KV SPRINGER 4

Fastigheten kv Springer 4 är en av de endast fem bevarade fiskargårdar på Islandet i Gävle, ett område som i äldre tid nästan uteslutande beboddes av fiskare och sjömän.
En av orsakerna till att stadens fiskare gärna valde att slå sig ner just på Islandet var att man längs Islandslillån, en deltaarm till Gavleån, bekvämt kunde föra fångsten med båt ända fram till bostaden och där lasta ur fisk och redskap vid egen brygga. I övriga delar av Gävle anlades tidigt strandgator som hindrade bosättning vid åstränderna och vid 1800-talets början var Islandet med sina omkring femtio fastigheter det enda större området med strandbunden bebyggelse inom staden.
Det faktum att alla boende på Islandet ville ha direktkontakt med vattnet förklarar det för området karakteristiska bebyggelsemönstret med mycket långsmala tomter. Byggnaderna förlades till tomtens ena sida med boningshuset åt gatan, sammanbyggt med en lång rad ekonomibyggnader som vid vattnet avslutades med den nödvändiga sjöboden. Den fria tomtytan fick närmast karaktären av en smal passage från gatan till ån. Denna tomtform finns endast bevarad inom kvarteret Springer.
Islandets bebyggelse bestod tämligen oförändrad fram till regleringen av Brynäs vid 1800-talets slut. Den första stora förändringen skedde 1888 när Islandslillån fylldes igen och bebyggelsen förlorade den tidigare så avgörande kontakten med vattnet. När Brynäsgatan drogs fram genom området år 1900 började de gamla fiskargårdarna att rivas och redan ett femtiotal år därefter var den tidigare så omfattande fiskebebyggelsen i det närmste utplånad.
Fastigheten kv Springer 4 har det förmodligen äldsta av kvarterets bostadshus. Den envåniga timmerbyggnaden uppvisar flera stildrag typiska för 1700-talets senare hälft, bl.a. takformen med valmad gavelspets, och det är därför troligt att huset byggts vid denna tid. Taket är täckt med enkupigt tegel och fasaderna klädda med locklistpanel som är gulmålad åt gatan och rödfärgad åt gården.
Uthuslängan revs 1981 på grund av rötskador i stommen och i stället uppfördes en tillbyggnad i en och en halv våning till bostadshuset. Till fastigheten hör även en fristående sjöbod i timmer med locklistpanelade fasader och tak täckt med enkupigt tegel.

KÄLLA: Beslut – Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, 1990-06-18, Dnr 221-1640-89

Fastigheten kv Springer 4 är en av de endast fem bevarade fiskargårdar på Islandet i Gävle, ett område som i äldre tid nästan uteslutande beboddes av fiskare och sjömän.
En av orsakerna till att stadens fiskare gärna valde att slå sig ner just på Islandet var att man längs Islandslillån, en deltaarm till Gavleån, bekvämt kunde föra fångsten med båt ända fram till bostaden och där lasta ur fisk och redskap vid egen brygga. I övriga delar av Gävle anlades tidigt strandgator som hindrade bosättning vid åstränderna och vid 1800-talets början var Islandet med sina omkring femtio fastigheter det enda större området med strandbunden bebyggelse inom staden.
Det faktum att alla boende på Islandet ville ha direktkontakt med vattnet förklarar det för området karakteristiska bebyggelsemönstret med mycket långsmala tomter. Byggnaderna förlades till tomtens ena sida med boningshuset åt gatan, sammanbyggt med en lång rad ekonomibyggnader som vid vattnet avslutades med den nödvändiga sjöboden. Den fria tomtytan fick närmast karaktären av en smal passage från gatan till ån. Denna tomtform finns endast bevarad inom kvarteret Springer.
Islandets bebyggelse bestod tämligen oförändrad fram till regleringen av Brynäs vid 1800-talets slut. Den första stora förändringen skedde 1888 när Islandslillån fylldes igen och bebyggelsen förlorade den tidigare så avgörande kontakten med vattnet. När Brynäsgatan drogs fram genom området år 1900 började de gamla fiskargårdarna att rivas och redan ett femtiotal år därefter var den tidigare så omfattande fiskebebyggelsen i det närmste utplånad.
Fastigheten kv Springer 4 har det förmodligen äldsta av kvarterets bostadshus. Den envåniga timmerbyggnaden uppvisar flera stildrag typiska för 1700-talets senare hälft, bl.a. takformen med valmad gavelspets, och det är därför troligt att huset byggts vid denna tid. Taket är täckt med enkupigt tegel och fasaderna klädda med locklistpanel som är gulmålad åt gatan och rödfärgad åt gården.
Uthuslängan revs 1981 på grund av rötskador i stommen och i stället uppfördes en tillbyggnad i en och en halv våning till bostadshuset. Till fastigheten hör även en fristående sjöbod i timmer med locklistpanelade fasader och tak täckt med enkupigt tegel.

KÄLLA: Beslut – Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, 1990-06-18, Dnr 221-1640-89