KUMLA KYRKA

Troligen uppfördes en stenkyrka på platsen decennierna runt 1300. Den omfattade långhus, med sakristia utbyggd mot norr. Portalen i söder gjordes med rakt språng och fönstren var två- eller trekopplade, i likhet med de näraliggande, samtida kyrkorna i Kila, Sala och Tortuna. Möjligen var byggmästaren densamma. Över kyrkorummet var ursprungligen ett tunnvalv av trä slaget. Kyrkklockorna hängde i en stapel på kyrkogårdens östra sida.

På 1470-talet tillkom vapenhuset i söder och kyrkorummet indelades i två travéer, då det tidigare tunnvalvet ersattes med tegelmurade valv. Dessa dekorerades med kalkmålningar av Albertus Pictor, vars signatur från 1482 skall ha funnits utsatt på nordvästra valvpelaren. Även vapenhusets nyslagna valv dekorerades. Vid samma tid anskaffades förmodligen ett altarskåp - ett Mariaskåp - varav delar återstår. Orgelverk tycks ha blivit installerat tidigt, på en liten läktare framme i korets nordöstra hörn.

Ett blixtnedslag inträffade 1583, halva taket brann ner och biskopen beviljade extra anslag för återuppbyggnaden. Vid visitation 1630 hade fasaderna nyligen rappats och vitlimmats. En altartavla med förgyllda bilder och sirater kom på plats 1665, samtidigt som det medeltida altarskåpet fick en mindre central placering, på kyrkorummets norra sida. Det stora fönstret söder om koret togs upp 1696, bekostat av översten Johan Gabriel Sparfvenfeldt.

Vid en utbyggnad åren 1756-60 tillkom västtornet helt fullbordat 1765. Kyrkorummet förlängdes en travé, vilken fick ett kupolvalv. Där byggdes en större läktare, dit församlingen avsåg att flytta orgelverket när medel kunna inflyta därtill. Nya fönster togs upp och befintliga förstorades, så att innerväggarnas medeltida målningar skadades och därför överkalkades. Öppnandet av ett norrfönster medförde dessutom att det medeltida altarskåpet förpassades ur kyrkorummet för gott. Valvens målningar behölls dock, redan då ansedda som kulturhistoriskt värdefulla. 1764 borttogs östra gavelns medeltida, trekopplade fönster, vars masverk fallit sönder. I tidens anda murades istället en rund fönsteröppning. Då den utvidgade kyrkans fasader skulle avfärgas valdes att ha långhuset vitkalkat och tornet i en gul nyans.

På 1770-talet tog förnyelsen åter fart, då slutna bänkkvarter byggdes. Ett altare i trä och altarring färdigställdes av snickarmästaren Abraham Morin och målades av Elias Almgren, båda från Sala. Orgeln flyttades upp på västra läktaren, som tidigare aviserats, samtidigt som korets läktare revs. Läktarbarriären målades blå, liksom bänkkvarteren. År 1779 förnyades sakristian, vars medeltida valv hade rämnat och därför revs för att ersättas av dagens plana, panelklädda tak. En kakelugn installerades, till gagn såväl för prästens ämbetsutövning som för konfirmandundervisningen. Väggarna dekorerades två år senare med målningar av nyssnämnde Almgren.
Genom 1700-talets omgestaltningar framstod både altaret och predikstolen som alltför ålderdomliga inslag och blev därför dekorerade i empirestil 1818. En likartad utformning fick läktarorgeln som blev byggd av P Z Strand och invigd på påskdagen 1820. Samtidigt ombyggdes och förstärktes läktaren.

