ODENSVI KYRKA

Kyrkorummet täcks av högt tunnvalv i trä, rakt avslutat i öster, putsat och försett med takrosetter. Korabsiden bildar en hög nisch av samma höjd som östväggen. Väggar och valv är vitputsade och avdelas av en profilerad list. Golvet består genomgående av fernissade bräder, lagda i byggnadens tvärriktning helt utan nivåskillnader. Utmed väggarna finns golvventilation, dold bakom låga, profilerade fotlister. Bänkinredningen är sluten, med gavlar och skärmar laserade i grå och gröna nyanser. Altaret står mot absidens östvägg. En draperimålning omger den snidade, förgyllda altarprydnaden. Framför är en sluten altarring.

Vid sidan av det stora ljusa kyrkorummet finns det lilla sidokapellet med medeltida kryssvalv och muralmålningar. Golvet är belagt med maskinslaget, mörkrött tegel. Dörren är av stående plank, plåtklädd på norra halvan. Inbyggda i den tjocka norra muren finns ett före detta bokskåp och ett utrymme för nattvardsvin

Odensvi kyrka består av ett brett långhus med kor i ett rundat utsprång med strävpelare i öster och torn i väster. Mot norr finns en utbyggnad som numera används som sidokapell. Långhusets murar är slätputsade medan tornets är spritputsade med hörn och muröppningar markerade av slätputsade band. Utmed långhusets takfot löper en gesims som fortsätter runt tornet där den avdelar botten- och klockvåningarna. Fasadputsen blev vid senast gjorda avfärgning struken med vit cementfärg. För övrigt finns på tornets norra sida en liten trappuppgång i trä, utvändigt klädd med kluvna, tjärade furuspån.

Fönsteröppningarna är rundbågiga, frånsett sidokapellets som är stickbågig. De symmetriskt placerade fönstren har bågar och karmar av svartmålat gjutjärn, samt tjocka rutor av munblåst glas. I de elliptiska väst- och sydportalerna sitter pardörrar klädda med profilerade furupaneler, målade med grågul oljefärg. Långhuset täcks av ett säteritak som är valmat mot korets rundade tak, täckt med svartmålad järnplåt. Tornet har en koppartäckt hjälmformad huv med en liten sluten lanternin. Sidokapellet markeras som en särskild byggnad genom sitt höga, pyramidformiga tak.

null, Omkring 1200 antas att en enskeppig stenkyrka byggdes i Odensvi. På dess norra sida tillbyggdes i mitten av 1300-talet ett gravkor åt biskop Egislus och hans familj. Från denna tid finns en glasmålning bevarad. Även sakristia torde ha tillbyggts då. Under senare hälften av 1400-talet slogs sex valv över kyrkorummet som därmed blev tvåskeppigt. Senast omkring 1500 torde valven ha blivit bemålade. Vid samma tid tillkom förmodligen även en läktare framme i koret, omnämnd i visitationsprotokoll 1637. Året efter ersattes den dåvarande enkla predikstolen med en mer påkostad som alltjämt är i bruk.

Kyrkan skadades svårt vid brand 1659 och måste därpå förses med helt nytt yttertak och nya fönster. Under följande tjugo år blev hela kyrkorummet successivt nyinrett. Decennierna runt 1750 skedde åter en omfattande förnyelse, då bland annat en altaruppsats färdigställdes av Jonas Holmin i Västerås. Fasaderna blev vid denna tid avfärgade i en rödgul nyans. Planer fanns att till kyrkan foga ett västtorn, men de gick omintet då ännu en brand inträffade den 20 april 1776.

Förödelsen var så stor att östra, södra och västra sidans murverk ansågs oanvändbara och revs hösten samma år. Norra muren behölls, tillsammans med gravkoret som samtidigt övertogs av församlingen för att omvandlas till sakristia. Med utgångspunkt i denna rest uppfördes under ledning av murmästare Anders Tidestrand från Arboga en kyrka som var högre och längre, fast något smalare än den gamla. För ritningarna svarade en assessor Risell i Stockholm. Långhusets yttertak gjordes med brutet fall och täcktes med spån som tjärades och rödfärgades. I väster tillkom ett torn. Åtta likformiga, rundbågiga fönsteröppningar togs upp, samt syd- och västportaler med runda överljusfönster. Kyrkorummet täcktes med ett tunnvalv i trä, klätt med hyvlad panel som några år senare oljemålades. Av den gamla kyrkans inredning behölls bara predikstolen från 1637 och altarprydnaden från 1757 års altaruppsats. På väggen runt altaruppsatsen gjordes en draperimålning. Slutna bänkkvarter byggdes och de vitmenade väggarna pryddes i första hand med epitafier. Den i stort sett nybyggda kyrkan invigdes den 16 november 1777. Två år senare var tornets murar färdigställda, men täcktes länge med en provisorisk brädhuv.

