Fartygsmodell

Ur "Äldre fartygsmodeller vid statens sjöhistoriska museum" av Jan Glete 1989-1990:
Fantasimodell av tredäckat linjeskepp, troligen från 1700-talets mitt.
Dimensioner: Längd över stäv 1485 mm
Bredd på spant 392 mm
Skala: sannolikt 1:32

Modellen har tidigare behandlats av Sam Svensson i Sjöhistorisk årsbok 1959-1960. Jag har föga att tillägga annat än att jag bedömer hans slutsatser som sannolika om än inte helt säkra. Hans hypotes om att det rör sig om en furstlig leksak stärks dock av att modellen tillfördes modellkammaren i Stockholm där den tidigast omnämns i inventariet för 1803. Den nämns inte i inventariet över Karlskronamodeller 1761 eller över stockholmsmodeller 1786. Om modellen verkligen haft ett samband med linjeflottan hade man kunnat vänta sig att den skulle ha hamnat i modellkammaren i Karlskrona. Helt klart är att modellen inte har några som helst ambitioner att avbilda ett verkligt örlogsfartyg. Utöver de grova dimensionerna av alla detaljer måste det framhållas att arrangemanget med endast 20 bredsidesportar på varje batteridäck är fullkomligt orimligt på en tredäckare utom möjligen under tidigt 1600-tal (modellen är definitivt inte från den perioden). Det minsta antalet bredsidesportar på ett batteridäck för en svensk tredäckare är 24, det "normala" 26-28. Det bör understrykas att modellens främsta värde ligger i den enligt Svensson sakkunnigt utförda och väl bevarade 1700-talsriggen. Om modellen ska stå kvar i utställningen bör detta framhävas på något sätt. I övrigt är Ö 5 knappast någon prydnad för museet och andra, nu magsinerade modeller, vore lika förtjänta att komma fram".

Ur "Sjöhistorisk Årsbok 19591969". Artikel av Sam Svensson:

..."Frånsett modellen av kyrkskeppet Solen 1669 är de här tidigare nämnda modellerna riktiga fartygsmodeller noggrant tillverkade av person, som varit kunniga i skeppsbyggeri. Så är ej fallet med museets modell nummer Ö 5, vilken visar ett stort klumpigt tredäckat skepp med namnet Printz Carl. Denna modell omnämnes i en skrivelse 1803 i samband med, att ett antal modeller flyttades till det då instiftade konstruktionskontoret, där det står: "en modell af skeppet Printz Carl". I ett senare inventarium av den 2 januari 1810 omnämnes modellen igen, men nu med ett årtal: "Modell af tredäckare, Prins Carl kallad, förfärdigad 1667". Det har aldrig funnits något skepp Prins Carl från 1667, och uppgiften har vållat stor förtret genom att suggerera gissningar på olika, i tiden närliggande skepp. Modelllen har antagits vara 70-kanonerskeppet Prins Carl, byggt 1682 i Kalmar, 153 x 39 fot, men också 80-kanonskeppet Sverige, byggt 1684 i Kalmar, 168 x 41 fot, år 1685 kallat Göta Rike och först 1694 kallat Prins Carl. Ända sedan årtalet 1667 skrevs i inventariet 1810 har det aldrig hänt att någon intresserad har lagt en tumstock över modellen för att ta reda på hur stor den är.

Som modell betraktad är skeppet grovt och klumpigt tillverkad men riggen betydligt bättre utförd än skrovet. Många detaljer tyder på att skrovet är utfört eller avslutat av en möbelsnickare i ställlet för av en skeppstimmerman, medan det däremot ej råder någon tvekan om, att tacklingen är utförd av en kunnig sjöman, riggare. På skrovet märker man till exempel att galjonens i profil konvexa form går ända ned mot kölen, att bordläggningen ej är lagd i plankor utan av faner i breda flak, i vilka kanonportarna skurits upp som fyrkantiga hål, utan synliga timmer och porttrösklar, att fönstren i gallerierna och i akterspegeln är alltför stora och utan spröjsar samt utförda med kittrutor liksom i hus samt att räckena har stöttor på finsnickarmanér i stället för att ha dem fartygsmässigt huggna och snidade.
I aktern har modellen ett stort namn, Prinz Carl, utskuret högt upp på akterspegeln. Den höga placeringen inger ej förtroende. Den kan sägas vara direkt felaktig, därför att när fartygsnamn förekom så placerades de alltid lågt ned på spegeln över häckbalken. Namnet är för övrigt oproportionerligt stort och pråligt, och man kan lätt misstänka att det tillkommit i en bestämd avsikt.