Nästa omgestaltning skedde 1888, nu i nygotik efter handlingar upprättade av arkitekt Carl Fredrik Ekholm i Uppsala. Ett mål var att slå vakt om den medeltida karaktären men rensa bort 1770-talets tillskott. Valvens och vapenhusets medeltida kalkmålningar restaurerades/rekonstruerades därför fast ganska hårdhänt med limfärg. Korets östra gavelfönster gjordes trekopplat igen. Väggarnas fragmentariska kalkmålningar, dolda under senare vitkalkningar, framskrapades och dokumenterades, men doldes sedan åter. Då ny puts slogs på förstördes en stor del av vad som funnits kvar. De nedre väggfälten, i bänkhöjd, målades med mörk oljefärg. En öppen bänkinredning insattes, jämte en ny altaruppsats och altarring, allt i nygotik. Kyrkorummet fick för första gången uppvärmning, två vedeldade järnkaminer. Dessa ersattes 1911 med en centralvärmepanna, placerad i en nybyggd betongkällare under sakristian.

Den senaste omgestaltningen 1939-40, efter arkitekt Ove Leijonhuvuds program, var lika radikal som den föregående. Återigen utbyttes bänkinredning, denna gång tillkom slutna kvarter med förlaga hämtad i 1770-talets. Ett lågt tegelaltare invid östra gaveln murades, med skiva av kalksten. Även den nygotiska, öppna altarringen ersattes med en ny som gjordes sluten och spegelindelad. Valvens och vapenhusets kalkmålningar rengjordes och frilades från den förra renoveringens limfärg. Sedan dess får de medeltida motiven tala mer för sig själva. Längst ner på valvpelarna frilades och restaurerades draperimålningar, förmodligen från 1600-talet. Som en fullföljning av 1939-40 års arbeten blev nytt kalkstensgolv lagt i koret 1951 och skulptören Erik Sands dopfunt kom på plats.

Vid fasadrenovering 1952 upptäcktes vapenhusportalens möjligen medeltida kalkmålning, sedan länge överkalkad, vilken frilades och restaurerades av konservator Torsten Hjelm. Dessutom återöppnades östra gavelns mellersta fönster, där en glasmålning av Nils-Aron Berge insattes. Åtta år senare återöppnades även de båda flankerande fönstren.

Vid nästa renovering 1979 knackades 1952 års puts ner och det nya putsbruk som slogs på var mer traditionellt till sin sammansättning, med relativt fin spritsten. Avfärgning skedde i en ljust rosa nyans, vilken kunnat beläggas historiskt. Yttertaket fick helt nya takstolar av tryckimpregnerat plank - de tidigare, delvis medeltida takstolarna eldades upp. Invändigt rengjordes valvens kalkmålningar och fönstren försågs med nya, inre bågar.

Ännu en omläggning av yttertaket genomfördes 1987-88, då spjälkade spån lades överallt. Även tornhuven som under en mellanperiod varit koppartäckt återfick spåntäckning

Källor och litteratur

Otryckta källor

Kumla församlingsarkiv (KF):
O I a: 5, Handlingar angående kyrkan 1887, 1908-1936
O I a: 6, Handlingar angående

Västerås stifts arkiv (VS):
E IV a; 39b, inventarium upprättat visitation den 4/9 1787
E IV b; 53 inventarium 1836
E V a; 45, inventarium upprättat vid visitation 1937
F III a; 3, protokoll från visitation den 4/11 1630
F III a: 19, inventarium upprättat vid visitation den 15/2 1740
F III a: 21, inventarium upprättat vid visitation den 15/10 1762
F III a; 36 inventarium upprättat vid visitation 9-10/5-1888

Västmanlands läns museums arkiv (VLM):
Historik sammanställd av Jakob Lindblad, Riksantikvarieämbetet, inför exkursion 1998-03-26

Litteratur
Boström, Erik: Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län en inventering/Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands läns museum, årsskrift 1984, s 7-132/
Jansson, Assar: Kumla kyrka, en beskrivning Tärna: Kumla pastorsexpedition 1956 (nytryck 1978)
Kihlman, L F: Beskrivning över Kumla socken Strängnäs 1828, omtryckt å A F Berghs boktryckeri, Länstidningens, Västerås 1931
Kjersén, Elis: Kumla kyrka/Julbok för Västerås stift 1913, s 70-81/
Lannergård, Sven: Kumla kyrka - Nr 35. Utgiven av Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1988