År 1807 fullbordades tornet genom tillkomsten av en huv, byggd under ledning av byggmästare Jonas Åhlström från Hedemora. Liksom långhustaket blev den spåntäckt och rödfärgad. 1844-45 byggdes läktaren över kyrkorummets västra del och orgel blev uppsatt av Johan Lambert Larsson.

En radikal förnyelse verkställdes 1885 efter arkitekt Ferdinand Bobergs anvisningar. Då insattes nya fönster med karmar och bågar av gjutjärn, samt inre bågar med rutor av matt glas. Kyrkorummets murverksytor blev genom bilning avjämnade. Valvets oljemålade panel överputsades och den nya ytan vitlimmades. Cementgolv göts överallt utom i sakristian. 1700-talets slutna bänkkvarter ersattes med öppna bänkrader som ådrades för att efterlikna ek. Samma färgsättning fick även altarring, läktare och orgelfasad. För kyrkorummets uppvärmning installerades vedeldade kaminer. Åtta år senare restes två höga skorstenar över kyrkans östra del. Dessa kom snart att kritiseras för att de gav kyrkan karaktär av industri. Ännu modernare blev exteriören 1903, då yttertakets spåntäckning ersattes med falsad plåt.

Kyrkorummet omgestaltades på nytt 1949-50, efter handlingar upprättade av arkitekt Bernhard Schill vid Byggnadsstyrelsen. Kyrkkaminerna från 1885 var då utbrända och borttogs, liksom de kritiserade skorstenarna. Istället infördes elektrisk uppvärmning. Sluten bänkinredning byggdes, med bänkdörrar på orgelläktaren från 1844 som förebild. Det förut ådrade orgelhuset återfick ursprunglig ljus marmorering. I fönstren sattes innerbågar med nyantikglas. Sakristian blev 1952 omvandlad till ett sidokapell. Rummets medeltida valv frilades och dess målningar restaurerades av konservator.

Den senaste stora yttre renoveringen skedde 1960, då fasaderna lagades med KC-bruk. Avfärgning skedde med vit cementfärg. Även fönstren och plåttaket renoverades.
År 1979 blev sidokapellets rötskadade brädgolv ersatt med ett modernt tegelgolv. Det kan ses som inledningen till den stora inre ombyggnaden 1982-83, främst motiverad av att ett nytt värmesystem skulle införas. Hela kyrkan utrymdes och 1885 års cementgolv bilades bort i koret, mittgången och en del av vapenhuset. Efter att kanaler för luftburen värme lagts blev ny bottenplatta gjuten. Sedan lades brädgolv med samma nivå i hela kyrkorummet. Utmed väggarna gjordes golvventilation, dold bakom nyuppsatta fotlister. Bänkinredningen återinsattes, fast med färre antal bänkar och med ny färgsättning. Orgelläktaren förstorades och fick underbyggnader för sakristia i norr och brudkammare i söder.

Vapenhusets brädgolv blev borttaget 2003 då det var utsatt för konstant fukt. Istället lades ett tegelgolv. Samtidigt skedde en mögelsanering och översyn av värmesystemet från 1979 som visat sig vara felkonstruerat.

För detaljerad lista över historiska händelser med årtal och specifika källhänvisningar se bifogad PDF.

Källor och litteratur

Otryckta källor

Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA):
Odensvi kyrkas inventarium upprättat den 15 september 1830, likmätigt Kunglig Majestäts nådiga förordning
Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid till omkring 1900

Västmanlands läns museums arkiv (VLM):
Historiska anteckningar sammanställda av Gunnar Ekström 6/10-1950
Arkeologisk rapport 1982-09-20, dnr 192/1982

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E IV a: 43b, inventering hållen 14/9-1796
Västerås domkapitel E IV b: 83, inventariebeskrivningar 1842, 1849, 1859 och 1871. Protokoll från biskopsvisitation 1943 och ämbetsberättelse 1957.
Västerås domkapitel F III a: 6, inventarium 1637

Litteratur
Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Västmanlands kyrkor i ord och bild - Förlag: Staffan Björklund 2000
Boström, Erik: Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län en inventering
/Västmanlands museums årsskrift nr 62 - Västerås 1984/
Ekström: Västerås stifts herdaminne, del 1:2; Återstående församlingar Västerås 1949
Lorichs, Lorenz Ludvig: En bok om Odensvi socken Köping 1938
Västerås stifts herdaminne, av Joh Fr Muncktell, prost och kyrkoherde i Irsta; första delen Uppsala 1843