Uppgiften att modellen skulle vara förfärdigad 1667 är med visshet felaktig. Endast blind auktoritetstro inför den gamla inventarieförteckningen kan undgå att se, att skeppet är rent 1700-tal till både skrov och rigg. Exempel på skrovet är den korta galjonen med ett upprättstående lejon och konvex-konkavt böjda galjonsreglar, typiskt för Gilbert Sheldons skola, de breda solida berghulten, den kompakt konstruerade akterspegeln med bottenbordläggningen böjande upp mot häckbalken och med cylindriska, akteröver mot akterspegeln lutande gallerier samt de högt upp placerade rösten, vilket allt tillhör 1700-talet.
Med tacklingen är förhållandet enahanda. De långa märsrårna med fyra rev i stormärsseglet, bogsprötet med sin långa klyvarbom med stor klyvare men utan skuvblinda, storbramseglet, de utpräglat fyrkantiga märsarna, krysstängstaget, som är ansatt i stormärsen och ej till storvanten, märsfallens tillriggning samt underrårna, vilka hissas med kardeler i stället för med dragrep, allt visar utan tvekan på 1700-talet.
Som ett försök att förklara modellen har det sagts, att det är en äldre modell, som senare blivit omriggad, men så är ej fallet. Frånsett några obetydliga reparartioner är tackling och segel av samma ålder som skrovet.
Modellens förebild måste därför sökas på 1700-talet, och det leder direkt till skeppet Prins Carl om 60 kanoner, byggt 1758 i Karlskrona av Gilbert Sheldon med dimensionerna 160 x 42 fot. Detta skepp var tvådäckat med 24 stycken 24-pundiga kanoner i batteriet, 24 stycken 12-pundiga på däcket samt 12 stycken 6-pundiga på skansen. Detta överensstämmer icke med modellen.
Nu uppmättes modellen och befanns vara 1485 mm lång över stäv och 392 mm bred på timren. I den logiska skalan 1:32 ger detta precis skeppets mått 160 x 42 fot. Därmed är modellens ursprung klarlagt. Fartygen var så olika, att samstämmighet i dimensioner i en logiskt godtagbar skala ej kan bero på en tillfällighet utan är ett absolut tillförlitligt bevis. Till både skrov och rigg är modellen typisk för 1700-talets mitt, den bär skeppet Prins Carls namn och har detta skepps dimensioner. Mot detta kan man visserligen anföra att modellen ej är skeppsriktig till sina detaljer samt att den är tredäckad. Trots detta, eller tack vare detta är bilden av modellen helt klar enligt följande linjer.
Den unga prinsen Carl, som var Svea Rikets storamiral redan i vaggan, behövde en skeppsmodelll att leka med och att lära sig på. Till grund för denna modell lades ritningarna till det nya skeppet, som bar hans namn, men då han som storamiral givetvis måste ha ett amiralsskepp, så ändrades modellen till tredäckad. Modellen är ej varvsbyggd utan åtminstone delvis tillverkad av Husgerådskammarens möbelsnickare eller liknande hantverkare, och den har föga gemensamt med flottans dokumentmodeller. Den är en kunglig leksak. Modellen pryddes med prinsens namn, pråligt med felaktigt placerat. Tacklingen översteg modellbyggarens förmåga och utfördes därför av någon kunnig riggare. Den är nu en av de bästa och mest oskadade 1700-talstacklingar, som finns i museets samlingar. Restaureringen, som gjordes för 65 år sedan, var ej genomgripande och den nya löpande riggen skiljes lätt från den äldre genom annan färg. De gamla seglen blev konserverade år 1953. "
Var utställd i Flottans paviljong på Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897.