För detaljerad information kring kyrkans historia med historiska händelser, årtal och specifika källhänvisningar hänvisas till bifogad PDF med händelselista

Kyrkobyggnaden omfattar ett medeltida långhus med vapenhus i söder, på norra sidan en sakristia utbyggd 1779, samt ett kraftigt, relativt lågt västtorn som fullbordades 1765. Genomgående löper en oputsad gråstenssockel med breda fogar. På fasaderna har en spritputs slagits, med fin spritsten, avfärgad i ljust rosa nyans. Slätputsade, vita ytor förekommer runt muröppningar och på tornets kransgesims. Fönsteröppningarna mot söder är rundbågiga, med fasta, svartmålade ramar av handsmitt järn och små, delvis blyinfattade rutor av antikglas. Norrsidans enda fönster är stickbågigt och av svartmålat trä. I östra gaveln sitter ett rekonstruerat medeltida fönster, trekopplat med ramar av stål. Tornets sju ljudluckor är rundbågiga och har tjärade luckor.

Långhuset har ett brant sadeltak och vapenhuset ett mindre brant. De är täckta med spjälkade, tjärade spån. Sakristians takfall är flackare, på 1700-talsvis brutet och likaledes spåntäckt. Över tornets klockvåning är en fyrsidig, karnissvängd huv. Den kröns av en panelklädd lanternin med tätt spröjsade, vita fönstersnickerier och fasade hörn. Lanterninens lilla huv har samma form som den nedre tornhuven och kröns av förgyllt kors med kula.
Två ingångar finns: genom tornets insänkta, rundbågiga portal där en pardörr med oljad panel är uppsatt och genom vapenhusets grundare portal vars pardörr har en handhyvlad panel och utanpåliggande fyllningar. På omfattningen runt den senare finns en bevarad kalkmålning, från medeltiden eller renässansen. I tornet finns ytterligare en ingångsdörr, mot trappuppgången till klockvåning och lanternin.

Vapenhuset har ett golv av gamla, nötta kalkstensplattor och täcks av ett kryssvalv dekorerat med kalkmålningar, vilka framställer djävulen och olika fabler. På östra väggen, där Gregorii mässa skildras, har antagligen ett sidoaltare funnits. Två ådrade kyrkbänkar från 1888 finns uppställda utmed sidoväggarna.

Kyrkorummet täcks av dels två rikt bemålade stjärnvalv från 1400-talet, dels en vitkalkad kupol i väster, samtida med tornets tillbyggnad 1760. Valvfältens målningar avbildar figurer och figurscener, mot bakgrund av rankor och olika blomschabloner. Bland motivvalen märks änglar i valvhjässorna, de fyra evangelisterna och de fyra kyrkofäderna, samt Nådastolen. På valvens pelare finns senare tillkomna draperimålningar. Golven i gångar och kor består av grå/bruna slipade och polerade kalkstensplattor, äldre och mer slitna innanför dörren från södra vapenhuset. Bänkinredningen på mörkt fernissade brädgolv är sluten, med spegelindelade fasader där ramstyckena är laserade i rödbrunt, fyllningarna gråmarmorerade. Predikstolen på norra sidan har en sexsidig, pilasterindelad korg, beigt målad och med förgyllda detaljer.

Koret ligger två steg upp från mittgången. Det domineras av det höga, trekopplade fönstret, vars glasmålningar av Nils - Aron Berge tjänar som altartavla. Invid väggen finns ett murat altare med skiva av polerad jämtländsk kalksten. Altarringen framför är fyrsidig, med spegelindelning marmorerad i röda nyanser.

Läktaren över kyrkorummets västra del har en orgelfasad i empirestil, byggd 1818-20. Läktarbarriären är grågrön, med förgyllda detaljer.

Sakristian norr om koret har sedan nyinredning 1939 ett tegelgolv och väggfasta laserade furuskåp med handsmidda beslag. Taket är plant, slätputsat och vitmålat, liksom väggarna. Mot öster finns ett gallerförsett fönster, med järnluckor på insidan.