den arkeologiska utredningen gällde två större avgränsade områden. I bägge områdena framkom tidigare okända fornlämningar, dels i anslutning till kända fornlämningar och dels i nya områden.

Det rör sig framförallt om bebyggelse-och boplatslämningar och om enstaka boplatsanläggningar samt en stensträng. Boplatslämningarna kan genom fynd, struktur och rumsliga sammanhang dateras till järnålder och troligen medeltid och bebyggelselämningarna till historisk tid. Påfallande är att flera av boplatslämningarna uppträder på samma platser som de historiska byarna.

Utöver utredningen gjordes också förundersökningar av fornlämningarna Vaksala 155 och 297. Den förra beskrevs i FMIS som en stor rund stensättning i krönläge och en stor treudd på ett impediment. Vid förundersökningen lokaliserades 22 anläggningar av äldre karaktär. Två vardera var härdar och odlingsrösen, medan återstående 18 kan betecknas som stensättningar. De sistnämnda återfanns enbart på impedimentet och det finns inga tecken på förstörda gravar i hagmarken. Odlingsrösena låg i kanterna av nuvarande eller före detta åkermark. Härdarna slutligen låg vid den södra kanten av impedimentet, i gränszonen mellan f.d. åker och impediment. Rumsligt har de därmed ingen självklar koppling till boplatsen Vaksala 298 nordöst om impedimentet.

Stensättningarna var övertorvade och flera framträdde som små, svaga förhöjningar. Andra var diffusa och bestod efter avtorvning enbart av låga stenpackningar. Därtill påträffades en stenkrets och en möjlig blockgrav. Dessa anläggningar kontrasterar därför mot de sedan tidigare kända anläggningarna. Den sedan tidigare kända stora stensättningen och treudden bestod av stora stenar och hade delvis kantkedja.

I tre stensättningar påträffades brända ben av männniska. Därtill fanns ytliga fynd av obrända ben, men dessa kan ha ett yngre ursprung. I två stensättningar påträffades dessutom bränd lera och i en av dessa även keramik. Stensättningen med keramik undersöktes i sin helhet och visade sig bestå av en oregelbunden enskiktad stenpackning. Under denna fanns en brandgrop med sot, brända ben och keramik. En datering av ett bränt ben ligger i vendeltid. Karaktären av den stora stensättningen i krönläge kan tyda på en datering till äldre eller mellersta järnålder. Storleken av treudden tyder på en datering till vendel- eller vikingatid.